För 90 Är sedan fanns en Opel som inga andra. Den gick som en raket, eftersom den var en raket.
Den kinesiska Songdynastins raketer skulle hÄlla de invaderande mongolerna pÄ avstÄnd, men Djingis Khan var liksom inte den lÀttskrÀmda typen. SÄ nÀr han hade gjort processen kort med Song tog han med sig raketerna och lade resten av vÀrlden under sig. Och dÀrmed kom rakettekniken till Europa.
SÄ klart anvÀnde man den frÀmst i krig; att ha ihjÀl sin nÀsta har varit i alla tider varit teknikutvecklingens frÀmsta drivkraft. Under ett halvt Ärtusende satte man fjutt pÄ stubiner för att kuva barbarer. Fast det gick inte alltid som tÀnkt, för raketer har en osviklig förmÄga att Äka dit de vill och trÀffa nÄgonting helt annat Àn mÄlet. SÄ vÀrldens militÀrmakter fortsatte i huvudsak att anvÀnda kanoner. DÄ visste man Ätminstone ungefÀr vilken riktning kulorna tog vÀgen.
Inte förrÀn alldeles i början av 1900-talet började man pÄ allvar drömma om att anvÀnda raketer till nÄgonting annat Àn att grilla grannarna. Inspirerade av författare som Jules Verne och H G Wells sÄg forskare och vetenskapsmÀn raketen som nyckeln till att Äka riktigt, riktigt fort.
En som drömde var den österrikiske vetenskapsskribenten Max Vailer. Han skrev en bok, Vorstoà in den Weltenraum, om hur man skulle kunna anvÀnda raketer för att Äka Ànda ut i rymden. Boken blev en bÀstsÀljare och Vailer gjorde sig ett namn, sÄ pass att Fritz von Opel blev nyfiken.
Fritz von Opel var förstÄs sonson till symaskinskungen Adam Opel och son till Wilhelm Opel, som blev von nÀr han adlades 1917 och som tillsammans med sina bröder hade startat biltillverkning strax efter Adams död. Fritz, han var testchef i pappas bilfabrik men framför allt var han en fartfantom. Han tÀvlade i bilracing, men blev utesluten av det tyska förbundet efter en konflikt. DÄ vÀnde han sig mot bÄtracing i stÀllet och dominerade vÄgorna under sÀsongen 1927.
UngefĂ€r samtidigt trĂ€ffade han Vailer och gav honom uppdraget att ta fram en raketdriven bil. Redan i mars 1928 stod den klar, Opel RAK 1, baserad pĂ„ den enkla lilla Opel 4/12, med tolv raketmotorer och 40 kilo fast brĂ€nsle. De första testerna Ă€gde rum pĂ„ Opels anlĂ€ggning hemma i RĂŒsselsheim och visade att raketdriften hade potential â och att testanlĂ€ggningen var för liten.
Ett par mĂ„nader senare hade Vailer och von Opel laddat om. Opel RAK 2 var baserad pĂ„ den större 10/50-modellen och hade fĂ„tt dubbelt sĂ„ mĂ„nga motorer som 1:an. Och den hĂ€r gĂ„ngen skulle man inte tuffa runt inne pĂ„ nĂ„got avskilt omrĂ„de. Nej, RAK 2 skulle fĂ„ prova sina vingar (bildligt talat) pĂ„ den beryktade Avusbanan i Berlin â en racerbana som i princip bara bestod av en enda lĂ„ng rakstrĂ€cka som man körde fram och tillbaka pĂ„ â inför 3.000 inbjudna gĂ€ster som skulle fĂ„ bevittna spektaklet: journalister, politiker, kĂ€ndisar, alla var dĂ€r. Det var den 23 maj 1928.
Efter gÀngse vÀlkomsttal rullade mekanikerna ut RAK 2 till startpunkten och drog skynket frÄn den vingförsedda cigarren. Först dÀr installerades raketerna och den kÀnsliga tÀndningsmekanismen. Sedan tog von Opel sjÀlv plats bakom ratten, vinkade till publiken och fyrade av raketerna.
DĂ€rmed skrev han ocksĂ„ in sig i historieböckerna, för nĂ€r raketröken hade lagt sig hade von Opel kört 238 kilometer per timme. Och Ă€ven om det inte var den snabbaste bilen nĂ„gonsin â det var för tillfĂ€llet nĂ„gonting som hette Triplex Special â sĂ„ var den i alla fall vĂ€rldens snabbaste raketbil. Och bĂ„de gubben och bilen var ju faktiskt vĂ€rldens snabbaste Opel.
Inte nöjde sig von Opel med det. Han satte raketer pÄ ett flygplan, Lippisch Ente, som brann upp, och pÄ en rÀlsbunden farkost, Opel RAK 3, som spÄrade ur. Sedan klev raket-Fritz ur sin egen historieskrivning och lÀmnade bÄde Opel och Tyskland för gott.
Kvar blev Max Veiler, som började experimentera med flytande brÀnsle i sina raketer. Det skulle han inte ha gjort, för rÀtt vad det var exploderade en av hans alkoholraketer 1930 och den tog Vailer med sig in i evigheten, samma Är som en viss Wernher von Braun gick med i det av Vailer startade Rymdfartsförbundet. SÄ hade det inte varit för Opels rekordbilar kanske vi aldrig hade kommit till mÄnen.
