Till vardags driver AMR Aston Martins motorsportsatsningar. Men nu ska de också ta sig an gatbilarna.
Allting går tillbaka till sommaren 1959. Uppradade längs depåmuren i Le Mans stod sportvagnar från Ferrari, Porsche och Aston Martin och väntade på att den franska flaggan skulle falla och därmed starta årets 24-timmarslopp, det 27:e i ordningen.
Nu trodde väl ingen att Aston Martin skulle ha en chans mot den massiva arsenal Ferrari ställt upp med. Inte mindre än sex Testa Rossa stod på linjen, både från den egna scuderian och från det amerikanska NART-teamet. Fem Porsche 718 RSK stod redo att fylla på bakifrån om någon av Ferraribilarna skulle falla ifrån.
Aston Martin hade tre bilar, DBR1, och en förare med dysenteri. Carroll Shelby hade insjuknat dagarna före loppet och det hjälpte väl inte heller att läkarna tyckte att hans hjärtproblem inte förbättrades av att han skulle köra ett 24-timmarslopp. Nåväl, i teamet fanns också den omåttligt talangfulle Stirling Moss och Astonbossen David Brown satte sitt hopp till honom.
Men inte på det sätt som ni tror. Nej, Brown hade en plan, lömsk som få. På Circuit de la Sarthe betyder uthållighet allt och kunde man bara få Ferrari att överköra en smula skulle Aston Martin ha en chans på segern. Så Moss fick bli hare och Brown hoppades att vargflocken från Ferrari skulle trötta ut sig.
Mycket riktigt satte också Stirling Moss fart redan från början. Han var först ut från starten och kopplet av röda bilar jagade efter, varv efter varv. Bossen Brown gnuggade händerna av förtjusning.
Efter 70 varv klarade bil nummer fyra inte längre av tempot utan kroknade och Moss med parhästen Jack Fairman fick bryta. Fortfarande var de flesta vargarna kvar i flocken och de stormade vidare. Bakom jagade de kvarvarande Aston Martin på femte och sjätte plats när nattens mörker föll. Roy Salvadori, som delade bil med den toalettbundne Shelby, fick jaga bäst han kunde och under några korta ögonblick, när vargarna stannat för att dricka, låg han faktiskt också i ledningen. Men det var inte förrän framåt lunchtid som Salvadori faktiskt cementerat sin förstaposition. Ferraris köttätare hade äntligen brutit samman, en efter en, som ett resultat av den inledande jakten på Moss.
Så kom det sig att Aston Martin tog sin första, och hittills enda, seger i det legendariska, dygnslånga loppet i Le Mans. Det med en magsjuk amerikan på muggen och en halvbra Formel 1-förare som gjorde sitt livs körning. Och en briljant plan, förstås.
Aston Martin
Den karamellen kan Aston Martin inte sluta suga på. Så när man nu lanserar AMR-versioner av märkets gatbilar drar man fortfarande paralleller till de där segerrusiga ögonblicken på den franska landsbygden. AMR-serien ska nämligen, enligt märket, följa i samma hjulspår som ledde fram till segern på la Sarthe.
Hur som helst var det en lång inledning för att komma till en kort slutsats. Förlåt. Aston Martin lanserar alltså nu AMR-versioner av sina gatbilar, som en koppling mellan dem och märkets racerbilar. AMR, alltså Aston Martin Racing, bildades 2004 och har sedan dess haft ansvar för att driva märkets motorsportsatsningar. Främst handlar det väl i dag om GT-bilar enligt dels FIA:s reglemente (GT3) och för Le Mans (GTE), samt privatkunder som kör den lite mer plånboksvänliga GT4.
Med en nya AMR-krydda även i gatbilarna ska kunderna kunna känna sig som racerförare bakom ratten när de bankar ner rondeller till lydnad och skrämmer skolbarn på trottoarerna. AMR ska alltså bli ett märke i märket, lite som BMW har sitt M och Volvo har sitt Polestar.
För att illustrera vad man menar ställer Aston Martin ut två AMR-bilar i Genève. Aston Martin Rapide AMR har en 600-hästars V12 och har fått ett bullrigare avgassystem, liksom några spoilers och en fet, gul fartrand. Invändigt märks kolfiberstolar med klädsel i alcantara och limegröna accenter. Lite rejsigt, alltså, och det är helt okej om man frågar sig varför man skulle välja att göra racerbil av en limousin.
Kanske är då Aston Martin Vantage AMR Pro en mer rättfram historia. Här gör Aston Martin ungefär vad Porsche gör med GT3 och vässar en redan ganska pigg modell för att bli mer bananpassad. Motorn har hämtats från GT4-racerbilen, fjädringen är stenhård och stötdämparna är manuellt justerbara motorsportgrejer. Motor och växellåda sitter fast med stelopererade bussningar och fälgarna med centrummutter är skodda med Michelin Pilot Cup 2-däck. Motorhuven och vingen kommer direkt från Le Mans. Jo, så skulle jag gärna vilja att min Aston Martin såg ut. Bara jag slipper en stol som en magsjuk racerförare suttit i.
Tyvärr kommer Aston Martin bara att bygga sju stycken Vantage AMR Pro. Rapide AMR lär bli enklare att komma över, 210 bilar ligger i produktionsplanen. Framöver kommer Aston Martin också att släppa AMR-versioner av samtliga modeller i programmet, så gråt inte om du missade det här tillfället.
