Brittiska Brabham återuppstår och lanserar en superbil. Därmed väcks en avsomnad kamp till liv igen.
Nyzeeländaren Bruce McLaren började köra Formel 1 för brittiska Cooper 1959 och blev då stallkamrat med australiern Jack Brabham. McLaren skulle ta sin första seger samma år, men det var Brabham som blev världsmästare. Så började rivaliteten, den mellan McLaren och Brabham.
På 1960-talet startade de var sitt Formel 1-team och var och en skulle på sitt håll bli framgångsrika även som konstruktörer: båda skulle de skörda segrar i bilar som bar deras namn och därmed var grunden lagd för två varumärken som skulle leva länge. Men för de båda herrarna tog engagemanget slut 1970. Brabham lät pensionera sig och flyttade hem till Australien, efter att ha sålt sin andel av teamet redan året innan – hustrun ville att sönerna skulle växa upp så långt borta från motorsporten som möjligt – och McLaren körde ihjäl sig under tester av en ny CanAm-bil.
De båda teamen fick starta på nytt. Brabham togs snart över av affärsmannen Bernie Ecclestone och McLaren hamnade så småningom hos Ron Dennis. Båda skulle de plocka hem världsmästerskap, McLaren tog ett par stycken på 1970-talet och Brabham kontrade med ett par i början av 1980-talet.
BMW
Men sedan drog McLaren ifrån och lämnade Brabham i bakvattnet. Samma år som McLaren lanserade sin första gatbil, den revolutionerande superbilen F1, kollapsade Brabham under ett berg av skulder. Det var 1992 och därmed trodde vi att sagan om Brabham var slut.
Men som en fågel Fenix har nu Brabham stigit upp ur askan, putsat fjädrarna och ställt sig för att pröva sina vingar. Bakom det nymornade Brabham Automotive står David Brabham, son till sir Jack och själv framgångsrik racerförare med bland annat en seger i Le Mans under bältet – fru Brabham misslyckades tydligen med sin uppfostran.
Förstlingsverket Brabham BT62 ska presenteras i början av maj och namnet är en direkt fortsättning på det gamla Brabhams nummerserie. BT60 var nämligen den sista bilen som Brabham tävlade med, det där ödesdigra året 1992, och BT61 var den tänkta ersättaren som aldrig fick se dagens ljus.
Sedan en tid tillbaka har Brabham Automotive skickat ut notiser med korn av information för att elda på intresset inför den kommande lanseringen. Så här långt har vi fått veta att det handlar om någon slags superbil som ska vara väga ovanligt lite, blott 972 kilo innan vätskor har fyllts på.
Vidare lär bilen ha en 5,4 liter stor V8 som utan överladdning lär leverera drygt 700 hästkrafter och ett aggressivt aeropaket ska resultera i 1,2 tons marktryck – men vi vet inte vid vilken hastighet, så exakt vad den siffran betyder är oklart. Men den där enorma bakvingen som hänger över aktern lär ha en del i skulden till marktrycket.
Vi vet faktiskt inte ens om den har motorn fram eller bak. I ett kort filmklipp som Brabham släppt visslar en suddig skapelse förbi och försöker man spåra siluetten ser det ut som om den har motorn i mitten.
Brabham/Youtube/Bytbil
Till sist vet vi inte ens om den kommer att vara gatgodkänd eller enbart avsedd för bana, som så många andra superbilar nuförtiden. Men bromskivor och -klossar lär vara tillverkade av sintrat kol som på tävlingsbilar, inte av kolfiberkeramik som på gatbilar. Och de biter inte förrän de är ordentligt varma, så det skulle förvåna om Brabham lyckats pressa den tekniken genom gängse certifieringsförfaranden.
Det får vi svar på först om ett par veckor och fram till dess får vi leva i ovisshet. Men nog låter det som om McLaren Senna GTR har en tuff titelmatch att vänta, den om vilken brittisk superbil som är argast av alla. Och därmed är ordningen återställd. Välkommen tillbaka, Brabham.
