Volvo-klassikern räddad - efter 41 år

Anders Nordin från Pålsboda har ägt ”en fruktansvärt massa bilar” och ägnat en stor del av sin fritid åt att meka och rusta upp gamla veteraner.
Det har varit jänkarbilar, PV:ar, Amazoner och 140-modeller, men aldrig en P1800.
– Jag har varit på jakt ganska länge och har ju alltid velat ha en P 1800. Farsan har en sån modell som stått sedan 1984 och den gjorde stort intryck på mig när jag var liten grabb.
– Farsan köpte bilen i sin ungdom, men insåg snabbt att det inte fick plats någon barnvagn i skuffen. Så bilen blev stående på logen och sen kom fler syskon.

Anders har alltså varit på jakt länge efter en egen drömbil, och fick för några månader sedan napp:
– Jag kollade runt på nätet efter objekt och hittade en tråd där någon skrev om en P1800 ”i fruktansvärt dåligt skick”. Bilen hade stått utomhus på ett industriområde sedan 1978. De hade skrivit ut regnumret så jag började göra efterforskningar på bilen. Det visade sig att ägaren var en man som gått bort för några år sedan. Men jag lyckades få tag på hans son, åkte och kikade på bilen och insåg att det skulle bli väldigt mycket jobb att få den i bra skick igen.

Så vad fick dig att vilja rädda den här genomrostiga bilen efter alla år?
– Att farsan lovade att renovera klart sin P1800 om jag också köpte en likadan bil. Så han har också satt igång, även om hans är i bättre skick.

Hur illa däran är bilen?
– Om den hade stått ett par år till hade den gått av på mitten. Främre rambenet på höger sida är i princip sönderrostat. Så jag har fått byta ut det mesta. Jag har hållit på ett par veckor och svetsat balkar. Hela bilen är ju bara kex.
– Men jag tänker inte göra en ”mint condition-renovering”, då skulle den inte bli klar innan jag går i pension… Det handlar om att lappa ihop den och göra den så snygg som möjligt utan att lägga ut 100 000-tals kronor i reservdelar.
– Det ska bli en bil i bruksskick. Jag och farsan har sagt att till sommaren ska bilarna vara klara och vi ska åka och köpa glass.

Fungerar motorn?
– Ja, det är en B18-motor som i alla fall går runt. Den verkar vara på 135 hästkrafter, de tidigare ägarna verkar ha vässat originalmotorn och reggat om den.

Har nya bilar blivit en slit-och-släng-produkt?
– Ja, det kan man säga. Nuförtiden är det inte samma kvalité på bilarna. Det finns mycket elektronik som kan börja krångla och det lönar sig inte att fixa till.
– Man kan ju knappt ha en trasig lampa utan att lämna in den, och det kostar 7000 kr.
– Gamla bilar är lätta och simpla lösningar. Enkla elsystem och inte så mycket som kan krångla, säger Anders Nordin.

Snabbfakta Volvo P1800
Med P1800 nådde Volvo framgång med sportbilskonceptet.
Volvokonsulten och projektledaren Helmer Petterson var den pådrivande – och bilen ritades faktiskt av hans son, Pelle Petterson, som vid tillfället var praktikant på det italienska designföretaget Frua i Turin.
Företaget hade startats av Pietro Frua (1913-83) strax före andra världskriget, och Frua hade ett finger med i spelet då P1800 skapades. Hans sextiotalsbilar hade just den typiskt italienska och skulpturala elegansen, som även kännetecknar P1800.

B18-motorn konstruerades till stor del av Per Gillbrand. De första årsmodellerna utrustades med dubbelförgasare av märket Skinners Union, då gav motorn en effekt om 100 hk. Senare ökades detta till 108 och 115 hk, och med B20-motorn med insprutning (1970) till 135 hk.
P1800 var en av de första serietillverkade bilarna som försågs med skivbromsar. Framhjulen hade skivbromsar av märket Girling.

P1800-modellen fick stor popularitet genom den brittiska TV-serien Helgonet, där Roger Moore körde en vit P1800 med registreringsnumret ST 1, där ST uppenbart står för Simon Templar (St. är även en förkortning av Saint eller Helgon).

Dåvarande kronprins Carl Gustaf fick 1966 ta emot en ljusblå P1800 – med ekerfälgar och svarta skinnsäten – av Volvos PR-chef Hans Blenner och Folke Brigård. Detta var hans första egna bil och registreringsnumret var AA 1515. Han blev samtidigt hedersmedlem i P1800 klubben.