En bild från ett bilföretag fick det att brinna i skallen på redaktören. På förhand ber vi om ursäkt för svamlandet.
Så sent som i fredags, alldeles lagom till den första uppkorkade pilsnern, damp det ner en länk i min brevlåda. Det var en vän, skribent som jag, som ville tipsa om en alldeles lysande artikel av den alldeles lysande bilberätterskan Kristen Lee. Artikeln handlade om kläder.
Nåja, det var inte vilka kläder som helst, utan BMW:s lifestyle-klädkollektion från 1992. Vi delade ett gott skratt åt den insiktsfulla historien om fotomodellen och hennes dysfunktionella familj.
Och som ett tecken från ovan dök pressmeddelandet om BMW:s nya klädkollektion upp i går. Alltjämt, då som nu, ska BMW prångla på oss sin reklamglansiga livsstil. Uppenbart är att en BMW-förare ska åka skidor och spela golf mellan businessklippen och vara så där lagom mycket mer framgångsrik än grannarna. Det ska sticka lite i ögonen, men inte så mycket att medelklassdrömmen spräcks.
Men mitt i presspaketets bildflora stannade jag upp. Här fanns bilar. Riktiga bilar. Och en man. En riktig man. En man med frisyren dränkt i pomada. Han heter Kenneth och han vet hur man vrider en ratt (en tunn träkringla, så klart) och damerna fångar han in med sin Tabac-dränkta mustasch. Eller om han föredrar herrar, det är inte så noga. Inte för honom.
BMW Group
Bakom honom står en BMW-coupé, en 2800 CS från sent sextiotal i typiskt grönt – en av de vackraste karossformer som någonsin kommit från München. Den flankeras av den första generationen av BMW 5-serie i något slags tävlingskostym. Kan det vara en M535i kanske, en rar fågel, tillverkad i 1.410 exemplar i början av åttiotalet? Krigsmålad i motorsportfärgerna vet den hur man sätter skräck i en fuktig Ford Taunus. Mot motorhuven lutar sig någon oviktig mekaniker och trånar mot Kenneth.
Som om Kenneth skulle bry sig. Det är inte hans jobb att vara brydd, allt han ska göra är att bära upp ett par plastbågade solglasögon utan att de ser fåniga ut. Han vet precis hur han ska göra det också: med sin perfekta haka utskjuten så långt att ingen skulle våga så mycket som tappa en fnissning.
BMW Group
Jackan, den som BMW vill väcka uppmärksamhet kring, pryds av märkets motorsportemblem som användes sjuttiotalet och smiter åt runt Kenneths magrutor som krympplast. Lammnappan är självklart mjuk som smör, utan att vara sladdrig.
Ju mer jag betraktar bilden, desto mer vill jag vara Kenneth. Ivrigt börjar jag bläddra i katalogen – sidorna 16–21 innehåller BMW Motorsport Heritage Collection – och letar upp alla accessoarer som ska göra mig till mustaschprydd vaxdocka som vet hur man bär upp ett par solglasögon.
BMW Group
Men … var är håret? Mustaschen? Hakan? Det är ju dem jag vill ha, de viktigaste detaljerna, de som gör Mannen. Går de inte att beställa från BMW? Nåväl, kanske går det ändå att kränga den där jackan runt min medelåldersmage och försöka odla en mustasch på egen hand. Då ska vi se, vad kostar den? Femhundrasextio euro? Nähä.
Sakta sjunker insikten in om att jag aldrig kommer att bli någon Kenneth, men jag har i alla fall fortfarande bilderna kvar att drömma om – kanske skulle man beställa honom som fototapet? Och du som läser: kolla in Kenneth på sidorna 16–21 här. Kom sedan inte och säg att ni inte vill vara honom.
