Superbilarna som stal showen

Från barnsben får vi lära oss att äta frukt och fiber och göra våra läxor i god tid före middagen. Men det vi drömde om var förstås fri glass och uppskjutet sänggående. Det är samma sak nu när vi blivit vuxna och ska lösa våra dagliga transportbehov. Visst, grönsakerna från Kia, Skoda och Renault är säkert det vi behöver, men det vi drömmer om är vaniljsås.

Sök superbilar till salu här

Så när nyheterna från bilsalongen i Genève tävlar om uppmärksamheten sträcker alla vitaminerna på händerna och berättar hur mycket nytta de kan göra. Ändå vänder vi oss till efterrätterna, de som vi inte behöver men ändå vill ha och i Genève var de mer kaloririka än vanligt. Eller vad sägs om …

1. Lamborghini Huracàn Performante Spyder
Om den rekordkrossande Lamborghini Huracàn Performante kändes lite klaustrofobisk kan man nu får den men fällbart tygtak. Det är också den enda egentliga skillnaden mellan Spyder och icke-Spyder. Några kilo tyngre är den förstås också, men knappast tillräckligt för att man skulle behöva betrakta den som trött.

Lamborghini

2. Italdesign Zerouno Duerta
Baserad på samma tekniska arkitektur som Lamborghinin ovanför är Italdesign Zerouno Duerta en öppen variant av den superbil vi fick från Italdesign i fjol. Här är taket gjort av kolfiber och får lyftas av och stoppas undan när det ska åkas öppet. V10:an på 5,2 liter ger här 610 hästkrafter i stället för 640, som den gör i Huracàn Performante.

Italdesign

3. McLaren Senna GTR
Knappt har vi hunnit hämta andan från McLarens lansering av superbilen Senna förrän den kommer i en version med mer muskler och mindre underhudsfett. Senna GTR har blivit så sinnesrubbad att den inte längre tillåts röra sig i frihet. Något gatgodkännande finns inte, så det enda ställe man får leka med den är på inhägnat område.

McLaren Automotive

4. Aston Martin Valkyrie AMR Pro
Aston Martin fick kväva en fnissning när McLaren dundrade ut Senna GTR på estraden. För deras Valkyrie AMR Pro är en gnutta starkare, lättare och mer aerodynamiskt effektiv än McLarens utropstecken. Faktiskt ska den ha fler hästkrafter än kilon att släpa på och generera ett aerodynamiskt marktryck på över ett ton – mer än vad bilen väger. Men precis som med McLaren får man inte köra till Konsum med Valkyrie AMR Pro.

Aston Martin

5. Techrules Ren RS
Kinesiska Techrules stod och skakade på huvudet när McLaren och Aston Martin gjorde upp i de lägre divisionerna. Bensin? Enkelmotor? Fjösiga effektuttag? Bah. Sedan släppte de lös sin Ren RS som har två dieselturbiner, sex elmotorer och 1.300 hästkrafter. Eftersom den är ensitsig slipper man dessutom få ovälkomna synpunkter på sin körning. Och nej, den här får man inte heller rulla ut på gatan.

Techrules

6. Zenvo TSR-S
Till skillnad från McLaren och grabbarna har danska Zenvo insett att det finns folk som faktiskt vill kunna använda sina bilar. Därför tog man sin banspecialare TSR och gav den ett par registreringsplåtar. Resultatet är en superbil med 1.194 hästkrafter som man kan hämta ungarna på dagis med. Eller åtminstone en, för fler får förstås inte plats i passagerarsätet.

Zenvo

7. Bugatti Chiron Sport
Skulle ungarna inte tycka att det räcker med 1.194 hästkrafter erbjuder Bugatti Chiron 1.500 stycken av samma vara. Nu kommer den i en version som kallas för Sport och den har fått … precis samma motor som förr. Men för att ändå pigga upp den en smula har man skalat av några kilon och stramat upp fjädringsspecifikationerna, så att den ska röra sig med lite mer vigör genom kurvorna.

Bugatti

8. Corbellati Missile
Juvelerarfamiljen Corbellati såg vad Bugatti gjorde och tänkte att ”det kan vi göra bättre”. Sedan snickrade de ihop en kaross inspirerad av 1960-talets svulstiga sportvagnar och gav den en nio liter stor turboladdad V8 som snorar ur sig 1.800 hästkrafter, åtminstone om man får tro på stensliparna. Men de påstår också att deras Corbatelli Missile ska toppa 500 knyck, så man kanske ska ta dem med en nypa salt. För var ska de hitta däck till det?

Corbellati

9. Rimac C Two
Då kanske man ska tro mer på Rimac, vars förstlingsverk One redan har bevisat sig vara väldigt, väldigt yster. Nu kommer uppföljaren C Two och den har lite mer effekt, närmare bestämt 1.914 hästkrafter som ska räcka till att skrynkla ihop vilken asfaltsträcka som helst. Inte nog med det, utan krämen ska räcka till upp till 65 mils körning och vill man inte köra själv finns här avancerad självkörande teknik. Och med det skulle Rimac C Two förstås ta hem superbilarnas kungakrona i Genève, om det inte var för att den ser lite mesig ut. För det är väl själva syftet med en superbil, att den ska se ut som om den är designad av en tolvåring med ohälsosamt intresse för Star Wars?

Rimac