Nu kan ni sluta fnittra åt öststatsplasten. Nya Dacia Duster ska vara trevligare att sitta i än förr.
Förr i tiden, när järnridån fortfarande var nerdragen för östblocket, var Dacia ett av de bilmärken man fritt kunde fnissa åt som frihandlande västkonsument. Rumänerna placerades i samma fack som FSO, Skoda och Wartburg, tillverkare av ålderdomliga konstruktioner utan egentligt existensberättigande annat än i skydd bakom muren.
Men den rämnade och in vällde västvärldens produkter till länderna som fram till dess varit förskonade från kapitalismens krämare. Somliga gick under när bättre anpassade varelser åt upp dem, andra fick hjälp att återuppfinna sig själva med kapital från väst.
Dacia hade haft en affär med franska Renault ända sedan sextiotalet, men fransmännen friade inte förrän 1999 och först efter övertagandet kunde Dacia kravla sig upp ur umbäranden och misär.
Nu för tiden är Dacia en kassako och suven Duster är en bästsäljare, strax bakom halvkombin Sandero i märkets produktionsstatistik. Tufft utseende, enkelt utförande och robust konstruktion hör till försäljningsargumenten. Och nu växlar den generation.
Egentligen är det mer fråga om en genomgripande ansiktslyftning än en helt ny bil. Plattformen är den samma och måttmässigt finns inga skillnader från föregångaren. Men karossens plåtpressningar är nya och vindrutan sitter längre fram, till förmån för innerutrymmena. Interiören har piffats till och ska inte längre vara fullt lika öststatsplastig och för första gången kan man få klimatautomatik, döda-vinkeln-varnare och helljusautomatik.
Så kanske håller även Dacia på att skaka av sig sin avgundskommunistiska bruksvänlighet. Nya Dacia Duster har ju till och med en gnutta krom i grillen. Är inte det ett tecken på västtillvänd utseendefixering snarare än slaviskt svårmod?
