Ariel väcker gammal Formel 1-teknik till liv. I stället för vingar använder Aero-P Atom fläktar för att suga sportbilen mot marken. Därigenom får de marktryck redan från stillastående.
Ariel Motor Company är en av miljoner brittiska småskuttar som spikar ihop minimalistiska sportbilar i mörka verkstäder. I tjugo år har deras rörhögar spridit körglädje på gator, på racerbanor och i grusgropar och sedan ett tag säljs de också i Sverige.
Men en Ariel Atom är inte direkt ett under av aerodynamik. Med rörhögen till chassi fullt synlig klyver den luften lika effektivt som ett utfällt paraply. Så för att få någon kontroll på luftflödet har Ariel hittills snickrat på diverse vingar och därmed kunnat hålla bilen på banan även i hög fart. Men med det har den också blivit ännu trögare att pressa genom luften.
Ariel
Så när ingenjörerna hos Ariel i brittiska Crewkerne ville göra någonting åt saken började de gräva i lådan med gammal Formel 1-teknik. På sjuttiotalet experimenterades det vilt i tävlingsvärlden med olika aerodynamiska lösningar, inte minst markeffekt.
Lotus byggde sina bilar som uppochnervända vingar och styrde luftflödet med gummikjolar. Men Gordon Murray hos Brabham gick ett steg längre. Han skruvade helt sonika dit en stor fläkt på sin Brabham BT46B som sög ner bilen mot asfalten. Niki Lauda segrade på svenska Anderstorp redan vid första fläktförsöket 1978.
Titta, en tolvcylindrig dammsugare!
I all ärlighet var Gordon Murray inte först. Den amerikanske racerbilskonstruktören Jim Hall hade redan provat idén 1970 i Chaparral 2J, men det är en annan historia. Hur som helst rasade konkurrenterna och konstruktörsorganisationen FOCA hotade med förbud, så några fler tävlingar med fläktbilen blev det inte för Brabham.
Men det är just Chaparrals och Brabhams fläktar som Ariel rotat fram ur lådan med kvarglömda saker. Ariel Aero-P Atom (Aero-P står för någonting långt och krångligt) har två eldrivna högvarviga fläktar under bilen för att suga ner den mot underlaget och, precis som förr, gummikjolar för att skärma av undertrycket.
Fläktarna drivs av ett separat batteripaket och kan antingen styras med automatik eller slås på manuellt. Normalt suger de bara när de behövs, vid acceleration, broms och kurvtagning. Enligt Ariel ska det till och med synas utifrån hur bilen sugs ner mot asfalten.
Fördelen, utöver att man slipper luftmotståndiga vingar, är att marktrycket finns där redan från start. Accelerations- och bromsgrepp lär vara enastående också i låg fart.
Än så länge är Aero-P bara en utvecklingsplattform och kommer inte att komma i produktion. Så om du vill köpa en fläktbil får du antingen hålla dig ett tag till eller ringa och övertyga engelsmännen.
Foto: Ariel Motor Company, edvvc/Wikimedia Commons
redaktoren@bytbil.com
