Test: BMW M2 är en M-modell baserad på originalreceptet

Sex cylindrar på rad, manuell växellåda och bakhjulsdrift. Det är receptet för den ursprungliga BMW M-modellen från 1979. Många M-modeller har tillkommit sedan dess, med fyra, sex, åtta, tio och tolv cylindrar.

Idag är M-modellerna ofta utrustade med både fyrhjulsdrift och automatlåda – men inte nya BMW M2. Här håller vi oss till det elixir som vi vet fungerar och som i min värld är sinnebilden för BMW.

Länge leve entusiasten

Det råder ingen tvekan om att nya BMW M3 och M5 är extremt effektiva. Med grepp på alla fyra hjulen skickas kraften till asfalten, där det finns mest grepp, köregenskaper och varvtider som du inte ens skulle drömma om i den tidiga BMW M-starten.

Men vänta lite. Är det verkligen vad vi vill ha i en BMW-entusiastbil? Många vill säkert det, men jag tror att purister, entusiaster, nördar och liknande får ett stort leende på läpparna när de inser att originalreceptet med en rak sexa, manuell växellåda och bakhjulsdrift är ett tillval.

BMW M2 anno 2023 levereras med automatisk växellåda som standard, men du har möjlighet att välja en manuell växellåda.

Det beror naturligtvis på att de allra, allra flesta väljer M2 med automatlåda – och automatlådan är effektivare än du och jag någonsin kommer att bli på att spara bränsle och CO2-utsläpp.

Jag är övertygad om att den automatiska växellådan visserligen fungerar utmärkt, men det är något visst med att använda en manuell växellåda. Något genuint och originellt. Det är BMW M i sin renaste form och precis så som många av oss vill ha det. Inga krusiduller, bara den renaste formen av körglädje. Åtminstone i min bok.

Faktum är att vi borde fira möjligheten till manuell växellåda i nya M2, eftersom det troligen kommer att vara den sista M-modellen där det kommer att vara möjligt.

Så, fungerar det?

Ja, det fungerar. Men låt oss få siffrorna raka. Motorn är på tre liter och liknar den som sitter i BMW M4. Den tidigare nämnda inline-sexan är dubbelturboladdad och ger 460 hästkrafter och hela 550 Nm. M2 accelererar till 100 km/h på 4,3 sekunder och toppfarten är begränsad till 280 km/h – om du väljer M Drive-paketet.

Jämfört med de tidigare modellerna toppar nya M2 naturligtvis listan när det gäller effekt. I den vildaste versionen av sin föregångare, M2 CS, var effekten 450 hästkrafter, medan Competition-varianten erbjöd 410 hästkrafter. Den vanliga M2 hade en effekt på 370 hästkrafter. Den nya M2 – utan Competition- eller CS-beteckningarna – levererar hela 460 hästkrafter.

Så medan den nya har mer kraft, har den minsta, lättaste, billigaste och minst kraftfulla BMW M blivit både större och tyngre. Det är faktiskt en M4 med kortare hjulbas och något mindre effekt. BMW M4 har 480 hästkrafter.

Frågan är om de extra millimetrarna och kilona tar bort det roliga.

Leendet målas på

På en sen kvällspromenad trycker jag för första gången på M2-knappen. Jag har förberett mig hemma och ställt in M1-knappen som den ska och måste vara. Full kraft framåt utan några hjälpmedel. Kör, kör, kör!

Vid den första riktiga fartökningen ut ur ett hörn överraskar M2 mig. Och det beror inte på att den är överraskande, utan på att den nya M2 inte alls är lika lovande som den gamla och att den inte biter ifrån. Istället suger den sig fast som en igel och det höga vridmomentet, redan från 2 650 rpm, trycker ner din rumpa i asfalten.

Det är den fenomenala känslan av att allt gör vad det ska: Bakhjulen trycker på och framhjulen styr och inget annat.

Styrningen är för övrigt helt fri från minsta lilla understyrning. JA! vilken härlig känsla det är att känna framhjulen bita ifrån och styra. Det är fördelen med att de bara behöver styra och inte dra samtidigt.

När den suger sig fast i asfalten och du är aldrig osäker på vart du är på väg. Ljudet är inte sensationellt, men det finns fortfarande ett trevligt vrål från de fyra mittmonterade avgasrören.

Och ja, det finns den mycket omtalade manuella växellådan. Jag skulle aldrig välja M2 med något annat. Den korta växelspaken är en fröjd att använda – nästan nostalgisk. Krispig och exakt men utan att vara oförlåtande vid normal körning.

Vi har ännu inte testat M2 med en automatisk växellåda, och vi har ännu inte testat M2 på banan och lekt med den 10-stegs justerbara traction control.

Är allt en baggis?

Nej, det är det inte. Jag låter design vara design. Och det är slutet på det. Men M2 har utan tvekan vuxit upp, och den saknar lite bett om du frågar de inbitna M2-fansen. Den är inte benägen att bita ifrån och har blivit lite för förutsägbar.

M2 är fortfarande enormt underhållande, men man känner aldrig att det är något som verkligen står på spel. Det är lite som att ”hoppa fallskärm” i de där lufttunnlarna. Det är jätteroligt, men det är aldrig riktigt något som står på spel.

Men det har också sina fördelar, eftersom M2 har blivit mycket lättare att leva med på daglig basis. Ställ in körprogrammet på komfort och det råder ingen tvekan om att M2 är bekvämare, tystare och mycket mer stadsvänlig.

Under testveckan lyckades jag också packa hela familjen, inklusive den dubbla barnvagnen, och det gick bra! Varken min fru eller jag är särskilt långa, så vi kan tolerera den något trånga sittpositionen längre än personer över 1,80 meter. På samma sätt kräver ingången till baksätet lite gymnastik.

Underredet är naturligtvis superhårt, men det ger inte vika. Den är mer i linje med solid, skulle jag säga.

Den extra komforten fortsätter i kupén
Kupén samspelar med körupplevelsen. Det är också mer vuxet här inne. Det är inte den lilla studiolägenhet som jag hade när jag först flyttade ut. Det finns mer utrymme och en tydlig känsla av bättre kvalitet.

Den känns dyr och det finns gott om utrustning. Inklusive den 14,9-tums böjda skärmen i mitten av instrumentpanelen. Menyerna är inte lätta att navigera i till en början, men du vänjer dig. Å andra sidan måste du nu trycka på skärmen för att ställa in kupétemperaturen, vilket är irriterande.

Så den har blivit mer överdådig men samtidigt mer komplicerad. Ett val som BMW har gjort eftersom de flesta M2-köpare verkligen vill ha överflöd över spartanskt. Lyckligtvis finns det M1- och M2-knappar på ratten för att göra saker okomplicerade.

Knapparna kan programmeras som du vill för gasrespons, chassi, styrning, bromsar och traction control. Så det är enkelt att komma åt din favoritinställning när du är på språng med de två röda knapparna.

Sätena är också perfekt stödjande och förvånansvärt bekväma för längre sträckor. Återigen spelar detta in i det faktum att M2 har blivit mindre av en racerbil och mer av en tourer. Den är även praktisk, med ett bagageutrymme på 390 liter, gott om förvaringsutrymme och baksäten som kan fällas separat.

En av sitt slag

Ta fem minuter till att ta reda på vilka dina konkurrenter är. Jag kan inte hitta några. Nya BMW M2 är unik i sitt slag och ett formidabelt fordon. Om jag inte hade barn – men pengar – skulle jag älska att ha en blå M2 på min uppfart. Jag hoppas att bilar som M2 fortfarande finns när jag en dag har möjlighet att köpa en entusiastbil till mig själv.

SPECIFIKATIONER

BMW M2 Coupé

Motor: 3-liters bensin, R6
Effekt: 460 hk/ 550 Nm
0-100 km/h: 4,3 sekunder
Topphastighet: 280 km/h
Bränsleförbrukning: 9,9 km/l
Mått (L/V/H): 458/189/140 cm
Bogseringsvikt: N/A
Bagageutrymme: 390 liter