Låg vikt kännetecknar det klassiska bilmärket Alpines återkomst. Det har åstadkommits med intensiv aluminiumanvändning.
Sextiotalets små rallyraketer från Alpine hör fortfarande till de läckraste som finns och få bilar kan väl få smilbanden att sträckas så hårt som dem. Det skulle väl kanske vara Lancia Stratos då – en bil som en grupp entusiaster försökte väcka till liv för några år sedan, ett försök som brutalt slogs ner av inga mindre än Ferrari.
Så bra då att Ferrari inte har ett skvatt att göra med Renault-Nissan-alliansen (som ligger bakom återuppståndelsen av Alpine). För om några hinder skulle komma i vägen för produktionen av nya Alpine A110 skulle jag gråta. Jag ska förklara varför.
Alpine A110 är den mest salivframkallande nyheten på evigheter, en verklig sportvagn som är åtminstone i fantasin är åtkomlig för vanliga människor. Finns det några konkurrenter? Tja, det skulle väl vara Porsche Cayman då, eller kanske i ännu högre grad Alfa Romeo 4C.
De är nämligen, precis som Alpine, tvåsitsiga sportbilar med mittmotor och fokus på skoj. Så nu har man det delikata valet mellan en stålsportbil, som Porsche, kolfiberkokong, som Alfa, eller aluminium, som Alpine.
För så är det, Alpine A110 är rakt igenom en aluminiumkonstruktion, en svetsad, limmad och nitad stomme klädd med aluminiumplåtar vars formgivning hälsar rakt hem till, eh, Alpine A110.
Groupe Renault
För det var ju så den hette, sextiotalets svansmotorraket som tillsammans med Porsche 911 dominerade rallyvärlden. Vi trodde att nykomlingen skulle heta A120, för att ge mänskligheten en chans att skilja modellerna åt. Men icke.
Så vad är då den nya Alpine A110 för någonting? Jo, förutom den där aluminiumburen så har den en tvärställd turbomotor bakom stolsryggarna som driver genom en dubbelkopplingslåda från Getrag. Hjulställen med dubbla triangellänkar både fram och bak särskiljer den från Porsche Caymans billigare MacPhersonben och för att vara en retrodesign är den oväntat vänlig mot luften.
Inte minst bevisas det av att en bild på bilen underifrån finns med i pressmaterialet. Det är inte för att visa hur välrakad den är i skrevet, utan för att illustrera den luftflödesvänligt flata undersidan. Baktill sprids luften i en diffusor, för att sätta fart på luften där passagen är som trängst. Därmed skapas marktryck utan att vingar och fjams behövs.
På insidan är den renodlat tvåsitsig. Läder, aluminium och kolfiber är materialen som omsluter passagerarna. Stolarna från Sabelt – som annars är mest kända från motorsportindustrin – sägs väga blott 13 kilo styck utan att kompromissa om fläskkomforten.
För det är just vikten som är hela grejen med Alpine A110. Aluminiumstrukturen gör sitt till förstås, men också fälgarna från Otto Fuchs. Förlåt vem? Jo, har du någonsin sett en Porsche 911 med något slags proviniens vet du precis vad jag pratar om.
Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG
Alpine A110 är en lätt bil, helt enkelt. Fabriken i Dieppe lär starta produktionen kommer att starta sent i höst, men det är oklart (eller kanske otänkbart) om några bilar kommer till Sverige. Strunt samma, för hela den första produktionsserien är redan fullbokad, så du kommer ändå inte få någon bil.
Hade du varit tidigare ute, hade du fått betala en dryg halvmiljon för bilen. Småpengar, för ett stycke välformad aluminiumkultur. Men sett till kilopris ganska dyrt.
