Få bilar bär på så mycket historia som de som floppat. Vi har vaskat fram några favoriter ur annonsfloran.
Att floppa betyder inte alltid att man gjort ett dåligt jobb. Det går alldeles utmärkt att köra i diket, metaforiskt alltså, även om man gjort sin hemläxa, något som många har fått erfara och kanske ingen mer än Henry Ford II.
Farfar Henry Ford uppfann bilindustrin (nåja) och satte en son till världen. Lille Edsel fostrades att bli bilmagnat och tog så småningom över rodret från fadern och lotsade biltillverkaren Ford i en riktning mot mer förfinade och flärdfulla bilar, till sin faders förtret. Henry, han ville bli vid sin läst och den var en T-Ford.
Bilmärket Mercury var Edsels idé, liksom Lincolnmodellerna Zephyr och Continental. Ford lyckades modernisera sig själva och tog initiativ i kampen mot General Motors. Tills Edsel gick och fick cancer i magen. Mitt under andra världskriget lyckades han dö alldeles oskjuten hemma i Michigan, knappt 50 år fyllda.
Fadern lär inte ha varit nöjd över att behöva ta över företagets tyglar igen, och lämnade därför snabbt över dem till den numera föräldralöse sonsonen Henry II. Henry nummer två hade ännu inte fyllt 30 och fick i all sin erfarenhetsbrist rivstarta för att få fart på sig själv och på företagets bombade anläggningar på andra sidan vattnet.
För att få fart på produktsidan bestämde sig Nummer två för att putta Lincoln uppför statustrappan så att Ford kunde konkurrera med Cadillac. Men då uppstod en lucka som behövde fyllas med någonting. Ett nytt bilmärke.
Då drog den stora marknadsundersökningsapparaten igång och när den var klar, den fjärde september 1957, bullrade Fords megafoner igång. Det nya bilmärket Edsel, döpt efter chefens hädangångne far, hade genomgått så många kundundersökningar att det inte kunde bli någonting annat än succé. Alla skulle älska Edsel.
Sedan blev Edsel bilvärldens största flopp och dog sotdöden efter blott tre årsmodeller. Edsel har blivit ett begrepp för hur fel någonting kan bli, trots att man i teorin har tänkt rätt. Som alla riktiga floppar har den i dag ett samlarvärde, i kraft av sin excentricitet och sin sällsynthet. Så det blir väl en utmärkt startpunkt för vår lista:
1. Köp en Edsel
Vad kan gå fel med en grill formad som en toasits? Allt, tydligen. Mekanik från Ford och linjer dikterade av kundkliniker och – hemska tanke – ingenjörer sålde Edsels modeller faktiskt rätt bra första året, innan kunderna öppnade ögonen och insåg hur bilen såg ut. Den sista årsmodellen, 1960, försökte göra om och göra rätt med en helt ny stil i fronten. Men kunderna förhöll sig kallsinniga och av den omdanade designen byggde Ford bara ihop 2.846 bilar innan bilan föll. Självklart är det en sådan du ska ha.
2. Köp en DeLorean
Historien om den flygande diskbänkens uppgång och fall har vi berättat om förr. Sedan blev den filmbil och gjorde sig känd i Tillbaka till Framtiden, långt efter att fabriken i Nordirland stängt igen sina portar och arbetarna skickats ut i ovissheten. Körupplevelsen var väl aldrig någonting att skriva hem till morsan om, men Italdesigns fantastiska formgivning är det än i dag. Och det är alltid snyggare att öppna dörrarna uppåt än åt sidan.
3. Köp en Mercedes-Benz R-klass
Egentligen var idén briljant, att bygga en lyxlimousin som bröt konventioner genom att vara praktisk. Här fanns alla klassiska Mercedeskvaliteter förpackade i ett enormt rum – men Mercedes-Benz sabbade konceptet genom att sälja bilen i kortversion och dessutom bygga den i USA, där man inte alls hade någon uppfattning om vilken hållbarhet en Mercedes-Benz borde besitta. Att den dåvarande koncernkollegan Chrysler ungefär samtidigt släppte den identiska men obesläktade Pacifica hjälpte inte Mercas försäljningssiffror. Köp, helst en långversion.
4. Köp en Volkswagen Phaeton
Volkswagens starke man Ferdinand Piëch hade storhetsvansinne. Ingift i Porschesläkten och med en bakgrund inom motorsporten hade han idéer om vart Volkswagenkoncernen var på väg. Och det var uppåt. Att mellanklassmärket Volkswagen skulle ha en lyxbil var liksom normalt i hans värld, men det tyckte inte kunderna. Tekniken är den samma som i Bentley Continental, fast utan turboaggregat. Pondusen är enorm, utstrålningen mild. Köp. Just do it.
5. Köp en Smart
Egentligen var det väl aldrig något fel på Smart, utom att den var lika spännande att köra som att diska. Daimlerkoncernen tycker nog däremot att Smart var en ganska dum idé, för redan i sin första generation kostade det tvåsitsiga äventyret en bit över 3.000 miljoner. Nej, inte kronor, utan euro. Så om du köper en stjäl du i princip pengar från Mercedes-Benz. Eller kanske bara från deras budget från dåliga affärsmodeller. Hur som helst, det går ju inte att låta bli ett köp, eller hur?