På sin tid dominerade Lancia världens rallyskogar. Nu väcker en italienare liv i bilen igen och bygger en liten serie nytolkningar av begreppet.
Egentligen var Lancia dödsdömt i samma stund som Fiat tog över den stolta gamla bilfabriken i slutet av sextiotalet. Sakta men säkert malde man ner särprägeln och pressade sortimentet i riktning mot massproduktion.
När Lancia Delta presenterades 1979 hade den i princip ingenting kvar av gamla tiders hantverk, inte heller av det tekniska raffinemang som hade präglat Appia, Aurelia, Flaminia och de där. Delta var liksom bara en burk, för all del prydlig i den av Giugiaro ritade kostymen. I Sverige såldes den som Saab-Lancia 600 och var tänkt att fylla upp tomrummet som Saab 96 hade lämnat efter sig. Men det blev ett magplask och snart var den borta från den svenska marknaden.
Men på kontinenten, där vägsalt inte är en del av ekvationen, sålde bilen bra. Så bra att man så småningom vågade sig på en lite mer effektstinn modell. Lancia Delta GT 1600 fick twin cam-motor och skivbromsar på alla fyra hjulen till 1983 års modell och bara ett halvår senare gjorde Lancia HF entré med turboladdad förgasarmotor och hisnande 140 hästkrafter.
Därifrån rullade det bara på. Snart kom fyrhjulsdrift, insprutning, större turbo, svällande skärmar, fyrventilsmotor och när Lancia Delta Integrale Evoluzione II nynnade på sin svanesång 1994 hade den kammat hem fyra förarmästerskap och sex konstruktörmästerskap i rally-VM av bara farten.
Så klart att en biltok som Eugenio Amos gillar den. Faktiskt gillar han den så mycket att han har en i garaget. Okej, det är kanske inte så konstigt, men bortsett från den där Lanciabilen har Amos fyllt på med bilar av en helt annan kaliber: Ferrari F40, Mercedes-Benz CLK GTR, Porsche 911 GT2 RS … och så en till Lancia Delta, en sån där S4 med mittmotor, ett extremt bygge som siktade på att dominera rallyvärldens grupp B innan klassen förbjöds och den mer sansade Integrale axlade S4:ns mantel.
Men det är katten bland hermelinerna som ligger Amos varmast om hjärtat, så varmt att han föresatt sig att bygga en serie bilar på Deltabas ungefär som amerikanska Singer bygger intagande kreationer på bas av Porsche 911. Lancia Delta Futurista bevarar bara stommen från utgångsmaterialet och får nya karosspaneler av kolfiber och handknackad aluminium.
Bakdörrarna är igensvetsade, interiören fullständigt omdraperad (med inspiration från Lancia Delta S4) och motorn har uppdaterats på en rad punkter, inte minst med ett nytt elsystem som förhoppningsvis ska borsta bort ursprungsmodellens usla morgonhumör. Biffigare bromsar, fjädring och transmission ska palla för hårdare misshandel. Automobili Amos vill ogärna prata siffror – det här handlar inte om siffror, utan om en klassisk, ofiltrerad körupplevelse – men de medger att bilen är cirka 90 kilo lättare än originalet och motorn har vässats till ungefär 330 hästkrafter.
Totalt ska ett tjugotal bilar byggas under de närmaste åren och är man sugen behöver man slanta upp sisådär tre miljoner kronor. Det ryktas att en av de första kunderna är Rob Dickinson, grundare av – just det – Singer Vehicle Design.