KÀnns en Porsche 911 GT3 lite trött? Gör som Claudio Roddaro och skaffa registreringsplÄtar till din Porsche 917.
Somliga samlar pÄ frimÀrken, andra pÄ slipsar eller pÄ porslin. Somliga samlar pÄ snÀckor och andra pÄ pengar. Vissa samlar till och med pÄ allt möjligt, men dÄ hamnar kallas det för patologiskt och de som gör det hamnar i teve och fÄr hjÀlp av psykologer att slÀnga sina samlingar.
Claudio Roddaro samlar pÄ bilar, bilar frÄn Porsche nÀrmare bestÀmt. Hemma i garaget i Monte Carlo stÄr en Porsche 550 Spyder, en sÄn dÀr som James Dean skickade rakt in i historien. DÀr stÄr ocksÄ en Porsche 911 2,7 RSR, och en 3,0 RSR, bÄda tuffa tÀvlingsredskap frÄn 1970-talet.
LÀs mer: Porsche 911R var lÀttast nÄgonsin
För ett par Är sedan köpte han en Porsche 917 ocksÄ, för det Àr ju sÄ man gör nÀr man menar allvar med sitt samlande. Roddaros 917 blev faktiskt inte bil förrÀn 2004. Fram till dess hade chassinummer 037 spenderat sina dagar som reservdelsrörhög med tillhörande kartonger och bytte Àgare ett par gÄnger innan den vÀlrenommerade Gunnar Racing i Kalifornien gjorde bil av bitarna.
Och vilken bil sedan. Porsche 917 Àr förstÄs nÄgonting av det mÀktigaste som bilvÀrlden nÄgonsin skÄdat, en tÀvlingsmaskin med en monstruös, tolvcylindrig boxermotor och gastrycksatta ramrör sÄ att sprickor skulle upptÀckas i tid. VÀxelspaksknoppen var av balsatrÀ, för att spara vikt. Syftet med dess tillblivelse var enkelt: ta hem totalsegern i 24-timmarsloppet i Le Mans.
Det gjorde de, tvÄ gÄnger till och med, efter att man sÄgat av bakdelen av karossen sedan bilen visat sig vara aerodynamiskt instabil under premiÀrloppet 1969. Det Àr just en sÄdan Kurzheck som Roddaro har, med 600 hÀstkrafter som slÀpar pÄ 600 kilo. Jajamensan, bilen Àr stark som en oxe och lÀtt som en fjÀder. Men det Àr inte det som gör Roddaros bil unik. Det Àr nÄgonting annat, en liten detalj som betyder allt.
Tom Wheatley/Porsche
Nummer 037 har registreringsplÄtar. Claudio Roddaro kan Äka till sin lokala Konsumbutik med sin Porsche 917 nÀr grönsakslÄdan behöver fyllas pÄ. Att han lyckades slutföra det byrÄkratiska maratonlopp det innebÀr att fÄ en gammal tÀvlingsbil godkÀnd för gatan har han en bilintresserad greve att tacka för: Gregorio Rossi di Montelera, arvtagare till ett vermouthimperium och en av Porsches största sponsorer i början av 1970-talet, lyckades sjÀlv lÀgga vantarna pÄ en 917 nÀr det begav sig och arbetade för att fÄ den gatgodkÀnd.
FrÄn de vÀsttyska myndigheterna fick han nobben, liksom frÄn de franska och de italienska. Till slut lyckades han fÄ ut ett par registreringsskyltar frÄn den amerikanska delstaten Alabama, mot löfte att aldrig nÄgonsin köra sin bil i delstaten eller ens i nÀrheten av dess grÀnser. Avgjort, tyckte Greve Rossi och höll sig avtalsenligt undan Alabama och behöll bilen i Europa Ànda fram till sin död 2003.
DÀrmed hade Roddaro ett gammalt prejudikat att luta sig mot nÀr han skulle ta upp kampen mot de monegaskiska myndigheterna. Genom att bevisa för dem att hans bil var i princip identisk med Rossis hade de ingenting att sÀtta emot utan sÄg sig tvungna att dela ut de eftertraktade nummerplÄtarna. Bilen hade ju bÄde backspeglar och blinkers. Vad mer kan man begÀra?
SÄ om du kommer till Monaco och ser en Porsche 917 braka förbi Àr det bara Claudio Roddaro som Àr pÄ vÀg för att köpa gurka.
