Bytbil är en del av Schibsted Marketplaces. Schibsted News Media AB och Schibsted ASA är ansvarig för dina data på denna sidan. Läs mer här

Redaktionen tipsar

Köpguide: amerikanska muskelbilar

Ford Mustang, Chevrolet Camaro och Dodge Challenger.

När alla trodde den klassiska amerikanska muskelbilen var stendöd trollade Ford liv i Mustang. Det blev starten för bilarna vi granskar nu.

I slutet av 1990-talet var det som om en glipa uppstod mellan sinnevärlden och en parallell fantasivärld. Den var inte stor, men tillräcklig för att ett antal udda krumelurer skulle kunna slinka ut.

Känslan var densamma som i Warren Beattys filmatisering av serietidningsdeckaren Dick Tracy (1990). Där spelades de tecknade figurerna av riktiga människor, men masker, sminkning och en för tiden raffinerad kolorering lät serierutorna flyta ut i verkligheten med surrealistiska toner. *

Den här gången var det i Detroit som dimensionerna råkade glida isär en smula och faktum är att glipan fortfarande existerar. Den visade sig nämligen vara lönsam, åtminstone delvis.

Ut på vägarna slank först Plymouth Prowler, Chrysler PT Cruiser och Ford Thunderbird. Strax efter följde Chevrolet SSR. Samtliga såg ut som tecknade framtidsversioner av klassiska, amerikanska bilar från 1930-, 1940- och 1950-talen.

Men även om försäljningstalen inte var dåliga hade dessa fyra brinntid som tomtebloss: starka applåder vid bilmässorna där de visades, stark försäljning det första året och sedan snabbt falnande vurm (även om PT Cruiser tillverkades ända till 2010).

FCA

Det var kanske lite för länge.

Nästa gång sprickan uppenbarade sig kom ett gäng mer livskraftiga varelser, närmare bestämt de moderna reinkarnationerna av 1960- och 1970-talets muskelbilar. Eller ”the pony cars” som de också kallas – Ford Mustang (debut 1964), Chevrolet Camaro (1966) och Dodge Challenger (1969).

Det är originalmodeller vars betydelse inte kan överskattas, varken för respektive tillverkare, den amerikanska bilbranschen som helhet eller vår syn på vad en sportbil k-a-n vara. Men den historien ska vi förbigå denna gång.

Vi ska heller inte uppehålla oss vid hur dessa karaktärsstarka och testosteronstinna bilar stod pall för bränslekrisen i mitten av 1970-talet – för det gjorde de bara knappt. Alla tre skrumpnade ihop som sviskon (Camaro minst av dem), men även om det är en frestande och mer okänd historia att berätta får den också anstå. (Är det bara jag som kan bli sugen att importera en fyrcylindrig Camaro från 1982?)

GM

Antagligen.

Istället tittar på vi vad som hände när Ford blåste nytt liv i Mustang 2004 och när Chevrolet samt Dodge gjorde detsamma med Camaro och Challenger 2010 respektive 2008.

Fords numera legendariske designchef J Mays hade några år tidigare varit anställd av Volkswagen och där deltagit i utvecklingen av New Beetle. Glipan där retroinspirerade serietidningsbilar kunde slinka ut sträckte sig nämligen över Atlanten – även till England (Mini) och Italien (Fiat 500).

Men när J Mays lät designern Sid Ramnarace göra en modern reinkarnation av den första generationen Mustang var det många stjärnor som stod i rätt läge. Såväl Ford som General Motors och Chrysler hade in på 1990-talet försökt göra moderna pony cars, bilar som ville se samtida och trendiga ut. Det var en ojämn för att inte säga patetisk kamp mot både europeiska och japanska konkurrenter.

Ford

Men somliga var tuffare än andra.

Istället hissade herrar Mays och Ramnarace seglen i det vinddrag som uppstått i glipan och lät Mustang blåsa ut på vägarna som ytterst gladlynt nytolkning av farfars farfar (detta blev den femte generationen Mustang). Presentationen av den produktionsklara versionen som coupé och cabriolet skedde vid bilsalongen i Detroit 2004 och 2005.

Från början hade Mustang GT en 4,6-liters V8 på 305 hästkrafter (enkla överliggande kammar, tre ventiler per cylinder) och köparen kunde välja mellan femväxlad manuell och automat. Det fanns även en fyraliters V6, men den har knappast någonsin varit aktuell för europeisk import. Det vi är intresserade av i Värmland, Dalarna och resten av Sverige är The Real Thing.

Därför är det nästan uteslutande V8-bilar som importerats hit. Både av privatpersoner och i ett icke föraktligt antal via sidoimportörer. Ford själva tog inte hit Mustang förrän den helt nya generationen, nummer sex, debuterade 2014 som 2015 års modell. (Då med antingen V8 eller … 2,3-liters turbofyra!)

Den första stora förändringen kom till 2010 års modell, då exteriören fick en retouch. Bland annat ersattes de runda strålkastarna och de karaktäristiskt tredelade bakljusen fick lite svängigare form. Effekten i Mustang GT höjdes till 319 hästkrafter, stötdämparna blev lite styvare och antispinn samt antisladd blev standard.

Till årsmodell 2010 lanserades även den mest välfyllda godispåsen: Shelby GT500. Motorn är en kompressorladdad, 5,4-liters V8 på 548 hästkrafter som hämtats från mittmotorspecialaren Ford GT (där den gav 558 hästkrafter).

Sämre källor finns ju.

Till 2011 ersattes de femspettade lådorna med sexväxlade dito (manuell Getrag, automat ZF) och det hydrauliska styrservot ersattes av ett elektriskt. Men av mer vikt var att 4,6-litersrovan fick en ersättare på fem liter kallad Coyote. Med fyra ventiler per cylinder och totalt 412 hästkrafter var det en rejäl spark framåt. Till 2013 höjdes effekten till 426 hästkrafter och samtidigt fick Shelby GT500 en ny, 5,8-litersmotor på 671 hästkrafter!

Bland felkällorna kan nämnas att byggkvaliteten anses halvskraltig. Det är inte för de exklusiva materialvalen eller den omsorgsfulla karosspassningen man faller för Mustang, men det är heller inte roligt när inredningen börjar hänga på trekvart och plåtbitarna skevar efter några tusen mil. Det har även rapporterats att suffletten på cabrioleter kan tappa stinget med sämre tätning som följd.

Tremec-växellådan som finns i vissa modellversioner äter ibland upp synkringarna snabbare än de borde och Getraglådan MT32 drabbas ibland av kärvhet, oljud och vibrationer.

Framgångarna för 2000-talets Mustang ingjöt förstås mod i Chryslers och General Motors produktplanerare. Båda firmorna hade som bekant varsin brunn att börja ösa ur.

Det första resultatet kom vid Detroitsalongen 2006 där Dodge visade en konceptbil för nya Challenger med inspiration från 1970 års Challenger R/T. 2008 startade tillverkningen och bilen baserades på samma plattform som bland annat Dodge Charger, Magnum och Chrysler 300C.

Det innebär att det finns en hel del Mercedesteknik och ”arkitektur” i dessa bilar, bland annat framvagnen från S-klass (W220) och femlänksbakaxeln från E-klass (W211). Skälet är naturligtvis det numera döda äktenskapet DaimlerChrysler.

Numera singel, men uppvaktad från Kina.

Från början fanns en 3,5-liters V6 på 260 hästkrafter (SE) och en 5,7-liters Hemi-V8 på 387 hästkrafter (R/T). Men Dodge höll inte igen utan lanserade direkt även versionen SRT8 med 6,1-litersmotor på 442 hästkrafter.

Den sistnämnda har Brembobromsar, sportfjädring, bixenonstrålkastare, elvärmda läderstolar, keyless go, diffbroms och 20-tumsfälgar.

Till R/T har tillvalet Track Pack erbjudits, innehållande manuell Tremeclåda, diffbroms samt nivåreglerad bakvagn. Ett rent kosmetiskt paket är R/T Classic med retroinfluerade stripes och växelspak med pistolgreppsdesign. Apropå serietidningsestetik …

Till årsmodell 2010 erbjöds R/T Mopar i pärlemosvart lackering och valbar stripe (blå, röd eller silver). Den gjordes i 500 exemplar för den amerikanska marknaden och 100 för den kanadensiska.

2011 fick SE och SE Rallye en ny 3,6-liters V6 på 309 hästkrafter. Rallye Package innefattade bland annat röda stripes, finare läderklädsel, bakspoiler och servostyrning med bättre känsla samt 18-tumsfälgar av Fooses fabrikat.

R/T fick uppdaterad fjädring och SRT8 fick en större spoiler samt en ny 6,4-liters Hemimotor på 477 hästkrafter med valbart sexväxlad manuell eller femstegad automat.

Till 2015 ersattes SRT8-beteckningen av SRT392 och SRT Hellcat. Den femstegade automatlådan pensionerades till förmån för en åttaväxlad ZF-låda och 6,4-litersmotorn fick 15 nya hästkrafter (totalt 485). Utvändigt märks ny grill, led-strålkastare med ”halo-ringar”, ett luftintag på huven och led-bakljus.

Hellcat har en 6,2-liters Hemimotor på 717 hästkrafter. En ovanlig detalj är att den ena inre strålkastare hyser ett extra luftintag mitt i. Hellcat går att beställa med en svart och en röd nyckel, där den sistnämnda ger tillgång till alla hästkrafter medan den första spärrar motorn till 503 hästkrafter.

Det lustiga med Challenger är dess yttermått: 503 centimeter lång och 193 centimeter bred! En Mustang är som jämförelse 477 lång och 188 bred. Av de tre är Challenger utan tvivel den mest sluggermässiga, hårdslående och utlevande typen.

Men den rör sig knappast som en fjäril.

Chevrolet tog ända till 2010 på sig att få ut en ny Camaro. Då hade modellnamnet varit nedlagt sedan 2002. Det var inte till 1970-talets maffiga Camaro som designavdelningen vände sig för att hitta nya former, utan till den första utgåvan från 1966.

Men faktum är att det var GM:s australiensiska division, Holden, som utvecklade femte generationen Camaro (där låg vid den tiden ansvaret för de stora, bakhjulsdrivna plattformarna). Tillverkningen skedde i Ontario, Kanada, och inleddes i mars 2009. Cabrioletproduktionen drog i gång i januari 2011 och i november 2011 kom en exportmodell på rull. Faktum är att Chevrolet i Sverige – med varierande intensitet och engagemang – har importerat Camaro. Men många exemplar har givetvis även kommit via gråimport.

Från början erbjöds Camaro SS med manuell låda och 432 hästkrafter samt automatlåda och 408 hästkrafter. Båda varianterna med en 6,2-liters V8.

Till årsmodell 2012 anslöt en 3,6-liters V6 på 328 hästkrafter och i andra änden av spektrat en kompressorladdad version av 6,2-litersmotorn på 584 hästkrafter (återfinns även i Cadillac CTS-V). Den modellen heter ZL1 och kom ett år senare även som cabriolet.

Men ordningen blev inte riktigt återställd förrän till årsmodell 2014, då beteckningen Z28 återuppstod. Då med en sjulitersmotor på 513 hästkrafter (samma som i samtida Corvette Z06).

General Motors

Och den kunde ju skrämma Porschar.

I skrivande stund finns på Bytbil.com 62 stycken Chevrolet Camaro av årsmodellerna 2010–2017 till salu. Den billigaste är en automatväxlad 3,6 från 2013 som gått 7.900 mil. Den kostar 199.000 kronor.

Dodge Challenger finns det färre av, endast 39 exemplar till salu (2008–2017). Billigast är en R/T med 3,5-liters V6 från 2010 som rullat 7.400 mil och kostar 199.900 kronor.

Ford Mustang har det av naturliga skäl ankommit fler av till Sverige. Det finns 95 salubilar på Bytbil.com av årsmodellerna 2005–2014. Billigast är en GT Coupé från 2005 som gått 19.500 mil och är till salu för 99.000 kronor.


Sök begagnade muskelbilar till salu här


Av allt att döma är trenden med gladlynta, stiliserade 2000-talsversioner av 1960-talets ponnypållar livskraftig. Det är för närvarande inget som talar för att glipan kommer att slutas – tvärtom kan vi nog kan det säkert hinna slinka ut fler roliga figurer innan fantasin tar slut.

* I Warren Beattys spelfilm Dick Tracy från 1990 var det alltså människor som spelade seriefigurer med honom själv i titelrollen. Madonna och Al Pacino var de andra huvudrollsinnehavarna. Men bland filmer där tecknade figurer faktiskt tar plats i den mänskliga världen måste vi främst nämna Beppe Wolgers Dunderklumpen från 1974. Per Åhlin gjorde animationerna. Även den amerikanska Who framed Roger Rabbit från 1988 är rolig. Fast egentligen räcker det med att gå ut på gatorna och speja efter en Beetle, en PT Cruiser eller en modern Mustang. Vi väntar bara på att någon ska hjälpa AMC Javelin genom glipan.

Eric Lund
info@ericlund.se

Relaterade artiklar

Scrolla till toppen av sidan
Till Bytbil.com
ANNONS