Kronjuvelerna har fått bidra med sin historia när Rolls-Royce namnger sitt högbygge. Men Cullinan ska inte vara en suv.
Murare murar murförband vid uppförande av byggnader med fasader av tegel och så gjorde även Thomas Cullinan, innan han tog sitt pick och pack och bröt upp från Johannesburg för att söka lyckan på den transvaalska landsbygden. Närmare bestämt var det diamantprospektering som hägrade.
Och lyckan log mot Cullinan, som upptäckte diamantbärande jord 1898. Men stenarna hade inte sitt ursprung där Cullinan fann dem och han räknade ut att själva diamantådern borde finnas under en närliggande gård.
Men gårdens ägare, en Joachim Prinsloo, ville inte höra talas om något grävande i trädgården. Hårdnackat motsatte han sig alla övertalningsförsök att sälja sin mark och det var inte förrän Prinsloo var död som Cullinan kunde sätta spaden i marken, efter att ha köpt loss gården från Prinsloos dotter.
Så kom det sig att Thomas Cullinan blev gruvmagnat. Som sådan klarade han sig bra, men exceptionellt skulle det inte bli förrän man tog upp en knytnävsstor klump ur gruvan den 26 januari 1905. Det var en diamant tre gånger så stor som Excelsiorstenen, nästan färglös och av utmärkt kvalitet.
När stenen kort därefter ställdes ut på Standardbanken i Johannesburg var uppståndelsen enorm och tidningarna döpte den till Cullinan-diamanten. Sedan skeppades den till Storbritannien för försäljning. På grund av dess enorma värde tillsatte man vakter som skulle se till att diamanten inte försnillades på färden ombord på ett ångfartyg hem till imperiets centrum. Men manövern var bara en dimridå, den verkliga diamanten skickades helt sonika med posten.
Sedan förblev den osåld. I två år försökte man kränga den i London, innan parlamentet i Transvaalrepubliken bestämde sig för att själva köpa den och ge den i gåva till kung Edvard VII. Tack, sade kungen och skickade stenen till Amsterdam för klyvning och slipning.
Ur Cullinandiamanten hackade man fram nio stora stenar och 96 mindre fragment. Sedan förpassades bitarna till de brittiska riksregalierna och än i denna dag förvaras de under rigorös säkerhet i Towern, infattade i kronor, spiror och smycken.
Och nu ska den alltså få låna ut sitt namn till nästa modell från den brittiska lyxbilstillverkaren Rolls-Royce enligt ett pressmeddelande i dag. Cullinan, bilen alltså, ska vara en ”bil med höga sidor” som också ska besitta viss kapabilitet utanför allfarvägarna. Ordet suv tar Rolls-Royce inte i sin mun, men i själ och hjärta är Cullinan ingenting annat.
Cullinan var tidigare blott ett internt arbetsnamn för den nya bilen, men nu blir alltså namnet också officiellt. Företagets vd, Torsten Müller-Ötvös, säger att ”namnet Cullinan är helt enkelt perfekt och briljant”. Så det så.
