Fet som hamburgerpizza och törstig som en disktrasa. Möt Cadillac Eldorado Biarritz.
När Peugeot 208 visades upp på bilsalongen i Genève 2012 lovade den att vara lättare än sin föregångare, samtidigt som den skulle erbjuda bättre innerutrymmen. Den hade bensin- och dieselmotorer som matchade Euro 5-kraven och oavsett vilket motoralternativ man valde släppte de ut miniskula mängder av koldioxid. Och så såg den ju ut som en studsboll som hade stått på näsan.
Groupe PSA
Därmed är den också antitesen till 1977 års modell av Cadillac Eldorado Biarritz. Mellan dem finns absolut inga gemensamma nämnare. Att jämföra dem vore som att försöka dela med noll.
Cadillac Eldorado var märkets toppmodell i fem decennier och tio generationer. Den kanske mest slående av dem alla – möjligen i konkurrens med det sena femtiotalets fenförsedda fantasifoster – var den sjunde generationens sjuttiotalskoloss. Baserad på General Motors bastant framhjulsdrivna E-plattform var den också en teknisk anomali, en övergödd flodhäst som krafsade i asfalten med framfötterna.
Framför allt dröp den av mjölk och honung. All världens överflöd fick plats i den sexsitsiga bilen. Utrymmeseffektiv? Nej. Aerodynamisk? Nej. Viktbesparad? Nej. Bränsleeffektiv? Inte på en fläck.
För under den dansgolvsstora huven vilade en monstermotor, en V8 med cylindrar stora som mjölkpaket och ett svindlande effektuttag om … 180 hästkrafter. Ja visst ja, amerikanska utsläppsregler ströp alla effektexcesser under sjuttiotalet. Förmodligen var det ändå fullt tillräckligt för att göra den stackars framhjulsdrivna plåtlådan upprörd.
Så njut av Youtubetomten Doug DeMuros provsmakning av det finaste Amerika hade att erbjuda för fyrtio år sedan. Håll tillgodo.
