Kia Cee’d är en av de populäraste bilarna på marknaden och inte utan skäl. För en rimlig peng ger den rimligt bra egenskaper i rimligt många grenar.
Genom åren har de hetat saker som Vauxhall Viva, Fiat Ritmo, Austin Allegro och Isuzu Gemini. Bilarna som försökt knö sig in på marknaden där proppmätta typer som Opel Kadett, Ford Escort, Toyota Corolla och Volkswagen Golf suttit och skålat över den senaste försäljningsstatistiken.
Underdogs kan visserligen få en skjuts framåt bara av att vara uppstickare bland dominanter, men det är ingen naturlag. Som exemplen ovan visar har det sällan gått bra för utmanarna och det var inte givet att livet skulle bli lyckosamt för Kia Cee’d heller.
När föregångaren till Cee’d, som hette Sephia, landade på svensk mark i slutet av 1990-talet var det faktiskt ingenting som talade för en ljus framtid för Kia heller. Det är nog en av de sämsta nya bilar jag kört.
Tio år senare körde jag en Kia Procee’d, som var ett försök till snofsig halvkombicoupé. Från Norrtull i Stockholm till Järva krog är det bara ett par kilometer, men det var nog för att vilja stanna och ta bussen.
I Kias 2000-talsbilar fanns någon slags lågfrekvent resonans som skapade vibrationer och buller på ett tröttande vis. Antagligen är det sådant som biltillverkare lär sig att justera bort med erfarenhet och många – dyra – ingenjörstimmar.
Kort sagt lyste det länge igenom att Kia var nybörjare som med tiden blev ganska skickliga på att skapa attraktiva ytskikt men där det räckte med att knacka på en plastpanel eller köra bilen för att inse bristerna. Kias bilar hade låga priser, men de var därmed inte billiga. Köparen fick vad den betalade för.
Sedan dess har mycket hänt. Inte bara att Kia vunnit folkets kärlek, eller åtminstone väckt deras köplust. Bilmärken som Ford, Opel, Fiat, Citroën, Peugeot, Mazda och i viss mån Toyota har samtliga fått uppleva hur Kia norpat deras position i segmentet för medelbra medelbilar för en inte påfallande bilintresserad medelklass.
Dessutom har internkonkurrensen blivit mördande. Sedan 1998 är Hyundai majoritetsägare i Kia, som faktiskt var bankrutt vid den tidpunkten, och under skalet är det numera samma teknik. Åtminstone på den svenska marknaden har Kia dragit ifrån koncernsyskonet och stundtals varit det tredje mest sålda märket i Sverige.
Intressant är att Hyundai har fem års nybilsgaranti medan Kia erbjuder sju år. Tekniskt är det samma bilar och rimligen bör byggkvalitet och driftsäkerhet hålla samma nivå, men säljorganisationerna är separata och kan uppenbarligen laborera ganska fritt.
Kias bilar har utvecklats, konstigheter som de nämnda resonanserna är borta. Men ett konstant klagomål för Kia Cee’d i biltester är ljudnivån. Den generation Cee’d vi tittar på här lanserades 2012 (vid bilsalongen i Genève, försäljningen startade under året) och den genomgick en ansiktslyftning 2016. Då sägs ljudisoleringen har förbättrats, men alltjämt ligger den steget bakom konkurrenterna.
Nyligen drogs täckelset av en ny generation Cee’d (som ska heta Ceed, utan apostrof), men ännu några månader är det 2012-bilen som säljs ny i Sverige. Karossvarianterna är femdörrars halv- eller helkombi.
En för klassen påkostad bakvagn med multilänkkonstruktion borde borga för bra vägegenskaper, men Cee’d har fått blandad kritik för både väghållning och komfort. Styrservo med möjlighet att påverka graden av assistans verkar inte heller ha gjort någon glad – bättre att ha en kalibrering som ger bra känsla än tre valbara varianter med varierande vimsighet.
Motoralternativen har varit ganska många. Bland bensinversioner kan nämnas 1,4-liters på 100 hästkrafter 1,6-liters på 130 hästkrafter eller samma motor med direktinsprutning på 136 hästar (som kunnat köpas med sexväxlad dubbelkopplingslåda) samt en fräsig GT-version med 1,6-liters turbomaskin på 204 hästkrafter. Med tiden tillkom en trecylindrig 1,0-litersmaskin med turbo på 100 eller 120 hästkrafter.
1,4-motorn var från början på 1.396 kubik, men fick senare avlösning av en 1.368-kubikare med variabla kamtider.
Dieselalternativen var från början och än i dag 1,4 på 90 hästar samt 1,6 på antingen 110 eller 128 hästkrafter. De två sistnämnda har kunnat kombineras med sexstegad automatlåda. Senare kom en 134-hästarsdiesel som kunnat kombineras med sjuspettad dubbelkopplingslåda. Kamkedja i samtliga motorer besparar ägarna bekymmer med kamremsbyten eller än värre haverier.
Kia är offensiva med laddhybrider, men någon sådan har inte funnits för Cee’d. Det är ingen vild gissning att en sådan version kommer i nya Ceed.
I brittiska konsumenttidningen What Car? har Cee’d fått siffran 67 procent i driftsäkerhetsundersökningen, vilket betecknas som skapligt men inte imponerande. Dörrlås har kinkat och strålkastare har bytts på garantin enligt What Car?. Enligt andra uppgifter är inte Cee’d något under av driftsäkerhet. Mycket småfel drabbar bilarna, alltifrån kinkande backväxlar till styrservoproblem och hjullager som slits i förtid. Krängningshämmarnas länkar verkar också vara en felkälla.
Svenska Vi Bilägare har som vanligt granskat bilens rostskydd och Cee’d har befunnits godkänd. När Euro NCAP krocktestade och säkerhetsbedömde Cee’d som ny fick den fem stjärnor, men det är högst tveksamt om det betyget skulle stå sig i dag. Dels har kriterierna skärpts, dels har säkerhetsnivåerna tagit stora steg i denna storleksklass de senaste åren.
Billigaste exemplaret på Blocket och Bytbil just nu är en dieseldriven halvkombi från 2013 som gått 11.200 mil och kostar 72.900 kronor. Det finns knappt salubilar av årsmodell 2013–2017. På senare år har Cee’d blivit populär att privatleasa, vilket paradoxalt kan göra begagnatköpet billigare och enklare (många presumtiva begköpare hoppar i stället på nybilståget med fast månadskostnad).
Cee’d är inte bil som talar till hjärtat och kanske inte heller till hjärnan. Men det är en rimlig vardagstransport som erbjuder rimligt bra egenskaper. Eftersom utbudet är stort finns det chans att leta sig fram till ett välhållet exemplar.
