Dragstrippen är mammas gata för det senaste från Dodge. Möt 402-metersmästaren Challenger SRT Demon.
Under hela vintern har Dodge släppt antydningar om en kommande värstingversion av Dodge Challenger, avsedd för dem som tyckt att den 717 hästkrafter starka Hellcat varit lite för trött.
Nu har äntligen Dodge Challenger SRT Demon presenterats inför dagens öppnande av bilsalongen i New York. Demon alltså? Ja, namnet är hämtat ur Dodgehistorien och från början var Dodge Demon en fastbackversion av den lite halvtrötta kompaktsedanen Dodge Dart.
När den lanserades 1971 var den först tänkt att kallas för Dodge Beaver. Chryslers marknadsavdelning ändrade namnet i sista stund, efter att ha blivit informerade om att ordet bäver inte bara behövde beskriva en dammbyggande gnagare med platt svans.
FCA
Att det redan då fanns en Dodge Dart Swinger (och Swinger Special) bekymrade tydligen inte Chrysler nämnvärt, däremot klagade kristna grupper på Demon-namnet och efter bara ett par år försvann namnet och ersattes av Dart Sport.
Varför Dodge vågar väcka ett så kontroversiellt namn till liv igen vet vi inte, inte heller vågar vi gissa hur våra dagars bibelbälte förväntas ta emot nyheten. Men nog är den nya Challengerversionen demonisk alltid.
Till skillnad från Hellcat, som stort sett är en vråltrimmad Challenger som ska kunna fungera i de flesta sammanhang, är Demon en dragster. Dodge har med Demon fokuserat hårt på acceleration och på dess altare försakat i princip allting annat.
Passagerarsätet, till exempel. Därigenom sparade man 26 kilo, men för en dollar kan man faktiskt få sin Demon tvåsitsig. Baksäte, det kostar en dollar och 25 kilo till.
Sedan kastade Dodge ut ljudisoleringen, mattorna i skuffen, och det mesta av stereoutrustningen. Krängningshämmarna och bromsskivorna är mindre (!), för att spara ytterligare vikt och borta är både rattens elmanövrering och parkeringssensorerna. Allt som Dodge vill att Demon ska göra är att ta sig 402 meter på kortast möjliga tid.
Det gör den på 9,65 sekunder och då har Demon redan nått 225 km/h. För att klara av det har Dodge fått fixa till några småsaker under huven. Motorn är lånad från Hellcat, men har fått större kompressor och effektivare laddluftkylning. Dessutom ska den kunna dra nytta av 100-oktanig racesoppa. Nya stakar och kolvar ska tåla mer misshandel och hela ventilmekanismen liksom insprutningssystemet har bytts ut.
Men Dodge har så klart inte bara sett över motorn. Till exempel har Demon standardutrustats med gatgodkända dragracingdäck och för att kunna studsa iväg från startlinjen med rätt vigör har den en broms på växellådans utgående axel, som ska kunna hålla emot tills man släpper loss allt vrid. Alla axlar är biffigare och drivknutarna ska ha bättre kylning – bara en sån sak!
För att få ner kraften i backen har Demon fått väsentligt mjukare fjädrar och adaptiva stötdämpare som maximerar lastförskjutningen bakåt. Backdäcken har fått mindre cambervinkel (däcklutning i sidled) för att få så stor gummiyta mot asfalten som möjligt. Så länge man kör rakt fram, det vill säga.
Självklart finns här launch control och ett antisladdprogram optimerat för rattlåsracing. Vad toppfarten är berättar inte Dodge, men Hellcat toppar 328 km/h och det finns väl ingen anledning varför Demon skulle vara sämre? Möjligen då om de svällande skärmbreddarna och det enorma huvscoopet skulle vara tillräckliga luftbromsar för att sätta käppar i hjulen – bildligt talat, alltså.
Fränast av allt är nog ändå att Guinness Rekordbok noterat Dodge Challenger SRT Demon som den enda produktionsbil som kan producera framhjulslyft – även om den bara klarar av att göra det under den första metern. Knappt.
