Historien om Twentieth Century Motor Car Corporation har så många vändningar att ingen skulle tro på den. Om den inte var sann, förstås.
Arabvärldens oljekranar skruvades åt i oktober 1973 och hela västvärlden snubblade till. I ett slag var efterkrigstidens ekonomiska optimism som bortblåst och som en snål nordanvind drog lågkonjunktur och allmänt elände över oss.
Fram till dess hade oljan varit i princip både motor och smörjmedel för allt välstånd vi vant oss vid och när det plötsligt var tomt i tankarna fick västvärlden vackert tänka om. Särskilt hårt drabbat var det bilberoende USA, där köerna till bensinstationerna ringlade kilometerlånga. Förgäves, eftersom det inte fanns någonting i pumparna.
I södra Kalifornien hade konstruktören Dale Clifft handlingskraftigt byggt ihop en egen lösning på problemet. Dale var en trehjulig bil med plastkaross och motorcykelmotor som försiktigt smuttade på bensinen utan att svälja den i stora klunkar.
Som ett löfte om stundande frälsning och evigt lösta transportbehov dök Dale upp på scenen och stal allas blickar. Med löften om att ta sig 70 miles på en gallon, motsvarande ungefär en förbrukning på drygt tre liter per hundra kilometer, var det precis vad alla bränsleköande amerikaner drömde om medan deras Buick Skylark raskt sög i sig de sista literna till ett gurglande förgasarsnörvel innan den dog av plötslig törst.
Men det var inte Dale Cliffts förtjänst att Average Joe drömde om en Dale. Nej, det var en kvinna vid namn Geraldine Elizabeth ”Liz” Carmichael som lyfte Dale från amatörbyggd plastbalja med vajerstyrda bromsar till masstillverkad bränslefrälsare. Med det lilla undantaget att masstillverkningen aldrig kom till stånd.
Liz Carmichael såg enorma möjligheter med Dale och lovade Dale Clifft guld och gröna skogar om hon fick ta över rättigheterna. Sedan satte en sällan skådad marknadskampanj igång, där Carmichaels grandiosa visioner om produktionsvolymer räknade i hundratusentals bilar stod i centrum.
– Jag ska härska över bilindustrin som en drottning, sade hon och lovade att knäcka de stora i Detroit.
– Låt dem äta kakor.
Nog var hon drottninglik alltid, en parant dam med en längd på närmare 190 cm och en röst som dånade på kontoren. Hon var fembarnsmor och änka efter en raketingenjör. Hon hade titlar som både maskiningenjör och ekonom och nu startade hon Twentieth Century Motor Car Corporation som skulle tillverka Dale.
En fabrik sattes upp i en hyrd hangar i Burbank, Kalifornien, och Carmichael tog in investerare som totalt bidrog med 33 miljoner dollar till projektet, motsvarande ungefär 1,5 miljarder kronor i dagens penningvärde.
Dale skulle, i Carmichaels utförande, ha en kaross av armerad plast med mirakulösa egenskaper – den skulle tåla ett släggslag utan att få så mycket som en skråma. Bakom passagerarutrymmet satt en tvåcylindrig boxermotor från BMW som drev det ensamma bakhjulet och bilen skulle säljas för 2.000 dollar, med marginal det lägsta priset i den tidens bilutbud.
Medierna kokade av upphetsning. Nu skulle oljearaberna få svar på tal, Amerika skulle kunna klara sig på sin egen bränsleproduktion och det var Liz Carmichaels förtjänst, alltihop.
När Twentieth Century Motor Car Corporation visade upp en prototyp på bilsalongen i Los Angeles 1975 stod intresset på topp och Carmichael drömde om framtiden. Utöver Dale visade företaget upp skisser på fler modeller: Revelle, som var en lite större variant på Dale, och Vanagen, som väl närmast kan beskrivas som en trehjulig kombi.
Lasta inte för tungt i hörnen.
Men så hittades en anställd vid kontoret i Burbank, William D. Miller, skjuten och stendöd på golvet. Det visade sig snart att Miller och hans kollega Jack Oliver hade skakat galler tillsammans i det ökända fängelset San Quentin och att hans död var ett resultat av gamla skiljaktigheter. Företaget var med ens fläckat av sina skumraskrekryteringar.
Detta startade en lavin av dålig press och Carmichael gick från att vara mediernas gullegris till hackkyckling, samtidigt som investerarna börjat surna över deras pengar aldrig omsatts till några konkreta resultat.
Dessutom började myndigheterna intressera sig för Carmichael ochsnart fick hennes företag finna sig i att utredas av både statlig och federal polis. Carmichael fick ett domstolsföreläggande om att upphöra med verksamheten och framtiden såg plötsligt mycket mörk ut. Dale Clifft, som konstruerat bilen, lämnade partnerskapet.
Han bar sedan alltid pistol för att skydda sig mot Carmichael.
Snart stod det klart att det inte alls fanns någon fabrik i Burbank, det fanns inga bilar eller ens några tecken på att Twentieth Century Motor Car Corporation hade några som helst intentioner att producera någonting.
En fotograf på tidningen Car and Driver undersökte saken på egen hand och allt han fann var en halvfärdig prototyp, utan vare sig ratt eller pedaler och med en gräsklipparmotor i stället för den utlovade BMW-maskinen.
Liz Carmichael arresterades när hon försökte fly genom fönstret och företagets tillgångar mättes ut. Men innan dess hade hon i ett sista desperat försök att återstarta verksamheten visat upp Dale, nu under namnet Revelle, som ett pris i det populära teveprogrammet The Price is Right. Ingen gissade rätt, så deltagarna slapp släpa hem den ofärdiga prototypen.
Nästa chock i sagan om Dale avslöjades inte förrän i arresten. Liz Carmicael visade sig inte alls vara någon änka och fembarnsmor, utan den 47-årige Jerry D. Michael som hade hållit sig undan rättvisan ända sedan 1961. En karl, alltså, eftersökt sedan länge för bedrägeri.
Men inte skulle väl du köpa en bil av den här mannen?
I rätten försvarade hon (han?) sig med att hon (hen?) varit en bilbranschens revolutionär, orättfärdigt anklagad för att ha drivit en idé som var före sin tid. Om hon bara fått lite mer tid hade revolutionen varit ett faktum och bilhallar runt om hela USA hade dignat av både Dale-bilar och hungrande kunder.
Efter 16 dagar föll domen, som var fällande på hela 26 punkter. När alla möjligheter att överklaga var uttömda, domen skulle vinna laga kraft och (Car-) Michael skulle infinna sig för att avtjäna sitt straff 1980 gjorde Carmichael som Michael gjort tidigare. Hen gick under jorden.
Först efter att ett avsnitt av teveprogrammet Unsolved Mysteries tagit upp fallet 1989 blev Carmichael igenkänd och kunde slutligen gripas och spärras in. Var hon greps? I Dale, Texas, så klart.
Foto: Twentieth Century Motor Car Corporation, Wiki Commons
