En produktchef hos Honda säger det öppet: sporbilen dör på grund av suvars popularitet.
Lider du som jag av vintersäsongens sportbilsbrist? Det här är drömmarnas tid, där det enda som skänker värme i vintermörkret är bilannonsernas värmande löften om kommande sommarkvällar. Och vad ska man korsa kvällen med om inte en dansant cabriolet – en tåtrippande, taklös sak som klyver vinden som en smörkniv.
Men konsumenterna vill inte klyva vinden. De vill krossa den, stampa ner den i asfalten och göra sig till dess överman. Sportbilsförsäljningen för en tynande tillvaro medan du och jag köper suvar och stadsjeepar som aldrig förr.
Därför får vi se horder av suv-premiärer men knappt några sportbilar alls, alltså öppna, tvåsitsiga bilar som är kul att köra. Jag kommer på Mazda MX-5 och … ja, det var väl det. Okej, Alfa Romeo 4C, Lotus Elise och Porsche Boxster går förstås fortfarande att köpa – om man är välbeställd, eller möjligen självspäkande asket. Till de hädangångnas skara hör BMW Z4, Fiat Barchetta, Toyota MR-2 och Honda S2000, bilar som (ännu i alla fall) inte fått några uppföljare.
Särskilt pyrt ligger Honda till. I en intervju med AutoGuide säger Hondas produktchef i Kanada, Hayato Mori, att någon ny sportbil inte är att tänka på, vare sig en efterföljare till S2000 eller någon mini-NSX. Enligt honom är små öppna sportbilar omöjliga för bilföretagen att tjäna pengar, på grund av deras relativt opraktiska egenskaper i konsumenternas ögon.
I stället väljer kunderna att köpa suven CR-V eller möjligen, om man vill köra någonting grovkalibrigt, Civic Type-R. I den får man allt sportbilskul utan att behöva göra avkall på någonting annat än de slanka formerna.
Så sportbilen tycks alltså vara på utdöende, utskåpad av bilar med bredare repertoar. Det låter nästan som om Buggles hade komponerat det: suvar killed the sports cars.
