Sergio Marchionne återhämtade sig aldrig från en operation i juni. Komplikationer tillstötte och Marchionne föll i koma. Till sist avled han av en hjärtattack i sviterna efter operationen.
Marchionne, som var född i Chieti, nära Pescara i Italien, blev 66 år gammal. Han var uppväxt i Kanada och hade därför både Italienskt och Kanadensiskt medborgarskap. Hans engelska var präglad av uppväxten och han pratade med nordamerikansk accent.
Marchionne hade examen i såväl juridik som ekonomi och jobbade i många olika företag och befattningar innan Fiat-familjen Agnelli fick korn på honom. Han kom till Fiats styrelse 2003. Året efter utsågs han VD. Marchionne vände snabbt upp och ner på gamla föreställningar inom Fiat och rensade upp i gamla byråkratiska tillvägagångssätt.
Han lyckades på relativt kort tid vända Fiat från något som ansågs konkursmässigt genom att först slå företaget loss från GM, som då hade en tvingande option att köpa hela bolaget (vilket då GM varken kunde eller ville) med en säck pengar från den amerikanska jätten.
2009 och framåt var han ledande i att bilda en allians med konkursade Chrysler. På rekordkort tid lyckades han och hans team inte bara vända Chrysler utan också betala tillbaka stödpengar till staten i USA. Hans fokus när det gäller den amerikanska delen är Jeep som han ser som ett av världens starkaste varumärken. I Europa har han satsat på Alfa Romeo, av samma skäl.
Snabbt blev Marchionne ett namn inte minst för sin ovanligt informella stil. Få minns det men i början bar han slips och kostym. Han hatar slips. Redan tidigt lade han bort den uniformen till förmån för prydliga kostymbyxor, skjorta och (företrädesvis mörkblå) lammullströja. Ett signum, som han dock inte rekommenderade sina underchefer att ta efter.
En annan egenhet var snabbhet och otålighet. Något som gjorde att chefer som inte höll måttet fick foten ganska tvärt. Herbert Demel och Karl-Heinz Kalbfell är bara ett par exempel. Marchionne själv menade att han visst hade tålamod med sina chefer ”så länge de levererar med ljusets hastighet”.
Han bytte till och med ut gamle Agnelli-gunstlingen och Ferrari-hövdingen Luca Cordero di Montezemolo. Det hade inte många klarat av. Marchionne tog själv över både som VD och styrelseordförande.
Marchionne har alltid varit ovanligt tillgänglig för att vara en industriledare på allra högsta nivån. Dessutom lättsam och har gärna slängt käft på ett vänligt sätt, inte minst med journalister. Bilvärlden kommer att bli tråkigare utan Marchionne.