Oavsett vad man väljer att åka kommer man att släppa ut växthusgaser. Det visar en färsk rapport från IVL Svenska miljöinstitutet.
Alldeles nyss kunde vi läsa att Stanfordforskaren Tony Seba förutspår förbränningsmotorns snara död. Detta på grund av att batteribilar inom kort kommer att bli så billiga att tillverka, köpa och äga att det inte längre kommer finnas någon anledning att pyssla med förbränningsmotorer.
Gott så, elbilar är tysta, starka och kan göras mer utrymmeseffektiva än bilar med förbränningsmotorer. Sedan var det visst någonting med miljön också.
Jo, just det. Om man eldar fossila bränslen i sina förbränningsmotorer släpper man ut gammalt kol, i form av koldioxid, som varit gömd för atmosfären i hundratals miljoner år. Koldioxid är genomskinlig för synligt ljus, så solstrålarna har inga problem att nå ner till jordytan oavsett hur mycket man andas ut.
Men när jorden sedan strålar tillbaka solvärmen till rymden gör den det med mycket längre våglängder, så kallat infrarött ljus. Och för dessa betydligt energifattigare strålar är koldioxiden inte alls lika genomskinlig. Så fick jorden en nattfilt som håller oss varma. Bra eller dåligt? Fråga isbjörnarna.
Wiki Commons
På lång sikt kan uppvärmningen inte bara smälta polarisar vars vatten sedan dränker stora, lågliggande landområden och får havsströmmar att vända riktning. Landmassorna nära ekvatorn kan värmas upp så till den grad att flercelligt liv som vi känner det inte skulle kunna leva där längre. Det är i och för sig inget nytt för naturen i sig, utan så har jorden sett ut under långa perioder i den geologiska historien. Men mänskligheten – ett rätt nytt påfund i sammanhanget – kanske skulle ha synpunkter.
Globalt står transportsektorn enligt IPCC för mellan 20 och 25 procent av koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen (kol, olja, naturgas). Dit räknas både person- och godstrafik, i luften, på väg och järnväg samt till sjöss. Enligt WRI står sedan vägtrafiken för ca en tiondel av de totala utsläppen. Det vore ju bra om man som vägtrafikant då kunde dra sitt strå till stacken och försöka minska utsläppen av växthusgaser.
För några år sedan skulle vi alla tanka förnybara bränslen i våra bilar. Biobränslen är bra, för den koldioxid man då släpper ut är redan en del av kolcyklen. Men sedan kom någon på att etanol gjordes av majs och majs behövs för att mätta hungriga munnar.
Så E85 och Flexifuel och allt vad det hette föll ur modet och ersattes av elektricitet. Längst fram i täten stod Elon Musk, som med Tesla visade att elbilar inte alls behövde vara undermotoriserade mopedbilar, utan snabba och snygga premiumkonkurrenter som ett ekologiskt jetset ville synas i. Nu har även dinosaurierna vaknat – jättar som Volkswagen och Mercedes-Benz ser framtiden som batteridriven och förbränningsmotorn har förkastats som förlegad.
För att elbilen ska göra någon verklig nytta behöver man naturligtvis tanka den med el som inte kommer från förbränning av fossila bränslen – vanligast är väl vattenkraft eller kärnkraft, även om vindkraft också är på frammarsch.
Men – och det är faktiskt ett mycket större men – oavsett vad du fyller batterierna med har de redan vid tillverkningsstadiet släppt ut en ansenlig mängd koldioxid. Det visar en metastudie från IVL Svenska Miljöinstitutet, där man gått igenom och sammanställt ett antal befintliga vetenskapliga studier.
Resultaten förbluffar. Redan innan batteriet lämnar fabriken har det släppt ut växthusgaser motsvarande 150–200 kilo koldioxid. Per kilowattimme! Batteriet i en Volkswagen e-Golf (30 kWh) skulle alltså ha kostat sisådär 5 ton, ett 100-kWh:s Teslabatteri 15–20 ton.
För att sätta det i perspektiv skulle det motsvara sisådär 50 flygresor över Atlanten, eller varför inte 10.000 mil i en 340-hästars BMW 540i. Av utsläppen uppstår ungefär hälften vid framställningen av batteriernas olika beståndsdelar där själva gruvdriften står för 10–20 procent, och den andra hälften släpps ut av batterifabriken – antaget att hälften av fabrikens elförbrukning matas med fossilförbränning.
Även återvinningen av batterier är problematisk. De ämnen som krävs för att dopa batteriernas elektroder, kobolt, nickel och koppar, återvinns men inte energin som används för att tillverka elektroderna.
Så hur man än gör har man anledning att fundera över sina handlingar. Förhoppningsvis kan vi ändå i framtiden köra bil med renare samvete, antingen som ett resultat av renare batteriteknik, eller alternativa bränslen som inte ställer till det i atmosfären.
