Att göra ett lappkast som det Jaguar genomförde i slutet av 2000-talet kräver mod och kanske ett visst mått av desperation.

Försöken att göra allt bättre och mer förfinade bilar med samma tema som gällt sedan 1950-talet hade kommit till vägs ände. Marknaden för körglada retrobilar hade gått i sin (utom för Ford Mustang).

Likafullt måste det ha krävts några sömnlösa nätter att kasta det arvet över bord. När första generationen Jaguar XF lanserades 2007 hade alla tweedkostymer, oljerockar och Sherlock Holmesmössor skänkts till Myrorna (eller kanske snarare till The Salvation Army i östra London).

Istället hade lite stela, moderna, blänkande kostymer och slimmade solglasögon samt en trendig och alldeles för dyr axelremsväska köpts in.

Kort sagt: XF var ungefär allt som Jaguar inte brukat vara. En personlighetsförändring som kröntes av en lite avmätt attityd. Ut med gemyt, goda historier och ölskummiga mustascher, in med kotlettfrisyrer och viktiga affärsmöten.

När sedan nya XJ (stora lyxmodellen, familjens grand old man och förvaltare av adliga traditioner) gjorde entré ett par år senare var det den bästa Ford Scorpio som någonsin blivit till. Men kanske inte riktigt vad vare sig Jaguars traditionella kunder eller de nya, önskade målgrupperna förväntade sig.

Försäljningen tog sig inte, trots att köregenskaperna i samtliga nya modeller rönte uppskattning av både motorjournalister och köpare. Hade Jaguar misslyckats med sitt lappkast?

Som vi alla vet finns det ett sätt att nästan garanterat öppna Sesams grotta, få skrika ”heureka” och höra rasslet av pengar som strömmar in i kassakistan: gör en suv.

Med F-pace (stor som en Volvo XC60) fick Jaguar till en fullträff. ”The fastest selling Jaguar ever”, som firman själv konstaterar i ett pressmeddelande.

Eller som brittiska Car Magazine konstaterar: ”Having built its image on sporting saloons and sexy sports cars, Jaguar is now in the same position as everyone else – make SUVs or get left behind.”

I det ljuset ska nya E-pace ses. En Audi Q3 eller BMW X1 på engelska. Är det någon som tror att denna modell kommer att misslyckas med att uppnå säljprognoserna?

Det beror naturligtvis till dels på prissättningen. I skrivande stund har inte svenska priser presenterats, men i Storbritannien är baspriset satt till 28 500 pund (cirka 310 000 kronor).

Det köper en basutrustad E-pace med 150-hästars dieselmotor, sexväxlad manuell låda och … framhjulsdrift!

Detta är den första framhjulsdrivna modellen från Jaguar sedan 2000-talets X-type (baserad på dåvarande Ford Mondeo) slog vantarna i bordet och lämnade familjegodset med en fjösig power understeer i det välkrattade gårdsgruset.

Billigaste E-pace med fyrhjulsdrift och manuell låda kostar 30 040 pund. En tillräckligt liten skillnad för att Jaguar ska slippa sälja särskilt många framhjulsdrivna E-pace gissar vi.

Men även den fyrhjulsdrivna versionen kan vara framshjulsdriven. När bilen identifierar att körningen är säker (rakt fram och torr vägbana, typ) kopplas bakhjulsdriften ur på 300 millisekunder. Lika snabbt ska den vara med på noterna igen när det behövs.

Vid gladlynt kurvtagning kan systemet även portionera kraften mellan bakhjulen, som mest 100 procent av bakaxelns moment till ytterhjulen för att påskynda instyrningen.

Aktiva stötdämpare, valbara körprogram och andra samtida måsten finns så klart som tillval. Detsamma gäller allehanda uppkopplingsmöjligheter (4G etc) samt att interiören är pepprad med usb- och ladduttag.

E-pace är 440 centimeter lång (nästan exakt som en Q3) och axelavståndet är 268 centimeter. Jaguar påstår att innerutrymmena är goda för storleksklassen och att inte minst bagageutrymmet är 577 liter stort tack vare en kompakt bakaxelkonstruktion. Passagerarutrymmet har sammanlagt 40 liters stuvutrymmen.

I förarens synfält kan en 12,3-tums färgskärm utgöra instrumentering och mitt på instrumentpanelen finns en 10-tums pekskärm.

Som tillval finns även den fiffiga aktivitetsnyckeln (även till dagens modeller): ett vattentåligt armband som ersätter den vanliga nyckeln när man parkerat bilen för att ge sig ut på det friska, sunda och aktiva fritidsliv som kommer med ägandet av en suv.

Motorprogrammet består – surprise! – av fyrcylindriga turbomotorer med två liters volym och matade med antingen bensin eller diesel:

• Diesel 150 hk vid 3.500 r/min, 380 Nm vid 1.750 r/min
• Diesel 180 hk vid 4.000 r/min, 430 Nm vid 1 750 r/min
• Diesel 240 hk vid 4.000 r/min, 500 Nm vid 1.500 r/min
• Bensin 249 hk vid 5.500 r/min, 365 Nm vid 1.200–4.500 r/min
• Bensin 300 hk vid 5.500 r/min, 400 Nm vid 1.500–4.500 r/min

Endast 150-hästaren finns med framhjulsdrift, endast 150- och 180-hästaren finns med sexväxlad manuell låda. För övriga gäller niospettad automat och fyrkrafs.

Intressant är att ”växelpucken”, den vridbara metallmojäng som utgör växelväljare i alla moderna Jaggor utom sportcoupén F-type. Istället är det en traditionell spak som gäller i E-pace.

Uppgifter om fartresurser är ännu lite knapphändiga, men 240-hästarsdieseln ska klara 0–100 km/h på 7,4 sekunder. Med 180 hästar och manuell låda går det på 9,9 sekunder och med automatlåda på 9,3 sekunder.

Bensinaren med 249 hästkrafter tar 7,0 sekunder på sig och 300-hästaren 6,4 sekunder.

Köparen kan välja standard eller R-dynamic utförande (lite sportigare) och dessutom fyra utrustningsnivåer (standard, S, SE och HSE). I början finns även en högspecificerad startversion kallad First Edition.

Jaguar

Ändå är spänningen som störst inför nästa års lansering från Jaguar: elbilen I-pace. Om den får så spänstig form som konceptbilen (visad vid bilmässan i Los Angeles hösten 2016) eller i själva verket blir en eldriven E-pace återstår att se.

Sedan gäller det bara att lära sig 2010-talets Jaguarnomenklatur. E-pace, I-pace, F-pace, F-type utöver XE, XF och XJ. Och ett det är elbilen som heter I och förbränningsmotorbilen som heter E.