När nya lillsuven T-Roc skulle provköras bjöd Volkswagen till Lissabon. Vi mötte en färgstark filur med snällt hjärta.
Var tredje bil som säljs i världen i dag är en suv och branschen räknar med att den andelen kommer att öka under överskådlig framtid. Men vad är egentligen en suv?
I sin ursprungliga betydelse var det en bil som skulle trivas både på asfalt och i terräng, men under senare år har användningsområdet bleknat bort och numera är det blott en karossform, en halv- eller helkombi där man sitter lite högre än annars.
Kanske har den för all del hög markfrigång och möjligen också fyrhjulsdrift så att man kan köra ut i leran när man har skådat svamp vid sidan av vägen, men det blir allt mer ovanligt. I stället är det som med skogspromenader: man tar gärna på sig oljerock och snygga gummistövlar när man promenerar ner till Stureplan.
Bilvärldens Fjällrävenbrallor heter terrängplast och man hittar den längs trösklar och hjulhuskanter. Därmed utstrålar man äventyr, även om bilen själv inte har några som helst intentioner att klättra i berg.
Men nu säger faktiskt Volkswagen det rakt ut. Deras nya lilla suv T-Roc ska inte appellera till några glesbygdsvänner utan nu är det ungdomar i storstad som ska erövras. T-Roc ska inte rulla över stock och sten, utan till Konsum, skolan och gymmet.
Visst, det går att få den fyrhjulsdriven och visst, det finns något knappval för terrängkörning som gör någonting med bilen så att den ska bli duktigare vid sidan av vägen. Men i själ och hjärta är T-Roc en bil som ska fickparkeras mellan höghus.
Och eftersom den är ung och hipp går den att få i massor av färgkombinationer, även med tak i kontrasterade färg. Instrumentpanelen glittrar i metalliclack och stolsklädseln går att få flerfärgad. Som i min bil.
Den lånade bilen, alltså. T-Roc. Den har 150-hästars dieselmotor, fyrhjulsdrift (behövs det i storstaden?) och ser faktiskt rätt bra ut. Den är stor som en Golf, men hakan är kraftigare och attityden en annan. Det märks inte minst när man kliver in och möts av den där glittriga instrumentbrädan.
Annars är det Volkswagenbekant: knappar och reglage känns igen, liksom pekskärmens menyer som alltid lyckas förvirra mig. Man sitter – förstås – lite högre än i andra småbilar och även baksätet är fullt tillräckligt för åtminstone två fullvuxna. Men kanske inte tre.
Dieselmotorn knorrar lite oartigt och responsen är inte omedelbar – den hade gärna fått svara lite kvickare när man ska studsa ifrån Lissabons kaos vid rödljusen. Men effekten räcker.
Annars är den precis som Volkswagens alla andra MQB-bilar: en rätt sval kamrat som inte gör vidare väsen av sig: polerad, snarare än pockande. Det är inte så konstigt, eftersom det är samma komponenter i fjädring, styrning och drivlina rätt över hela linjen oavsett storlek eller statusnivå.
Men vänta nu, den var ju fyrhjulsdriven. Ut i sanden vid sidan av vägen. Längs kusten i Cascais går det nämligen utmärkt att svänga ut i sanddynerna och klättra över klipporna. Och sanden fogar sig under fyrhjulsdriften. Åka fast? Skulle inte tro det. För en stund tror jag nästan att den är en terrängbil på riktigt.
Peugeot
Volkswagen T-Roc?
Men det är den förstås inte. Det har ju Volkswagen själva sagt, så jag rullar upp på vägen igen. Lunken är lugn och bortsett från dieselmotorns muttrande är det fritt från störande oljud. Kanske beror det på bilen, kanske beror det på Portugals släta asfalt, orörd av tjälskott.
Här och var spanar faktiskt en och annan fotgängare efter bilen. T-Roc syns och när jag stannar får jag frågor om vad det är. En suv, svarar jag. Som upplevelse inifrån är den väldigt lik den Skoda Karoq vi provkörde nyligen, lite piffigare och poppigare men inte heller med lika många smarta finesser. Men utifrån har den en helt annan utstrålning. Det kommer förstås millenniummålgruppen att uppskatta.
Men jag undrar om inte Volkswagen döljer någonting för oss här. För T-Roc passar nog lika bra till mormor som till millennials. Äntligen får hon välja färg alldeles själv när gubbens syn blivit grumlig och eftersom den får dra väldiga lass utgör husvagnen inget problem. Höjden är så rasande trevlig när man slipper huka sig för att kliva in också och i Sverige kommer de flesta varianterna att vara fyrhjulsdrivna – bra när man ska ut till stugan.
Och framför allt – Volkswagen T-Roc får mormor att känna sig ung igen. Men jag misstänker att hon kommer att välja en bensinmaskin, för det känns ju piggare.
