KRÖNIKA. En gång i tiden var Porsche ett aktat namn i rallyvärlden. Till och med Ferrari har nosat på bilkörning i skogsmiljö (med bland andra Björn Waldegård som förare). Men tänk om vi kunde på nytt kunde locka ut Porsche, Ferrari och Aston Martin till de vindlande vägarna med asfalt, grus eller snö som underlag?
Vad handlar egentligen sportbilskörning om?
Det beror förstås på vem man frågar. Och rätt snabbt riskerar man att närma sig en diskussion om vad som egentligen får utföras på allmänna vägar.
Men med risk att trampa i ett klaver som ekar av miljömedvetenhet, trafiksäkerhet och moral säger jag ändå att ett stycke slingrande asfaltsväg och en ambition att avverka den i hyggligt tempo – det kan vara essensen av sportbilskörning.
Racerbanor är utmärkta för att utforska det sista milligrammet väggrepp och för att finslipa detaljer. Det är fascinerande med förare som kan nöta varv efter varv med ett par hundradelar i skillnad på varvtiderna.
Ändå är det konsten att bemästra en vanlig asfalt- eller grusväg som gör störst intryck på mig. Och om det ska göras lagligt är det rally som gäller.
Jag har aldrig kört rally – bara varit Sveriges förmodligen mest åksjuke kartläsare under några år – men att färdas så snabbt det går bland tjälskott, diken, bergväggar och timmertravar är den maximala bilupplevelsen. Inte på grund av faran eller som utslag av någon manbarhetsrit – bara av ren kärlek till den vanliga vägen.
I dagens VM-rally (WRC) förekommer inga sportbilar. Istället är det masstillverkade småbilar som får låna ut sina modellbeteckningar samt möjligen fönsterdesign, strålkastare och någon annan enstaka igenkännbar attribut.
I själva verket handlar det så klart om specialbyggen rakt igenom – och med de senaste aerodynamiska hjälpmedlen förefaller bilarna ofta bredare än vad de är långa.
Säljs det verkligen fler Toyota Yaris eller Citroën C3 för att ett extremt idrottsredskap med samma namn tävlar i en ofattbart dyr och numera komplicerad sport? Tja, det där har säkert biltillverkarnas marknadsavdelningar och ledningsgrupper koll på.
Men jag är övertygad om en sak: publikens intresse för rally skulle öka om det även fanns en WRC-klass för sportbilar.
Med tvåhjulsdrift (läs bakhjulsdrift) och flercylindriga motorer – helst utan överladdning – skulle det gjutas liv i själva tävlingsformen tror jag. Sträcktiderna skulle säkert bli längre, men i gengäld skulle även sladdarna bli längre och den musikaliska kvaliteten öka (tänk dig en V8, boxersexa eller kanske rent av en V12 som får sjunga mellan trädstammarna!).
Och så skulle vi sluta cirkeln. Sportbilar i sitt rätta element. Som ett magnifikt crescendo innan förbränningsmotorerna helt hamnat i skamvrån.
Ta på dig hörlurar och kolla klippet där den franske rallyveteranen François Delecour testkör en Aston Martin Vantage GT4, eller samlingen av klipp med Porsche 911 GT3 i tyska rallytävlingar, https://www.youtube.com/embed/ajeotJlN958
