Utvecklad halvt i hemlighet skulle KD Sport-900 skänka sportbilsglädje åt Sovjets medborgare. Men staten satte stopp.
Sportbilsentusiaster hade det inte lätt bakom järnridån. Vi kan gnälla över att en Porsche 911 är för dyr eller att en Lotus Elise är för trång. Men i Sovjetunionen, där fanns inga sportbilar överhuvudtaget.
Det behövdes ju inte, för folket var så lyckligt ändå. Förresten var det viktigare att bygga pansarvagnar än sportbilar, för med lite militärt våld kan man ju nå ut med påbjuden politisk lycka utanför det egna landets gränser.
All politisk perfektion till trots försökte en grupp subversiva element hos det centrala automobil- och motorforskningsinstitutet, NAMI, sig på att skapa en sportbil någon gång 1963. Den skulle inte bara vara en projektbil för att slå rekord och visa upp sovjetisk förträfflighet för omvärlden, som ZIL-112 Sports, utan en riktig liten sportbil som vanliga medborgare skulle kunna köpa.
Gruppen bakom idén bestod av fem ingenjörer och en designer och deras skapelse fick namnet Sport-900. Ett rörramschassi kläddes med karosspaneler av glasfiberarmerad plast och drivlinan hämtades från Sovjets svar på Fiat 600: ZAZ-965.
Det innebar att Sport-900 hade en luftkyld V4 monterad där bak. Något fartmonster var det inte fråga om med 30 hästkrafter, men bilen var liten och lätt och nog rätt kul jämfört med vad planekonomins bilindustri hade att erbjuda i övrigt.
Sedan knöt man till sig Kuzma Durnov, chef för en fabrik där diverse industriella komponenter tillverkades. Durnov blev på något sätt projektets tillskyndare i största allmänhet och lånade också ut sina initialer till bilen – som oftast omnämns som KD Sport-900.
Formen liknade inte heller någonting annat. Västvärldens närmaste släktingar torde vara Chevrolet Corvair och Volkswagen Karmann-Ghia, men Sport-900 var mycket mindre och avgjort spetsigare. I den sovjetiska pressen kallades KD Sport-900 för en fantasi och en drömbil, och det antyddes att efterfrågan skulle vara stor.
Faktiskt kom också en liten produktion i gång i slutet av sextiotalet. Sex handbyggda bilar hann ut på Moskvas gator innan politrukerna satte stop och bestämde att folket skulle bli lyckligare av att åka omkring i grövre versioner av Fiat 124.
Så av KD och Sport-900 blev till slut knappt en tummetott. Men än i dag finns flera av bilarna kvar, om än i miserabelt skick. Det ryktas dock om att en av bilarna undergår renovering och kanske kommer vi än en gång att få se den lilla Sport-900 spritta omkring på rysk asfalt.
