Mest kända har Singer blivit för sina retrotolkningar av Porsche 911. Men den senaste versionen är en teknisk bomb.
Bilar har blivit torktumlare. Numera köper man en bil för att den har Isofixfästen och fått fjorton stjärnor i Euro NCAP:s tester. Kanske köper man sig också en påklistrad personlighet, se bara på alla nutida suvar som inte har någonting som helst med terrängkörning att göra.
För under skalet är de alla plattformsprodukter i pressad plåt och formsprutad plast, vitvaror som deklareras för sitt buller och sina utsläpp. De tekniska landvinningar de skryter om är inte deras egna, utan underleverantörernas. I våra bilar står Bosch, Denso, Continental och Magna för alla de funktioner som sätter sprätt på bränslet och undviker en älg när den kliver ut i vägen.
Inte ens formgivningen får tillverkarna ha i fred, för den dikteras av produktionstekniska krav och lagstiftningens bokstav. Så vad som återstår är att klistra en etikett på bakluckan och sedan braka upp helsidor i pressen för att visa hur framgångsrik man blir som människa om man väljer just deras produkt.
Men det finns undantag. Se bara på Singer, amerikanerna som förvandlar Porsche 911 till postmoderna konstverk i lack och läder. Med bas i nittiotalets Porsche 964-generation blandar de estetik från sextiotal och pyntar med modern teknik. Resultatet liknar ingenting annat. Utom möjligen gamla Porsche 911, då.
Nu tar Singer sin verksamhet vidare med den senaste kreationen, kallad Singer DLS vilket står för ”Dynamics and Lightweighting Study”. Här har Singer inte bara lagat rost och flätat läderremmar, utan gått grundligare till väga än vanligt.
Först och främst har Singers nya motor, en fyraliters boxersexa på 500 hästkrafter som vi kunde berätta allt om redan i somras, hittat ner under bakluckan. Men Singer har också bytt ut bitar till komponenter av magnesium, titan och kolfiber ända tills vågen visat en siffra under tonnet.
Sedan bad Singer underleverantörerna att ta fram skräddarsydda bitar (okej, helt olik bilindustrins drakar kan inte ens Singer vara), däribland den sexväxlade lådan från brittiska Hewland och de Fuchsinspirerade 18-tumsfälgarna från tyska BBS. De kolfiberkeramiska bromsarna kommer från Brembo och stötdämparna från EXE-TC, ett specialistföretag som annars varit verksamma i rally på högsta nivå.
Genom digitala simuleringar har man fått fason på aerodynamiken och nya pinnar i hjulupphängningarna förbättrar inte bara väguppträdandet utan medger också större justeringsmöjligheter.
Framför allt har man arbetat med formgivningen, inifrån och ut. Se bara på växelspakens blottade länkage, eller knoppen med balsainlägg som en hälsning till sjuttiotalets tävlingsbilar. Baklyktorna, de vinkar förstås till Porsche 911R från 1967.
Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG
Singer kallar den gröna kulören för Absinth. Passande, för nog får Singer DLS åtminstone mig att hallucinera lite lätt. Det är också knappast ett namn som någon av de stora tillverkarna skulle våga ge till en färg i dag. Det är de för ängsliga för.
