James Hunt var framgångsrik, inte bara på banan utan också på krogen. För 40 år sedan slog han Niki Lauda i 1976 års Formel 1-VM. McLaren firar med att spåra ur i tecknad form.
Tooned är en serie fullkomligt vrickade tecknade filmsnuttar från Formel 1-teamet McLaren och i den senaste snutten firas fyrtioårsjubileet av James Hunts fantastiska säsong 1976. Året präglades av otur för Hunt, men ännu större otur för störste konkurrenten om titeln, Niki Lauda, som kraschade svårt i Bergwerk på Nürburgring och överlevde på ren vilja.
Titelkampen var så rafflande att Ron Howard gjorde en hel Hollywoodrulle med Chris Hemsworth som Hunt i huvudrollen. Otaliga böcker har skrivits, otaliga dokumentärer filmats, om denna racingens kanske största profil någonsin.
Va? Vad sade du att han hette?
Hunt. James Hunt. Och lägg namnet på minnet, för James Hunt var större än livet självt. Inte för att han var den störste racerföraren någonsin, utan den mest spektakulära människan på jorden. Städigt sedd med en cigg i ena handen och ett fruntimmer i den andra bestämde han sig tidigt för att bli racerförare i stället för tennisspelare, ett beslut som de välbärgade föräldrarna inte såg på med blida ögon.
Efter att ha harvat runt i de lägre klasserna och skaffat sig ett rykte som kraschkung klev han in i Formel 1 – hos det märkligaste team som världen skådat. Hesketh Racing drevs av Alexander, tredje baronen Hesketh och det här med Formel 1 var mest en ursäkt för att få flyga helikopter och dricka champagne.
Och som det dracks. Till och med den unge, brilliante chefskonstruktören Harvey Postlethwaite drogs med i karusellen. Många runt omkring undrade vad en geniförklarad karl gjorde hos ett oseriöst team.
– De söp mig full, svarade han på frågan om varför han skrev på.
I spetsen för dårskapen stod James Hunt. Han hade blandade känslor inför körandet och kräktes ofta inför varje tävling. Ibland lät han lugna sina nerver med hjälp av damerna i depån – ja, på ett onämnbart sätt. ”Sex, Breakfast of Champions” var ett emblem som alltid satt på hans raceoverall.
Damerna föll som furor för den fagre britten.
Till slut räckte inte lordens pengar längre och när Hesketh fick vika ihop sig efter 1975 års säsong – Alexander fick till och med sälja sin Rolls-Royce – stod Hunt utan jobb. En man som körde på instinkt och söp bort sin talang stod inte särskilt högt i kurs bland teamens rekryteringsansvariga. Men försorgen såg till att Hunt hamnade hos toppteamet McLaren, efter ett sent avhopp och ont om alternativ, och när en dramatisk säsong 1976 avrundades i ett regnigt Japan hade Hunt låtit talangen tala och stod till slut som guldmedaljör.
Hans svar på frågan från tevereportern på vad han ska göra härnäst har gått till historien. Med en flaska champagne i var hand säger han med ett busigt leende på sin karaktäristiska privatskoleengelska:
– I shall be getting drunk.
Foto: McLaren/Youtube
redaktoren@bytbil.com
