Det finns ingen framtid för bilar som drivs med fossila bränslen. Det borde vara uppenbart för alla vid det här laget, och lyckligtvis finns det idag en elbil för alla – utom för bilentusiasten.
TEXT Simon Hallenslev FOTO Bilbasen
Låt mig vara tydlig redan från början: Jag är ingen förnekare till elektrifiering eller elbilar. Elbilar är framtiden, och redan idag är utvecklingen så långt utvecklad att de flesta kan uppfylla alla sina körbehov med en elbil.
Ja, det är lite krångligt i stan när man inte har en egen laddstation, och nej, det finns inte många elbilar som kan dra en tvåaxlad kombi till södra Europa utan att behöva ladda 10 gånger. Det förändrar dock inte det faktum att de flesta kan täcka sina dagliga körbehov med en elbil.
Men för mig som är bilentusiast är det oerhört viktigt att skilja mellan behov och begär. Quinoa gör mig mätt och vatten släcker min törst, men jag längtar fortfarande efter pommes frites och öl.
På samma sätt uppfyller elbilar mina körbehov, ofta med en acceleration och komfortnivå som bensinbilar inte kan matcha. Jag har ännu inte kört en elbil som träffar samma glädjecentrum som pommes frites och öl – och det kan vara ett problem.
Ingen älskar dammsugare
Som vardagsbil, pendlarbil och familjebil är elbilar det mest förnuftiga. De uppfyller körbehoven utan direkta utsläpp. Ingen älskar en tam fyrcylindrig bensinmotor som får en kombi att låta som en dammsugare. Det finns inget fantastiskt ljud, ingen effektivitet eller passion här. Släng in en elmotor i den förnuftiga familjesläden så får du bättre ekonomi, lägre ljudnivåer och mer kraft.
Problemen uppstår när lust och entusiasm läggs till i ekvationen. Jag förstår att det kanske inte finns så många av oss som har sådana känslor för bilar. Men vi är tillräckligt många för att vi inte ska ignoreras.
Enligt en amerikansk studie äger bilentusiaster fler bilar än genomsnittspersonen, och vi ger också råd, vägleder och påverkar vänner och familj när de ska köpa bil. Ändå har inte en enda elbil kommit till oss (om du inte har ca 20 miljoner över för en Rimac).
Det ändlösa talet om känslor
Ljudet, vibrationerna, doften. Om du frågar en bilentusiast vad elbilar saknar är det sannolikt en eller en kombination av alla tre.
Personligen tror jag dock att det är något mer konkret som saknas. Det finns ännu ingen riktig eldriven entusiastbil som vi kan hoppas på att få äga. Det finns inget elektriskt alternativ till bilar som Mazda MX-5 eller Toyota GR86.
Det finns inga elektriska söndagsbilar som får dig att ta den slingrande bakvägen. Inga elbilar som du sätter dig i en sen sommarkväll för att köra en tur utan destination.
Visst finns det elbilar som försöker väcka känslor. Nu senast har jag kört BMW i5 M60 med 600 hästkrafter, som med fyrhjulsstyrning imponerar på de flesta människor. Den är smidig, men utan att vara riktigt lekfull. Samma sak kan sägas om Ford Mustang Mach-E GT, som är förprogrammerad för bakhjulsglidning. Artificiell körglädje är lätt att skilja från äkta. När det gäller ren och skär körglädje är MG4 närmast äkta lekfullhet.
Om entusiasmen har slocknat
Om det inte finns fler prisvärda elbilar som vädjar till känslorna och därmed till bilentusiaster, är jag rädd att entusiasmen kommer att dö. Om det inte finns några elbilar som erbjuder mer än bara sunt förnuft och snabb acceleration, kommer entusiasterna att tappa intresset.
Så vad händer då, frågar sig den genomsnittliga människan? Det är inte bara sorgligt om världen blir en passion fattigare. Jag tror också att det i det långa loppet kommer färre krav och lägre förväntningar att ställas på biltillverkarna, som i slutändan kommer att kunna komma undan med sämre bilar.
Om bilentusiaster tappar intresset för bilar slutar de att prata och skriva om dem. De kommer att sluta ta biltillverkarna i örat när de bygger en bil som är tråkig, ouppfinningsrik eller rent av dålig. Det är en pris som måste betalas av alla som köper bilar.
Man kan hävda att elbilar fortfarande är i sin linda, och med en bil som Hyundai Ioniq 5 N verkar det som om något är på väg åt vårt håll. Ändå skriver jag den här krönikan i förtvivlan, eftersom jag tror att passionen redan är på väg ut.
Elbilar saknar edge, nerv och känsla, och när de inbitna entusiasterna inte längre kan ha sin fossildrivna stolthet i carporten tvingas de ta till vatten och quinoa. Bilar som uppfyller deras behov men inte gör dem lyckliga.
Vad behöver hända?
Vi behöver elbilar som är tillverkade med oss i åtanke. De elektriska svaren på Toyota GR Yaris, Ford Fiesta ST och Volkswagen Polo GTI. Bilar som sätter lite sunt förnuft åt sidan för att göra plats för skoj, bus och äkta körglädje utan fuskkoder.
Fyrhjulsstyrning, datorprogrammerad antisladd och adaptiva luftunderreden finns alla där för att skydda elbilarnas stora akilleshäl. Vikt.
Även kompakta elbilar närmar sig två ton i totalvikt och det är ett hinder för all form av naturlig dynamik. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att det ännu inte finns någon elbil som levererar sann och autentisk körglädje. Har jag fel? Säg till isåfall.
