Kia Picanto presenterades i ny form i Genève. Vi for till Barcelona för att ta temperaturen på nykomlingen.
Häromdagen presenterade regeringen sitt förslag för att ersätta dagens system med miljöbilspremier. I det nya förslaget ska man få en fet smäll på käften om man köper en bil som släpper ut för mycket koldioxid när man kör den.
Så den där Bentley Continental GT du hade tänkt köpa, den kommer ju att kosta 22.465 kronor om året mer i skatt. Kanske är det dags att börja fundera på någonting annat.
Självklart är Kia Picanto det första som dyker upp i huvudet. Den har nämligen i sin snålaste version ingen straffskatt alls – 89 gram koldioxid per kilometer räcker gott för att klara sig under straffribban. Jo, vanlig fordonsskatt måste du förstås betala, men du åker i alla fall inte på några extrasmällar.
Hur som helst, Kia Picanto presenterades alldeles nyligen i sin tredje generation och har blivit lite stramare, liksom vuxnare i formen. Men den är fortfarande en kortvuxen bil. Om föregångaren var gullig så ser den här direkt arg ut – kanske ett sätt att markera revir i en trafikbild dominerad av stadsjeepar. Det är inte lätt att vara liten.
Fast bakom den där arga uppsynen följer en ganska snäll karossform utan särskilt utstickande drag. Möjligen bidrar de kromade dörrhandtagen till att skänka en air av Asien.
Stommen lär vara ny och består till stor del av höghållfasta stålsorter. Även tillverkningstekniken har utvecklats och användningen av lim har ökat. Numera håller 67 meter limfog ihop plåtkonstruktionen. Annars är tekniken okomplicerad under skalet, varken i drivlinan eller i hjulupphängningarna finns några revolutioner.
Möjligen är då interiörelektroniken mer avancerad. Att den har sensorer som piper när du parkerar kanske man inte måste höja på ögonbrynen för, men att Kia förmodligen kommer att bjuda på sladdlös mobilladdning inom kort är trevligt liksom att Picanto lär få fullständig mobilintegration någon gång framöver. Dessutom går det att få värme i ratten – mysigt en måndagsmorgon i februari.
Ratten är för övrigt läderklädd och trevlig att hålla i, varm eller ej. Lite kul är också klädseln, snyggt sydda kombinationer av textil och vinyl, och man sitter rätt bra i de där stolarna. Bagageutrymmet gör Kia ett nummer av, som att det skulle vara stort. Men två kabinväskor får inte plats om man inte ställer dem på höjden. Golvet är dubbelt, så vill man ha ett djupare utrymme är det bara att lyfta på locket.
Baksätet är nästan lika bekvämt som där fram, men inte särskilt rymligt om man har för långa ben. Tresitsig? Bara för streckgubbar.
Faktiskt är Kia Picanto påtagligt smal. Det gör den till en lisa i stadstrafik och perfekt för trängselhuliganer. Vill du köra om? Då ska du nog vänta på turbomotorn som kommer i höst, för den lilla trepipen på 67 hästkrafter gör sitt jobb men tycker att alltför långa uppförsbackar är lite besvärliga. Det finns en större motorvariant, men till Sverige kommer den bara ihop med en fyrväxlad automatlåda och jag misstänker att man måste bevisa någon form av pensionärsskap för att få lov att köpa den.
Annars är Picanto en kul krabat, rätt mjukt satt och lätt att slänga runt kurvor. Storebror Kia Rio tar sitt köruppdrag på betydligt större allvar; Picanto är mer en sprittande liten leksak i samma anda som Suzuki Swift. Fast mindre. Även här märker man av den bristande bredden, för när däcken börjar gnissla beter sig Kia Picanto lite vickande vingligt.
Men är den inte ganska tyst? Jo, på senare år har även de allra minsta bilarna fått ljudkomfort som kan slå större bilar på fingrarna. Så även här, i motorvägsfart har man inga problem att höra vad medpassagerarna säger (vilket kanske är en fördel, beroende på vilka passagerare man har).
Så vem vill Kia locka med Picanto? Kundgruppen består till största delen av kvinnor och Kia Picantos vanligaste roll är som andrabil i familjen. Man bor i stan, för på landet köper man någonting annat att åka omkring med.
De som köper småbilar av den här sorten ser också bilen som något slags bruksverktyg. Den behöver inte spegla någon sportig personlighet eller hinka ur sig status i villakvarteren, utan bara ta dig från punkt A till punkt B utan att göra något större väsen kring det. Och det gör väl Kia Picanto lika väl som någon annan – Volkswagen Up dyker upp i bakhuvudet som en tuff konkurrent och som folkfraktare är de tämligen likvärdiga. Men Up har lite mer urban attityd och lär appellera med sin Iphone-attityd.
Men vad Kia har som inte Volkswagen har är sju års nybilsgaranti (förutsatt att tillverkarens servicerekommendationer följts). Och så har den en riktig handbromsspak och ingen jäkla knapp. Bara det är ju ett köpargument.