Somliga samlar på frimärken, andra på slipsar eller på porslin. Somliga samlar på snäckor och andra på pengar. Vissa samlar till och med på allt möjligt, men då hamnar kallas det för patologiskt och de som gör det hamnar i teve och får hjälp av psykologer att slänga sina samlingar.

Claudio Roddaro samlar på bilar, bilar från Porsche närmare bestämt. Hemma i garaget i Monte Carlo står en Porsche 550 Spyder, en sån där som James Dean skickade rakt in i historien. Där står också en Porsche 911 2,7 RSR, och en 3,0 RSR, båda tuffa tävlingsredskap från 1970-talet.

Läs mer: Porsche 911R var lättast någonsin

För ett par år sedan köpte han en Porsche 917 också, för det är ju så man gör när man menar allvar med sitt samlande. Roddaros 917 blev faktiskt inte bil förrän 2004. Fram till dess hade chassinummer 037 spenderat sina dagar som reservdelsrörhög med tillhörande kartonger och bytte ägare ett par gånger innan den välrenommerade Gunnar Racing i Kalifornien gjorde bil av bitarna.

Och vilken bil sedan. Porsche 917 är förstås någonting av det mäktigaste som bilvärlden någonsin skådat, en tävlingsmaskin med en monstruös, tolvcylindrig boxermotor och gastrycksatta ramrör så att sprickor skulle upptäckas i tid. Växelspaksknoppen var av balsaträ, för att spara vikt. Syftet med dess tillblivelse var enkelt: ta hem totalsegern i 24-timmarsloppet i Le Mans.

Det gjorde de, två gånger till och med, efter att man sågat av bakdelen av karossen sedan bilen visat sig vara aerodynamiskt instabil under premiärloppet 1969. Det är just en sådan Kurzheck som Roddaro har, med 600 hästkrafter som släpar på 600 kilo. Jajamensan, bilen är stark som en oxe och lätt som en fjäder. Men det är inte det som gör Roddaros bil unik. Det är någonting annat, en liten detalj som betyder allt.

Tom Wheatley/Porsche

Nummer 037 har registreringsplåtar. Claudio Roddaro kan åka till sin lokala Konsumbutik med sin Porsche 917 när grönsakslådan behöver fyllas på. Att han lyckades slutföra det byråkratiska maratonlopp det innebär att få en gammal tävlingsbil godkänd för gatan har han en bilintresserad greve att tacka för: Gregorio Rossi di Montelera, arvtagare till ett vermouthimperium och en av Porsches största sponsorer i början av 1970-talet, lyckades själv lägga vantarna på en 917 när det begav sig och arbetade för att få den gatgodkänd.

Från de västtyska myndigheterna fick han nobben, liksom från de franska och de italienska. Till slut lyckades han få ut ett par registreringsskyltar från den amerikanska delstaten Alabama, mot löfte att aldrig någonsin köra sin bil i delstaten eller ens i närheten av dess gränser. Avgjort, tyckte Greve Rossi och höll sig avtalsenligt undan Alabama och behöll bilen i Europa ända fram till sin död 2003.

Därmed hade Roddaro ett gammalt prejudikat att luta sig mot när han skulle ta upp kampen mot de monegaskiska myndigheterna. Genom att bevisa för dem att hans bil var i princip identisk med Rossis hade de ingenting att sätta emot utan såg sig tvungna att dela ut de eftertraktade nummerplåtarna. Bilen hade ju både backspeglar och blinkers. Vad mer kan man begära?

Så om du kommer till Monaco och ser en Porsche 917 braka förbi är det bara Claudio Roddaro som är på väg för att köpa gurka.