Med eldrift och prenumerationstjänster ska Volvo kliva in i framtiden. Men spådomarna är inte helt okontroversiella.
Aldrig – i modern tid åtminstone – har väl bilbranschen varit så osäker på framtiden som nu. Uppstickande elbilsbolag gräsrotsfinansierar sina satsningar, myndigheter gör sitt bästa för att stävja biltrafiken och snart ska vi inte äga våra bilar, utan dela dem med andra och bara betala när vi använder dem. Kanske kör vi inte alls, utan bara åker med i taxiflottornas ansiktslösa, självkörande bilparker.
Klart att de stora biljättarna skakar i sina grundvalar. Kristallkulan är grumligare än någonsin och trampar man fel i marknadens gungfly kan man försvinna ner i djupet på ett ögonblick. För en liten prick som Volvo Cars är valen allt mer delikata: man har inte storlek nog för att pröva sig fram utan måste fokusera på ett fåtal områden, genomföra sina förändringar och hoppas att de inte sjunker när det är det enda man har att klamra sig fast vid.
Så när Volvo Cars verkställande direktör Håkan Samuelsson på torsdagen drog upp Volvos vision för år 2025 fanns det anledning att spetsa öronen: de beslut som fattas i dag kommer att avgöra märkets överlevnad – och bestämma dess värde inför en eventuell börsintroduktion.
Samuelsson spår att hälften av alla Volvobilar som säljs år 2025 kommer att vara renodlade elbilar, att en tredjedel av dem är till stor del självkörande och att upp till hälften av kunderna ska prenumerera på sin bil direkt av Volvo Cars.
Att man vill sälja elbilar kan tyckas harmlöst, det är trots allt den riktning som marknaden i stort rör sig i. Men ännu har inte Volvo någon renodlad elbil på programmet och en sådan väntas först nästa år. Att säga att 50 procent av all försäljning ska vara eldriven är modigt och kommer att kräva enorma utvecklingsansträngningar och tuffa positioneringsproblem både gentemot konkurrenter och underleverantörer. Inte ens miljömässigt är det helt okontroversiellt, batteritillverkning dras med sin egen problematik och den lär inte avta i takt med att tillverkningstalen skjuter i höjden.
Ändå är elbilsutspelet en västanfläkt mot utsagan om att man ska ha fullt ut självkörande teknik på plats, på bred kommersiell front, redan om sju år. Den teknik som finns i dag är knappt mogen att hålla farten på motorväg (oavsett vad du har läst någon annanstans) och kräver ständig passning för att inte köra över cyklister i mörkret.
Visst finns visionerna, och visst finns de tekniska förutsättningarna, för att fullständigt autonoma bilar ska kunna bli verklighet. Men inte i morgon, utan först på mycket lång sikt. Och omställningen kommer att bli smärtsam, när omogen elektronik ska samsas med nyckfulla förare av kött och blod på vägarna. Lilla Volvo ligger långt fram i utvecklingen, men har ändå långt kvar till en fullt fungerande självkörande bil.
Mest radikalt är ändå tanken på att vi i framtiden ska prenumerera på våra bilar och det beror på att Volvo därmed skulle åsidosätta hela återförsäljarledet. Redan nu råder upprorsstämning hos vissa stora, amerikanska återförsäljare när prenumerationsprogrammet Care by Volvo snor deras kunder och skulle man rulla ut det på än bredare front försätter man en hel yrkeskår i knipa: bilåterförsäljarna. Det är en förändring som inte kommer att passera obemärkt förbi.
Om Volvo gör rätt är omöjligt att svara på. Kanske hjälper det inte. Kanske är de stora varumärkenas tid förbi. Kanske kommer vi i framtiden att bara åka omkring i namnlösa transportpoddar och att bilen som personlig tillhörighet blir ett minne blott. Men i så fall kan Volvo i alla fall säga att man försökte.