Volvo kliver neråt i både storlek och ålder med nya XC40. Vi blev inbjudna att ta en första titt på nykomlingen.
När mobilen börjar blinka rött åker den bara ner i fickan igen. Men jag borde förstås ha tänkt på att nya Volvo XC40 har trådlös mobilladdare i mittkonsolen. Surt, för nu vill den inte ens ta laddning från sladd och snart är den död – och bilen, den fick jag bara klämma på för ett ögonblick.
Knappt det ens, för så fort Volvofolket drog täcket av sin nya kelgris myllrade landets motorjournalister fram över den stackars bilen som fluglarver på skämd korv. Att ta sig ända in till förarplatsen kostade skrubbsår på armbågarna och en blåtira eller två.
För självklart är detta det största som kan hända i bil-Sverige: lanseringen av en helt ny Volvomodell. Inte bara det, utan Volvo XC40 är också den första modellen som bygger på den nyutvecklade CMA-arkitekturen, en fiffig småbilsplattform som redan från början är möblerad för att kunna tolerera olika drivlinor.
Volvo Cars
Så allting är väldigt nytt, även utseendet. Om vi inte blev överraskade när vi fick se XC60 i våras blev vi det nu. Motorhuven musslar ner sig över skärmarna som på en Saab, taket är lackat i en annan kulör än resten av bilen och så den där bakrutestolpen, en plåtvikning som inte liknar någonting annat i den vanliga bilvärlden – bortsett från fjolårets designstudie Volvo Concept 40.1 som gav en oväntat trogen förhandsvisning av Volvos nya lillbil. Dörrhandtag har förstås tillkommit, och backspeglar. Varför envisas biltillverkare med att alltid joxa med märkliga kameramojänger i stället för riktiga backspeglar på sina konceptbilar när de ändå aldrig någonsin kommer i produktion?
Och så särskilt liten är den faktiskt inte, blott en kvartsmeter kortare än XC60 och längre än till exempel Volkswagen T-Roc som torde vara en tuff konkurrent. Tilltalet är däremot betydligt poppigare än vad resten av Volvosortimentet mäktar med och det märks att Volvo försöker ringa in en yngre målgrupp, en som inte minns sjuttiotalets färgskalor med vämjelse.
För när jag till slut brottat mig ända in i bilen möts jag av orangea ryamattor direkt från föräldrahemmets vardagsrum, mattor som inte håller sig kvar på golvet ens utan klättrar upp i dörrsidorna. Kul, men jag skulle ha valt en annan kulör.
:)
Bortsett från färgorsakade uppstötningar kan man nog trivas rätt bra bakom ratten i XC40. Grundformerna känns igen från storebröderna och man sitter bra som sig bör. Materialen är kanske inte riktigt lika tjockbottnade som i de dyrare 60- och 90-serierna, men möbleringen är riktigt fiffig med stora dörrfack och ytterligare utrymmen under stolarna. Bagageutrymmet är både brett och djupt, men i baksätet stoppar man inte in sin gamla morfar med långa ben och dåliga knän.
Vid lanseringen erbjuds två motorer, en bensinmaskin på 247 hästkrafter eller en diesel på 190 hästkrafter, båda fyrhjulsdrivna. Fler alternativ kommer, som hybrid och elversioner, liksom en variant med Volvos nya trecylindriga motor. För säkerhets skull har förstås Volvo proppat bilen full med det mesta som kan pipa till när en fara uppenbarar sig.
Produktionen kommer att starta i Belgien senare i höst och de första svenska kunderna ska få sina bilar i början av nästa år. Prislistan startar strax under 400.000 kr, men när en framhjulsdriven, trecylindrig version kommer ska den faktiskt krypa under 300.000-kronorsgränsen.
Fortfarande för dyrt? Ingen fara, Volvo kommer att erbjuda XC40 som en prenumerationstjänst kallad ”Care by Volvo” och lovar att ta hand om allting från service och reparationer till att byta ut din bil när du tröttnat efter två år. Ungefär som du gör med din mobil redan i dag, alltså.
Ja visst ja, mobilen var det ju. Kanske skulle höra om jag får lov att byta in den hos min butik innan den dör helt.
