Mercedes lyxiga cabriolet är nu till 100 procent skapad av AMG, vilket (tyvärr) resulterar i en bil med nya prioriteringar. Test av SL 63 4Matic+ med 585 hk.
TEXT OCH FOTO Morten B. Bek
Namnet Mercedes SL, Sport Light, har aldrig betytt lätt eller sportig för mig, förutom kanske för originalmodellerna från 1950-talet.
För första gången har SL i den helt nya generationen skickats ”ut ur huset” från Mercedes egen tomteverkstad, till AMG i Affalterbach för en önskan om mer sportighet, men det säger sig själv. Men också en önskan att spara pengar, eftersom en ny SL med bensinmotor som en unik modell helt enkelt inte räcker till längre. Nya SL är därför den öppna systermodellen till nya AMG GT.
Det låter som en win-win-situation. Både för Mercedes och för kunderna. Men den cabriolet som har vuxit fram ur AMG-övertagandet ser tyvärr bättre ut på pappret (och när man bara tittar på den) än vad den känns i verkligheten. Förväntningarna är enorma när en SL med 63-beteckningen kommer upp för testning, och den nya AMG inte riktigt lever upp till dessa förväntningar.
Designen är den bästa på årtionden
Den första öppna Mercedes SL från 1957 kom till efter den amerikanska Mercedes-återförsäljaren, vid namn Max Hoffman, var helt säker på att amerikaner med välfyllda bankkonton skulle slita SL ur händerna på återförsäljarna. Mercedes gav med sig och idag är SL synonymt med ett avtagbart tak.
Glömt och förlåtet är det tunga fällbara taket som den femte och sjätte generationen SL var utrustade med. Särskilt föregångaren till den nya SL hade fullhet, överflöd och förvirring av proportioner i en alltför stor skala. Det fanns ingen lätthet i designen, och den nya SL är motsatsen.
Den är stor och ser tung ut, men den väger mycket mindre än en stor elbil. För mig är det en skönhet och en SL med en vacker karaktär som inte setts sedan R129-modellen introducerades 1989. Taket på testbilen i en djupröd färg, ger de strama linjer som SL:arna saknat de senaste åren.
Plats för fyra (om du är sadist)
Om jag ska fokusera på den tjocka suffletten, som du höjer och sänker genom att dra en virtuell knapp från sida till sida på infotainmentsystemets skärm, är det som att titta på en aktiv konstinstallation i arbete. Om vädret hade varit något annat än regnigt under större delen av testveckan hade jag kunnat imponera på många fler människor med min prestation. Det är egentligen onödigt, eftersom många ögon ändå följer den breda cabrioleten.
Med få undantag – och de är korta – kör jag med taket och fönstren uppe som ett skyddande lager mot starka vindar och vatten. Det borde vara en sublim och helt tyst körupplevelse, men i SL finns det oväntat mycket ljud från omvärlden. Det är den första försvarslinjen för en bil som är känd som en superlyxig grand tourer. Ännu mer oanständigt är det faktum att delar av kupén kännetecknas av knarrande ljud. Möjligen infotainmentskärmen (den kan vinklas om solen gör den svår att läsa), men också något bakom panelerna. Jag skulle inte stå ut med det om jag köpte en Mercedes värd mer än 2 050 000 kronor.
Ja, materialen är vackrare och tjockare än i C-klass, men designen är inte tillräckligt unik eller utseendet riktigt, riktigt, riktigt dyrt. Jag tycker att BMW med 8-serien lyckas med mer intim, sportig och elegant kupé, men mycket av det handlar om smak och personlig stil. En nära jämförelse med 8-serien har aldrig varit dåligt heller.
Du kan få den med fyra cylindrar om du verkligen har ont om pengar
Nya SL är tekniskt sett inte längre en roadster utan en cabriolet, och i mitt huvud måste det betyda att sportigheten får stå tillbaka för det vi redan känner SL för. När det finns baksäten som rymmer ett par små personer, en hund eller några väskor, tänker man på en mer praktisk bil än en 100-procentig sportbil.
SL har också, återigen för första gången, fyrhjulsdrift. Fyrhjulsdrift ger säkerhet och har blivit många tillverkares skyddsnät för att sälja allt kraftfullare bilar. Men har SL-föraren saknat fyrhjulsdrift för att kunna njuta av körningen och ha kul?
SL 55 4Matic+ och den testade SL 63 4Matic+ har båda fyrhjulsdrift och de drivs av en härlig 4-liters V8-motor, som inte har blivit vildare eller sämre vid generationsskiftet. 585 hästkrafter i toppmodellen och 476 hästkrafter i 55-versionen, men bara 0,3 sekunders skillnad från den mycket starka till den något mindre kraftfulla SL 63 4Matic+.
Är däcken egentligen gjorda av trä?
V8:ans kraft och ljud är en perfekt matchning för den breda SL:n, och allt kommer till sin rätt när taket fälls ner bakom baksätet och varm luft strömmar ut under nackstöden. Du kan köra en öppen bil året runt (beroende på vart du bor förstås), med effektiv värme från alla håll är det verkligen sanningen i SL.
När SL lugnar ner sig och lägger sig tillrätta på vägen och visar sig vara den perfekta långfärdsmodellen som SL är känd för, mer än dynamik. Den visar sig vara en hysterisk skönhet. Jag sitter i en SL som styr hårt, skarpt och atletiskt, och de stora däcken följer riktningen omedelbart. Det är lite konstlat eftersom bilen är väldigt bred och aldrig riktigt balanserad, så det får mig inte att vilja utmana.
Men medan en SL förmodligen bara är en droppe i havet för amerikanska mångmiljonärer, och de kommer att välja 63 oavsett de billigare modellen, måste de leva med något annat som är en stor besvikelse. Det är fjädringen.
Till testbilen har importören valt 21″ lättmetallfälgar i en version, och inte 20″ som är standard. Om 20″ kan mildra den olyckliga fjädringen med några procent, så är det verkligen väl investerat att hålla fast vid ”små” hjul.
