Vissa bilar fångar ditt hjärta vid första ögonkastet, medan andra tar tid att bli förtjusta i. Suzuki Swift tillhör den senare kategorin.
TEXT & FOTO Jacob Dalby
Man säger att första intrycket är viktigt och kan vara avgörande för fortsättningen. Det första mötet kan snabbt leda till succé eller fiasko – detsamma gäller i bilvärlden. Vissa bilar talar till dig från första stund och gör dig nyfiken på att lära känna dem bättre, medan andra inte alls lyckas med det.
Första intrycket av den nya Suzuki Swift är tyvärr inte särskilt positivt. Det är ganska svårt att bortse från den lite serietecknade fronten och jag saknar karaktären som den gamla Swift hade. Däremot dyker flera möjliga ljuspunkter upp när jag tittar igenom specifikationerna. Vi summerar den nya Suzuki Swift efter en vecka med bilen i våra händer.
Ny, men gammal
Swift har en sällsynt storlek i dessa tider. En ny, liten bil med bensinmotor och manuell växellåda. Den enda elektrifieringen är ett mycket litet mildhybridsystem på 12V som gör start/stop-funktionen mjukare. Det är ovanligt för nya bilar idag, där det mesta handlar om eldrift.
Swift är lite mindre än VW Polo, lite större än Toyota Aygo X, och ligger prismässigt på samma nivå. Den startar vid 234 900 kr och har endast en möjlig motorstorlek, en 1,2-liters bensinmotor med 82 hk och 112 Nm. Samma motor kan också fås med den steglösa automatväxellådan CVT, men det kostar 15 000 kr extra och tillför inget bra.
Första mötet
Första gången jag sätter mig i den nya Swift har jag inte många positiva ord att säga. Jag förstår att det är en billig bil och testbilen har dessutom den billigaste utrustningsnivån. Här finns endast den blå metallic-lacken som extrautrustning. Annars är den helt standard. Inklusive hjulnavkapslarna i plast på de 16-tums stålfälgarna.
Även plasten i kupén är på många ställen ganska billig, liksom infotainmentskärmen som både har en klumpig menystruktur och en stor fördröjning, vilket gör systemet segt att använda. När jag kör iväg sjunker mitt humör ännu mer. Hela bilen känns som en stor svamp. Både broms, koppling och växling saknar helt karaktär. Det känns som att röra om i en tjock, klumpig soppa med en stor slev. Dessutom känns växellådan knölig.
Motorn är samtidigt långsammare än något annat jag har kört i år, och de 12,5 sekunderna det tar till 100 km/t känns som en evighet. Efter en dag i bilen kör jag hem lite nedslagen, jag har nämligen alltid tyckt om Suzuki Swift.
Men morgonen efter får Swift en ny chans
Det första jag gör är att koppla in telefonen och aktivera trådlös Apple CarPlay. En oumbärlig integration i bilar med dåliga infotainmentsystem. Det fungerar felfritt och jag kommer aldrig att använda något annat när jag har mina appar på telefonen direkt på bilens skärm.
Härifrån börjar den nya Swift långsamt växa på mig. Det kräver tid att lära känna Swift, men ju mer tid jag spenderar i bilen, desto gladare blir jag faktiskt av att köra den. Speciellt samspelet mellan motor, gaspedal och växellåda. Som sagt känns allt knöligt till en början, men efter en tid lär jag mig kopplingspunkten och hur mycket mellangas som behövs vid nedväxlingar. Det blir faktiskt riktigt roligt att köra, eftersom koppling och växellåda kräver känsla för att fungera. Och ja, bilen är verkligen långsam, men när den varvas lite låter den lilla 3-cylindriga bensinmotorn ganska bra och accelerationen är acceptabel.
Bland annat på grund av den mycket låga vikten på 988 kg, som inte bara bidrar till en låg bränsleförbrukning på 4,4 l/100 km, utan även har en positiv effekt på köregenskaperna. Den är rolig att kasta från sida till sida, eftersom den byter riktning så snabbt. Undervagnen är optimerad från den tidigare generationen, men utan att bli för hård. Så Swift kränger lagom i kurvorna, och trots att styrningen är lätt får man bra känsla för underlaget. Dock är det en del vägbrus vid motorvägshastigheter.
Inte utan förbehåll
Vägbruset är dock inte det enda förbehållet med Suzuki Swift. En av de stora nackdelarna är ett EU-krav som innebär att alla nya bilar måste varna med ljud när man överskrider hastighetsgränsen. Systemet måste aktiveras automatiskt varje gång bilen startas i alla nya bilar. Det systemet har Swift naturligtvis också, men där andra biltillverkare har hittat enkla sätt att stänga av det, som med en knapptryckning, är det alldeles för krångligt i Swift.
För det första måste du stå still för att avaktivera varningarna. Sedan måste du använda den långa spaken som sticker ut från instrumentpanelen och via den mycket lilla skärmen navigera genom flera menyer. Och ja, du kan undvika att överskrida hastighetsgränsen, men det räcker inte i Swift. För ibland stämmer Swifts uppfattning om hastighetsgränsen inte överens med verkligheten, och då varnar systemet även om du inte kör för fort. Samma gäller om överskridelsen bara är med en kilometer i timmen. Det är onödigt stressande.
Du måste också klara dig utan klimatanläggning i de billigare utrustningsnivåerna. I alla utom den högsta utrustningsnivån är Swift utrustad med luftkonditionering utan möjlighet att ställa in en specifik temperatur. Du kan alltså bara välja om det ska vara varmare eller kallare. Det är faktiskt samma historia i nya Rolls Royce Spectre för nästan 4 000 000 kr.
Ge den en chans
Om ditt körbehov eller din bostadssituation inte tillåter en elbil, måste du ge Suzuki Swift en chans. Den första glimten och den snabba provkörningen hos återförsäljaren gör inte bilen rättvisa. Swift behöver tid för att växa på dig. Men jag kan säga att avskedet från bilen i slutet av testveckan blev mycket svårare än jag hade förväntat mig efter första mötet.
SPECIFIKATIONER
Suzuki Swift
Motor: Bensin, R3, 1 197 ccm
Effekt: 82 hk / 112 Nm
0-100 km/h: 12,5 sekunder
Toppfart: 165 km/t
Förbrukning: 4,4 l/100 km
Mått (L/B/H): 386/174/150 cm
Körklar vikt: 988 kilo
Släpvikt: 1 000 kilo
Bagagevolym: 265 liter
Pris: 239 900 kr (Swift finns från detta pris)
