För 20 år sedan lanserades lillbilen Smart City-Coupé. Det firas med en konceptbil som drömmer sig tillbaka till början av millenniet.
Alldeles i början av det här årtusendet satt höga herrar hos DaimlerChrysler och undrade varför det hade gått så fel. Idén, den att bygga en poppig liten bil utanför de gängse segmenten, kom från början från klocktillverkaren Swatch och deras libanesiske grundare Nicolas Hayek och den var ju, öhum, klockren. Idén, alltså.
Och när Volkswagen, som hade varit först på bollen, drog sig ur projektet 1993 kunde man ta över tankegångerna. Redan året därpå höll man presskonferens och presenterade det nya samriskföretaget mellan Mercedes-Benz och Swatchbolaget SMH. Micro Compact Car AG, eller MCC, skulle bygga den nya lilla bilen – i Frankrike, till och med – och redan då hade man ett par prototyper att visa upp för allmänheten.
Men sedan gick det utför. Utvecklingsarbetet drog ut på tiden och bolaget behövde mer pengar. Hayek höll hårt i plånboken, så det blev Daimler-Benz som fick släppa till. När bilen sedan äntligen skulle lanseras gick en svensk motorjournalist och välte med en Mercedes-Benz A-klass. Inte för att MCC eller deras lilla bil hade med saken att göra, men chockvågor gick genom industrin och man såg sig tvungna att säkerställa att den lilla bilen inte trillade omkull.
Så när den äntligen fick premiär i oktober 1998 – för precis 20 år sedan – hade den fått sänkt tyngdpunkt, bredare spårvidd, styvare fjädring och ballastvikter i fronten för att den inte skulle ställa sig på bakhjulen. Nu hade den ett namn också: Smart, en förkortning av ”Swatch Mercedes Art”.
Men särskilt mycket Swatch var det inte kvar. Hayek var missnöjd med produkten och Smart drog sig snart ur samarbetet. Och Daimler-Benz hade knappt någon tid över att fostra och forma ätteläggen, för de hade fullt upp med att gå ihop med Chrysler.
Ensam och övergiven försökte Smart City-Coupé att etablera sig på marknaden. Det gick så där. Projektet gick med fruktansvärda förluster och när svallvågorna från fusionen hade lagt sig såg sig mamma DaimlerChrysler tvungna att göra någonting. Så de tog helt sonika bort delar av karossen och så var Smart Crossblade född.
Halvnaken, utan vare sig vindruta, dörrar eller tak, stod den och kisade i strålkastarljuset på Genèvesalongen 2001. Publiken var överförtjust, vilken kul krabat den var. DaimlerChrysler gnuggade händer och beslutade om produktion. Så kom dit sig att den väldigt öppna lilla bilen kom att byggas i ett par tusen exemplar.
Daimler AG
Inte för att det gick bättre för bolaget för det, trots att man släppte fler modeller som den söta Roadster och den från Mitsubishi adopterade styvsystern Forfour. Under åren 2003–2006 uppmättes förlusterna till sammanlagt fyra miljarder euro.
Till slut fick DaimlerChrysler nog och lade ner alla modeller utan en: den ursprungliga, tvåsitsiga Smartmodell som numera hette Fortwo. Och så lät man likvidera det gamla MCC, som hade bytt namn till Smart GmbH, och införlivade verksamheten i moderbolaget. Gränsen mellan Smart och Mercedes-Benz var därmed utsuddad.
Men även om den där Smart Crossblade var ett av flera kostsamma äventyr från märkets formativa år var den en rasade läcker idé. Så läcker, faktiskt, att Smart använde samma tanke när de tog fram konceptbilen Forspeed 2011. Den gången var det aldrig fråga om någon resurskrävande produktion, utan bilen var bara tänkt att väcka uppmärksamhet för märket.
Daimler AG
Och nu har man gjort precis likadant igen. Om Forspeed var en demonstration för hur andra generationens Smart Crossblade kunde ha sett ut är Smart Forease samma sak för tredje generationens Fortwo. Receptet är precis som vanligt: man skär bort bitar av karossen och vips har man en bil med lite mer öppen personlighet.
Fast riktigt lika extrovert som Crossblade är inte Forease. Här finns till exempel riktiga dörrar, och till och med en liten vindruta. Det verkar onödigt, särskilt som Smart Forease aldrig kommer att behöva dem.
För Smart Forease är just ingenting annat än en konceptbil vars enda syfte är att bullra lite å märkets vägnar och någon planerad produktion är det inte alls fråga om. Daimler AG, som mamma heter efter den senaste skilsmässan, har lärt av sina misstag och några fler kostsamma specialvarianter lär det knappast bli fråga om.
