Nu kan ni sluta fnittra Ät öststatsplasten. Nya Dacia Duster ska vara trevligare att sitta i Àn förr.
Förr i tiden, nÀr jÀrnridÄn fortfarande var nerdragen för östblocket, var Dacia ett av de bilmÀrken man fritt kunde fnissa Ät som frihandlande vÀstkonsument. RumÀnerna placerades i samma fack som FSO, Skoda och Wartburg, tillverkare av Älderdomliga konstruktioner utan egentligt existensberÀttigande annat Àn i skydd bakom muren.
Men den rÀmnade och in vÀllde vÀstvÀrldens produkter till lÀnderna som fram till dess varit förskonade frÄn kapitalismens krÀmare. Somliga gick under nÀr bÀttre anpassade varelser Ät upp dem, andra fick hjÀlp att Äteruppfinna sig sjÀlva med kapital frÄn vÀst.
Dacia hade haft en affÀr med franska Renault Ànda sedan sextiotalet, men fransmÀnnen friade inte förrÀn 1999 och först efter övertagandet kunde Dacia kravla sig upp ur umbÀranden och misÀr.
Nu för tiden Àr Dacia en kassako och suven Duster Àr en bÀstsÀljare, strax bakom halvkombin Sandero i mÀrkets produktionsstatistik. Tufft utseende, enkelt utförande och robust konstruktion hör till försÀljningsargumenten. Och nu vÀxlar den generation.
Egentligen Àr det mer frÄga om en genomgripande ansiktslyftning Àn en helt ny bil. Plattformen Àr den samma och mÄttmÀssigt finns inga skillnader frÄn föregÄngaren. Men karossens plÄtpressningar Àr nya och vindrutan sitter lÀngre fram, till förmÄn för innerutrymmena. Interiören har piffats till och ska inte lÀngre vara fullt lika öststatsplastig och för första gÄngen kan man fÄ klimatautomatik, döda-vinkeln-varnare och helljusautomatik.
SĂ„ kanske hĂ„ller Ă€ven Dacia pĂ„ att skaka av sig sin avgundskommunistiska bruksvĂ€nlighet. Nya Dacia Duster har ju till och med en gnutta krom i grillen. Ăr inte det ett tecken pĂ„ vĂ€sttillvĂ€nd utseendefixering snarare Ă€n slaviskt svĂ„rmod?
