Vår redaktör for till Rivieran för att provköra nya Suzuki Swift. Där fick han bekanta sig med en reko vardagsvän.
Regnet faller i stora droppar. Under några korta timmar ska vi vaska fram Suzuki Swifts väsen, men när min blöta lugg hänger ner i pannan är jag mer bekymrad om att hitta en handduk.
Väl inkliven och med skulten hjälpligt urkramad kan jag börja bekanta mig med bilen. Vem har vi här då? Den senaste Swiftgenerationen begick sin europeiska premiär häromveckan i Genève och har blivit kortare, bredare och väldigt mycket lättare än sin föregångare. Undertill är den nya Swift baserad på Suzukis ”Heartect”-plattform, som också ligger till grund för Suzukimodellerna Ignis och Baleno och är en ganska rättfram konstruktion där den tekniska spetsen snarare ligger i utrymmesutnyttjande än avancerad mekanik.
Ända sedan den första Suzuki Swift såg dagens ljus för över 30 år sedan har den ansetts vara rätt kul att flänga omkring i, men framför allt är det arvet från den modell som presenterades i Paris på hösten 2004 som ligger till grund för Swift som vi känner den i dag. Då som nu var den enkel och körglad, som ett lågmält japanskt svar på Mini Cooper. Kanske gäller den jämförelsen än i dag.
Suzuki
Så varför skulle man byta ut sin gamla Swift mot en ny? Suzukis representanter stönar en smula när de mellan raderna berättar att bilarna är alldeles för bra – kunderna behöver ju aldrig byta ut dem utan de bara rullar vidare, år efter år. Tja, det kan ju vara ett problem kanske, om man vill sälja bilar.
Ställer man nykomlingen mot den förra Swiftgenerationen, som nu är någonstans i åttaårsåldern, har formgivningen blivit lite mjukare med mer markerade kurvor. Vågar man säga att den är mer feminin? Att karossens kulöralternativ ska vara glittrigare än någonsin, tack vare en ny lackprocess, får väl dock sägas vara någonting som ska appellera till karlarna.
Inredningen är inget vardagsrum. De tunna plastmaterialen är nattsvarta och längtar man efter kohud och ädla träslag får man längta vidare någon annanstans. Swift gör inga premiumanspråk, snarare är den påtagligt bruksvänlig. Förvisso är allt är prydligt möblerat och sittställningen är behaglig för en mellanformatsman som jag. Och rymden förbluffar, här finns gott om plats för voluminösa kroppsdelar.
Ratten, den är inte så där falukorvstjock som i många andra bilar så till och med mina frökenfingrar kan få ett fint grepp. Mellan mätartavlorna finns en display som kan visa allt som superbilen Nissan GT-R gjorde så stort väsen av för några år sedan: effektuttag, accelerometer och mycket mer. Kul kanske för ett ögonblick, även om det inte är bilens viktigaste feature.
Fjädringen är mjukare än i många konkurrenter och karossen rör sig en del i kurvorna. Nog är den rätt kul att slänga runt i rondellerna också. Tro det, den väger ju mindre än en vante. I vätan släpper framdäcken greppet rätt kvickt och man får jobba lite med gasuppsläpp för att få tillbaka balansen. Men det bryr inte du dig om, för så kör du ju inte på väg till Konsumbutiken i alla fall. Och om butiken ligger knöligt till finns Suzuki Swift även i en fyrhjulsdriven version, som om Suzuki skulle vilja stryka under de landsbygdsvänliga undertonerna.
Inte för att den här lilla ärtan skulle göra bort sig i stan, men där och då skulle jag önskat mig automatlåda. Det finns förstås, en steglös CVT-låda, men då får du klara dig utan fyrhjulsdriften.
Motorn, en liten fyrcylindrig bensinare utan särskilda anspråk, gör sitt jobb med glädje. Den finns också i en mildhybridvariant där en elmotor i svänghjulet ger lite extra skjuts – fiffigt! Det finns också en trecylindrig turbomotor med lite mer knuff, men den har också mer grus i rösten.
Apropå ljud så är Swift för övrigt förvånande tyst. Vindbruset stör aldrig och inte ens däcken bullrar något vidare. Det är väl bara den där turbomotorn som kan rapa lite ohyfsat emellanåt.
Så vem vill Suzuki Swift charma? Målgruppen har historiskt sett varit oväntat mogen, men kanske kan den nya appellera till en bredare publik. Funktionellt fyller den de flesta behov, så länge man inte kräver inredningsmaterial från Svenskt Tenn. Och för all del, det är nog svårt att skrynkla ihop en barnvagn i skuffen. Prislistan är inte klar, men Suzuki har skvallrat om att det ska gå att komma under 140.000 kronor och de första bilarna lär nå våra breddgrader i mitten av maj.
Då ska vi se, lite kurviga former, en smula gungig fjädring och en allmänt funktionell framtoning. Det är ju en modern Citroën 2CV.
PSA Groupe
