Volvo 440 var inte något stort steg för mänskligheten men ett viktigt kliv för Volvo och ett rejält skutt för de kunder som ville åka Volvo men inte så stort. I juni firade modellen 30 år.
Framhjulsdriven, kompakt med hyfsade innerutrymmen och med tydlig Volvo-profil. Volvo 440 var inte så illa när den lanserades i juni 1988. Dessutom var den praktisk med sin halvkombilösning men fiffigt nog formgiven så att den kunde tas för en sedanmodell. Det senare viktigt i en del länder där många kunder inte för sitt liv ville åka halvkombi. Det var ju närmast en skåpbil och en skåpbil var i stort sett en lastbil.
Framhjulsdriften var en nyhet för Volvo. Förvisso hade den sportigt inriktade (nåja) Volvo 480 släppts på den svenska marknaden 1987. Den var baserad på samma arkitektur men det var en smal nischprodukt vilket vi kunde berätta om nyligen.
Volvo 440 var en del av projektet Galaxy som inletts 1978. Förutom 440- 460-serien ledde projektet fram till Volvo 850 vilket blev den verkliga kioskvältaren men det är en annan historia.
Säkerhet är ju historiskt väl omhuldat av Volvo och 440 skämdes knappast för sig i det avseendet. ABS-bromsar kunde fås som tillval 1989. Bältesförsträckare och airbag 1991, även då som tillval. 1994 tillkom Volvos sidokollisionsskydd SIPS som debuterat på 850.
1990 lades 460-versionen till och det var en riktig sedan, sannolikt till glädje för sydeuropeiska kunder.
Motorerna kom inledningsvis från Renault och var på 1,7 liter. Så småningom kom större och starkare motorer. Det fanns bland annat en turboversion på 122 hk och med en hävdad toppfart på 200 km/h men någon asfaltskrynklare var 440 aldrig – i någon version.
För 1994 kom en facelift som gjorde att modellen blev mera lik den framgångsrika 850-serien. Den fick då bland annat ny motorhuv och grill, nya bakljus och stötfångare i karossfärgen. Formgivningen stod Peter van Kuilenberg för. Han arbetade vid Volvos nederländska bolag men linjerna utgick från prototyp, G4, som ritats av designchefen Jan Wilsgaard. Interiören stod Peter Horbury för och han kom som bekant att bli designchef senare.
Växellådorna var dels 5-växlade manuella och två olika slags automatlådor: en konventionell 4-stegad automatlåda och en CVT-låda. Den senare hade drivning med stålbälte till skillnad mot föregångaren 340, som hade gummiremmar (gemenligen kallades den därför Rem-Johan).
440-460 var aldrig någon storsäljare men gick ändå hyfsat bra. I november var det slut för modellserien som hela tiden tillverkats vid fabriken i Born, Nederländerna. Efterträdaren, Volvo S40/V40 hade då redan byggts parallellt i ett halvår.
