Det är inte så att bilälskare frossar i bilmodeller som byggts med dem i åtanke – och snart kommer det att finnas en mindre. Vi kör den allra sista versionen av Audi TT.
Text och foto Simon Hallenslev
“En bil för bilentusiaster.” Så presenterade Audi sin nya konceptbil på bilmässan i Frankfurt 1995. Bilen skulle heta TT, uppkallad efter den ikoniska motorcykeltävlingen Isle of Man TT.
Konceptbilen väckte tillräckligt mycket uppmärksamhet för att Audi skulle förverkliga TT bara tre år senare. Sedan dess har det kommit tre generationer, och i år firar Audi TT sitt 25-årsjubileum – men det är ett firande med vemod. Nästa gång vi ser TT-namnet kommer det att vara på en elektrisk crossover.
Förtjänar entusiastbilen att gå i graven, eller har den åldrande tredje generationen vad som krävs för att bevisa sitt värde? Det tar vi reda på när jag kör den sista Audi TT.
En ny-gammal bil
Denna Audi TT 40 TFSI Limited Edition må vara från 2023, men det finns verkligen inget nytt med den. Audi TT körs på samma tredje generation som såg dagens ljus för första gången för nio år sedan, med ett (mycket) milt ansiktslyft som enda uppdatering år 2018.
Audi använder denna ”Limited Edition” innan kontakten dras ur produktionen i slutet av året. Men det är ändå som om åldern inte riktigt syns.
“Så lite som möjligt”
När Audi designade TT i mitten av 90-talet arbetade man utifrån filosofin att kupén skulle innehålla ”så mycket som nödvändigt, men så lite som möjligt”. Allt skulle vara enkelt och förarorienterat, en filosofi som Audi TT följer än idag.
Med andra ord känns den spartanska interiören, som saknar infotainmentskärm, helt rätt för bilen. Dessutom finns det en 12,3-tumsskärm i instrumentbrädan som har all information du behöver, och som fortfarande passar visionen om föraren i fokus
Audi var en aning mer kompromisslösa i sin kupédesign 2014 än vad de är idag. Det märks till exempel när man jämför tredje generationens Audi A3, som byggdes samtidigt som TT, med den nya fjärde generationen. Det finns med andra ord inte en panel i Audi TT som känns billig..
Audi TT är förskonad från touchknappar, istället finns det analoga tryckknappar och rattar som gör rätt klick när de används. Så även om den spartanska filosofin från 90-talet fortfarande lever kvar, har TT en stark betoning på kvalitet.
Så lite (utrymme) som möjligt?
Även om den spartanska filosofin officiellt bara gäller interiördesignen, har den smittat av sig på utrymmet i den låga sportbilen.
Föraren står helt klart i centrum, och förarplatsen är inget annat än lysande. Det stora sportsätet är tillräckligt lågt för att ge mig en sportbilskänsla från det ögonblick jag sätter mig i bilen, och alla knappar finns inom armlängds avstånd.
Passagerarsätet har samma utrymme, medan baksätet inte riktigt är anpassar efter personer som behöver sitt benutrymme. Även en bilbarnstol är svår att få plats med, och i verkligheten borde baksätet nog vara reserverat för fyrbenta vänner. Bagageutrymmet rymmer 305 liter i en stor, bred öppning som verkar gjord för två små resväskor.
Konsten att skynda långsamt
Det är kanske att ta i att kalla Audi TT för långsam, men i sportbilstermer är det inte mycket fel på den. Under huven sitter en två-liters turboladdad bensinare på 197 hästkrafter, som tidigare även funnits i Skoda Octavia.
Att accelerera från 0 till 100 km/h på 6,6 sekunder är kvickt utan att vara snabbt, men det spelar ingen roll. Elbilar har för länge sedan tagit luften ur accelerationsfrågan och det är inte längre de partytrick det en gång var. Lättvikt har däremot blivit ett partytrick och TT väger mindre än 1 400 kilo.
Den låga tjänstevikten innebär att Audi TT lever upp till sin ursprungliga vision om att vara en bil för bilentusiaster. På kurviga vägar blandas lättfotad smidighet med stabilitet eftersom den exakta styrningen gör det möjligt för föraren att placera bilen i kurvorna med precision.
Styrningen ska dock inte ha hela äran, sportfjädringen, som för övrigt ingår i standardutrustning, är helt stram och jämn på vägen utan nästan någon som helst överrullning.Det är ett sant nöje att få köra runt i den, och det behöver inte vara (väldigt) olagligt heller, då det inte finns en 400-hästars best under motorhuven. När vägarna är tillräckligt roliga kan du njuta av dynamiken på ett säkert sätt med ditt körkort i behåll
På de mer linjära asfaltsträckorna går TT som på räls, medan den sjuväxlade automatiska växellådan säkerställer behagligt låga varvtal. Dock är dörrarna är ramlösa, vilket resulterar i lite vindbrus. Men det är ingenting högtalarna inte löser.
Den automatiska växellådan är en S-tronic med dubbelkoppling, som inte fungerar särskilt bra vid låga hastigheter och start. Det är nästan alltid en staccato-växling.
Däremot är växlingarna sömlösa på motorvägen och vid medelhög acceleration, medan de är mycket snabba vid snabb körning – vilket som tidigare nämnts, är något du ofta vill göra.
En nackdel är att testbilen, en Audi TT 40 TFSI, endast har framhjulsdrift. Även om det finns gott om grepp, har framhjulen fortfarande en extrempunkt som är snabbare att nå än om du väljer en fyrhjulsdriven 45 TFSI Quattro.
Beslutet har fattats…
… tiden för TT:n, som vi känner till den idag, är förbi. Vad som är säkert är att nästa kommer att vara elektrisk, och det finns ihärdiga rykten om att den kommer att vara lång. Audi kommer att behöva trolla rejält om en lång och tung TT på el ska bli i närheten av lika bra som den tredje generationen. Den sista riktiga Audi TT:n är föråldrad, opraktisk och dyr. Ändå kan jag säga direkt att jag hellre skulle ha den, snarare än dess ännu inte lanserade efterträdare.
Den senaste Audi TT:n må vara på ålderns höst, men den gör sin ålder till en bagatell med ren och skär körglädje. Det är en entusiastbil som bevisar sitt värde och förtjänar en värdig efterträdare.
