Mercedes mellanklassmodell är ett av bilvärldens starkaste kort. Rymlig, elegant och med den något svårförklarade egenskapen ”Mercedes-känsla”.
Först en bekännelse: Jag är lite E-Klassfantast. Visserligen är det 33 år sedan jag ägde en och då hade den mellanstora Mercan ännu inte döpts till E-Klass. Det var dock en 300D, en stor mäktig silvermetallic pjäs med 5-cylindrig dieselmotor och 4-stegad automatlåda. Jag kan fortfarande sakna den bilen.
Men E fanns ju tidigt med i beteckningen
Jovisst, men då stod E för Einspritz, det vill säga bränsleinsprutning. 1993 kom W124 som facelift och då började man istället använda E som beteckning för den mellanstora Mercafamiljen. Alla versioner hade insprutningsmotorer så E hade inte längre någon särskiljande funktion.
Det här är väl en ganska framgångsrik modell?
Definitivt. Det är Mercedes-Benz bäst säljande modell överhuvudtaget. Långt över 13 miljoner E-Klass har spridits över världen sedan 1993 och dess slitstyrka och elegans har gjort den populär i de mest skiftande sällskap. Från limousinen som fraktar kostym- och dräktklädda mäktiga män och kvinnor, till den buckliga taxin i Beiruts ärrade kvarter. Dessutom har det byggts derivat som ambulanser och polisbilar.
Populär och därmed förväntad?
Ja, så till den milda grad att i princip rubbet om den läckte redan i början av december 2008. Den skulle egentligen premiärvisas på bilsalongen i Genève våren 2009 som 2010 års modell men hela broschyren nådde alltså webben långt i förväg. Aldrig uppskattat om man till äventyrs har lagerbilar av den utgående modellen stående.
Och designen?
Saccoplanken, alltså plastpanelerna i dörrarnas nederkant, var passerade i och med att gamla W124 gick ur tiden och med den Mercedes legendariske designer Bruno Sacco. I stället tog Thomas Stopka över kritorna och linjerade upp W212. Han började redan 2003 och designen ”frystes” 2006.
W212, den generation vi går igenom här, blev snabbt populär för sina eleganta, för att inte säga värdiga linjer. Den nya E-klassens design skilde ut den fördelaktigt från såväl C- som S-Klass. Särskiljande drag i fronten var ”dubbelögonen”. Kilformen var nu mera uttalad och gav bilen en ”stance” att vara på språng. Utbuktningarna vid bakre hjulhusen är något man lägger märke till och är en blinkning tillbaka i Mercedes historia till 1950-talets så kallade pontonkarosser. Bakpartiet är stramt och bestämt.
En viktig uppgift för W212 var att återupprätta Mercedes solida rykte hos deras starkaste anhängare. Daimler-Chrysler-unionen som existerade 1998–2007 hade inte direkt stärkt den tyska koncerndelens aktier och föregångaren W211 hade haft det motigt i starten med en del kvalitetsproblem (som många gärna kopplade till det amerikanska samarbetet).
W212 började säljas i mars 2009 som 2010 års modell och med en hel del nya säkerhetsattribut. Bland annat döda-vinkeln-varning, filhållningsassistans och kraschvarnare. Kombiversionen började säljas i Europa redan i augusti samma år och i mars 2012 passerade den 500.000:e bilen förbi kvalitetskontrollanternas skarpa ögon på produktionslinan.
Bara Sedan och Kombi?
Nejdå. Såväl Coupé som Cabriolet kom snabbt i släptåg på W212 men baserades på C-Klassens plattform, benämndes C207 respektive A207 och byggdes inte i Sindelfingen utan i Bremen, där just C-Klass byggs. Mercedes hävdar att 60 procent av komponenterna ändå delades med E-Klass vilket till största delen bör handla om drivlinorna. Både E-Klass Coupé och Cabriolet hade ännu vassare linjer, slankare karosser och lägre front.
Lite småkul. Något vassare?
Tadaa! E63 AMG, kan de va nåt? Här har vi en av bilvärldens diskretare direktörsexpresser. Med den helt av AMG konstruerade, normalt aspirerade V8:an på 6.208 cc med max effekten 518 hk och 630 Nm, erbjöd E63 AMG rejäla fartresurser. Växellådan var Speedshift MCT, en 7-stegad automatlåda med fyra körlägen varav ett med helt manuell växling. 0–100 km/h gick på 4,3 sekunder och toppfarten var begränsad till 250 km/h. På utsidan märks fetare frontspoiler och bakkjol samt sidokjolar och breddade framskärmar. E63 AMG i detta tidsspann är en rätt ovanlig bil men för den som söker diskret gatracer kan den vara värd att leta efter. Vid vårt skrivande tillfälle fanns drygt ett dussin bilar på bytbil.com.
För den som fortfarande vill ha lite extra pulver under locket men komma undan lite billigare finns E300, E350 Blue Efficiency och E500 – alla bensindrivna.
På dieselsidan, som antagligen stått för lejonparten av alla E-Klassens motorrum, fanns E200 CDI, E220 CDI, E250 CDI, E300 CDI och E350 CDI. Alla med tillnamnet Blue Efficiency. Effekterna började på 136 hk för E200 CDI och peakade på 265 hk. Antalet Newtonmeter var imponerande i samtliga fall vilket innebar vridstarka maskiner med mycket god körbarhet – samt bra förbrukningssiffror = låga.
2012 kom hybridversioner både för bensin (E400 Hybrid) och diesel, varav den senare E300 Hybrid endast såldes i Europa. Bensinvarianten hade en bensin V6 på 301 hk med en elmotor på 25 hk, totalt 326 hk. Samma som i S400 Hybrid men till skillnad från den sistnämnda kan E400 Hybrid köras kortare sträckor bara på el.
Var den säker?
Har Påven en skojig mössa? Mercedes har ofta legat i framkant när det gäller nya säkerhetsteknologier och W212 är fullsmetad med olika förarstöd samt rena säkerhetsdetaljer. Så rodde den också hem maximala fem stjärnor i Euro NCAP krockprov 2010. Läs mer här http://www.euroncap.com/sv/results/mercedes-benz/e-class/11019
Sålde den bra?
E-Klass är som sagt Mercedes bästsäljande modell med framgångar över hela världen. Skall vi titta på den svenska marknaden så har W212 sedan 2010 legat strax under eller strax över en procents marknadsandel vilket i antal bilar varierat mellan 2.500 och 3.000 grovt genomsnittligt. Sett till värsta konkurrenten BMW 5-serien har E-Klass W212 inte kunnat matcha säljsiffrorna.
BMW har spöat Mercedes med upp till 2.000 bilar per år vissa år. Även Audi A6 har sålt bättre. Först 2016 svingade sig E-Klass upp över 4.000 sålda bilar (4.146) vilket BMW presterat varje år. Samtidigt är det ju inte illa att sälja över 4.000 bilar i den här prisklassen överhuvudtaget. Min helt ovetenskapliga tanke är att E-Klass upplevts en smula ”gubbig” jämfört med 5-serien och A6. Gör ÅF-näten skillnad? Kanske.
Viktiga milstolpar?
Faceliften för W212 kom 2013 som modell 2014. Det är ett lyft som syns tydligt i fronten där dubbelstrålkastarna byts ut mot mer klassiska men samtidigt sportigare monoinsatser med LED lampor. För första gången kan man få E-Klass med det som förr kallades ”SEC-grill” – det vill säga en liggande grill med stor stjärna mitt i nosen. Fortfarande finns dock den klassiska grillen med stjärnan som kylarprydnad ovanpå huvkanten. Luftintagen blir större och E-Klass måste sägas se betydligt ”yngre” ut med ändringarna. På sidorna försvinner utbuktningarna på bakskärmarna till förmån för ett mera traditionellt mittveck. Bakljusen får LED-lampor och bakre kjolen blir optiskt smalare med en diffusorinsats nedtill. Sportversionerna får dubbla avgasutblås. För en facelift så är W212:s mycket påkostad. Mercedes skall ha lagt nära 10 miljarder kronor på den.
Vilken E-Klass skall man välja?
Man skulle lite syrligt kunna säga ”Den du har råd med”. Fortfarande som begagnad ligger prislapparna högt. Mera praktiskt kan man väl säga att det är lättare att hitta en kombi då den dominerat under alla åren utom just 2016 då Kombin kom senare än Sedanen. Sannolikt lättast att bli av med den dagen man skall sälja också. I fråga om motorval är det en fråga om smak och plånbok men bästsäljaren i Sverige är E220d/E220CDI – det vill säga näst minsta dieseln, som dock har 170 hk och 400 Nm. Om du inte kör så många bil per år kan det vara en god idé att titta efter en V6 bensin i E350 eller rent av en 500 med V8. Gångkultur och kraft i överflöd kan vara värt några droppar bensin.
Fel och brister då?
Eftersom E-Klass W212 inte är jättegammal och dessutom kraftigt förbättrad i förhållande till sin föregångare W211 finns det oss veterligt inga utmärkande typfel. Föregångaren fick kritik för rostkänslighet men det tycks Stuttgart ha adresserat med W212. Bland annat är huv, dörrar och baklucka i aluminium och det enda man varnar för är de filtmattor i underredet som kan binda fukt och smuts. Kolla! Kolla allt för övrigt!
Starka sidor?
Det här är en av bilvärldens ikoner och står för elegans, kvalitet, komfort, slitstyrka och generösa utrymmen. Plus den speciella känsla som är svår att definiera men som alltid särpräglat Mercedes mera påkostade modeller. En beggad E-Klass lär dessutom inte vara svår att bli av med den dag då du vill byta.
Prisbild:
På bytbil.com fanns vid skrivtillfället 650 Mercedes E-Klass W212. De allra flesta med dieselmotor och mest kombi. Det som förvånar lite är det stora utbudet av Coupéer. Men för en 4d Sedan eller Kombi får du vara beredd att slanta över 200.000 om inte miltalen eller årgången skall gå i taket. Mitt intryck är att man skall leta noga och försöka jämföra så gott det går då priserna spretar en aning.
För vem:
För alla som tycker att bilmärket med stjärnan i nosen är det yppersta bilvärlden kan skapa. Och i synnerhet för den som har lite utrymme i budgeten och prioriterar optimal säkerhet, komfort och utrymmen. Den som tycker det gör det samma vilket märke man åker i kan glömma Mercedes E-Klass. Den köper man aldrig av en slump.
Checklista: Kolla upp ditt objekt noga, antal ägare, allmänt skick, provkör och känn om bilen känns sladdrig och sliten, gå igenom alla elektroniska funktioner – på E-Klass är de många, kyler ACC:n? Var noga. Är det viktigt för dig att bilen är svensksåld? Om det är en ny bil så kolla om den varit reggad. När bilen registreras första gången börjar nämligen garantitiden att ticka och bryts inte om man ställer av den igen. Ta tid på dig och kolla många säljställen med Bytbil.com. Utbudet är skapligt.
