När Seat bygger suv gör de det i liten skala. Arona är en mygga som vill utmana.
Alldeles nyligen såg vi en helt ny Volkswagen Polo födas och den var, till skillnad från föregående generationer, baserad på Volkswagenkoncernens allomfattande och världsomspännande MQB-plattform. Av MQB går att koka soppa med precis vilken smak som helst, som den enorma Atlas eller den nyligen provkörda Arteon. Allting går.
Även att koka ihop en minisuv med den obligatoriska terrängplasten runt hjulhusen. Seat Arona är nämligen precis det, en liten sötsak i valpstorlek som försöker sig på att anlägga en svampskogsattityd.
Tydligen är just segmentet mini-suv det hetaste just nu. Så sent som i förra veckan bevittnade vi hur Kia Stonic klev rakt in i samma getingbo och mopsade upp sig. Nu börjar de bli ganska många som ska försöka knäppa näsan på Nissan Juke och Renault Captur.
Nåväl, behöver det egentligen sägas någonting mer om Seat Arona att den är en Volkswagen Polo på styltor? Okej då. Alejandro Mesonero är designansvarig hos Seat och har följande att säga om Arona:
”Vi ville ge den nya Seat Arona den distinkta känslan av en crossover, en tålig bil för vardagslivet, för storstadsdjungeln. Därför har den utrustning som kraftig stötfångarbeklädnad, skydd för hjulhusen och mörkfärgade sidokjolar av gummi, liksom takreling och aluminiumliknande skydd under stötfångarna.”
Det låter ju bra, och beskriver nog bilen ganska väl. En Polo, med terrängplast och lite påklistrad attityd. Nej, den är inte fyrhjulsdriven. Nej, den har inte lågväxel. Den är en trevlig småbil som ska uppfylla asfaltens alla vanliga krav: plats för Konsumkassar och lätt att parkera. Och se lite tuff ut, förstås.
