Monoposto är ordet för dagen. Mercedes-Benz tolkning av begreppet är en eldriven sportbil som minns fornstora dagar.
Under den nyligen avslutade bilveckan i Monterey, med concours-utställningen i Pebble Beach som höjdpunkt, slogs biltillverkarna om uppmärksamheten. I hård konkurrens med alla bilar från förr som ställdes ut ville man visa vägen framåt. Stora som små var där med allt från nybyggda klassiker till rekordtörstande superbilar.
Några forskade i framtiden och presenterade framåtblickande konceptbilar, förutsägelser om hur man tror att vi ska färdas om fem-tio år. Och tydligen ska vi färdas i tysthet, för vi kommer varken att få lyssna på motorsång eller gnällande passagerare.
Audi var där med PB18 e-tron, en slags tankeövning om hur en ersättare till superbilen R8 skulle kunna se ut, eldriven förstås och med en flyttbar förarplats. Till vardags sitter man två i kabinen, som vanligt, men när helgen nalkas kastar man ut passagerarstolen och flyttar förarplatsen till mitten. Och si har man en ensitsig bil, en monoposto.
Helgen schmelgen, sade Nissan och släpade upp konceptbilen Infiniti Prototype 10 på scenen. Den var inte tvåsitsig på en fläck utan här får man åka ensam hela veckan. Eldriven, liksom Audi, för någonting annat går inte att visa i konceptform, och väldigt mycket monoposto. Faktiskt påminner formen inte så lite om den gamla Le Mans-klassikern Jaguar D-type, om än omtolkad med våra tiders proportionsideal.
Nissan
Historielöst, fnös Mercedes-Benz. Infinitis rötter sträcker sig tillbaka till 1989, när märket lanserades som ett lyxigt Nissanalternativ. Sedan grävde de i sitt eget djuparkiv och kom upp med Mercedes-Benz Vision EQ Silver Arrow. Liksom Infiniti är den en monoposto, men så mycket mer konstfullt utförd i detaljerna och med ett gediget arv i ryggen.
För Vision EQ Silver Arrow andas av 1930-talets silverpilar, racerbilar som dominerade den europeiska förkrigstidens racingcirkus. Mer specifikt säger man att konceptet hämtat inspiration från Mercedes-Benz W 125, Grand Prix-racern som kammade hem första, andra, tredje och fjärde platsen i 1937 år europeiska mästerskap.
Men dagens silverpil har förstås ingenting annat än namnet gemensamt med sin stortyska föregångare. Nu är chassit av kolfiber, karossen pyntad med LED-ljus och hjulen mer än dubbelt så breda. Fälgarna har stillastående navkapslar med ekrar i något slags kopparglans och de är större på en lastbil; fram mäter de 24 tum i diameter. Bak mäter de 26.
Föraren sitter i en schäslong klädd i sadelbrunt läder och är omgiven av borstad aluminium och paneler av valnötsved. Som fantasifull formövning är det svårt att bli besviken på Vision EQ Silver Arrow.
Och ja, den är eldriven. Allting är förstås bara ett skyltfönster för att elda på intresset inför Mercedes-Benz kommande elbilssatsning som kommer att ske under EQ-flagg, en satsning som väntas resultera i en första produktionsmodell redan under nästa år. Men då blir det inte fråga om någon svulstig monoposto som osar av motorhistorisk nostalgi. Nej, det blir en suv.
