Polska Carlex Design har specialiserat sig på att skapa extraordinära bilinredningar. Nu har de satt tänderna i en klassiker från Mercedes-Benz.
Fritz Nallinger hyste som tekniskt ansvarig på Mercedes-Benz inga illusioner kring den usla prestandan hos Mercedes-Benz 190 SL. Visst var den vacker, den lilla tvåsitsiga sportbilen med sin slanka pontonkaross, men den blev omkörd av traktorer.
Då var Merceds-Benz 300 SL med sin raka, direktinsprutade treliterssexa ett säkrare kort för att sätta traktorerna på plats, men den kom med en prislapp som fungerade höll kunderna på säkert avstånd. Den var en bil man inte ens hade råd att drömma om.
Det behövdes någonting nytt, en sportbil som var snabbare än en sten men inte fullt så fjär ändå. Så här i slutet av 1950-talet höll man på att utveckla en ny generation sedanmodeller, den som sedermera skulle komma att kallas för fenmercan. Den kanske skulle kunna utgöra utgångsmaterial för en ny sportbil?
Nallinger och hans mannar skapade en plattform genom att kapa hjulbasen med 30 centimeter och chefsdesignern Paul Bracq ritade en monolitisk, låg kaross med upprättstående vindruta. Tak fanns förstås inget, det skulle ju vara en sportbil.
Mercedes-Benz 230 SL ställdes ut till allmän beskådan på bilsalongen i Genève vårvintern 1963, en påtagligt modern design som varken var en renodlad sportvagn, som 300 SL, men inte heller en motorlös stilaccessoar, som 190 SL. I stället var den en ”väldigt säker och snabb sportbil” som ändå erbjöd ”en mycket hög grad av åkkomfort”, för att använda Nallingers egna ord.
I folkmun döptes den till ”Pagoda”, efter formen på den löstagbara hardtopen som sades likna taken på buddhistiska byggnadsverk. Det må väl vara hur som helst med den saken, för inte har 230 SL taken staplade i våningar ovanpå varandra.
I våra dagar är Pagoda-mercan högt eftertraktad. De få exemplar som byter ägare gör det för stora belopp och kanske är det inte den första modell man tänker sig att trimfirmorna ska sätta tänderna i. Men det struntar polska Carlex Design i.
Carlex har specialiserat sig på att sy upp extraordinära bilinredningar till kunder med specifika önskemål och bågnande plånböcker. Deras tolkning av Mercedes-Benz 230 SL är inget undantag och även om utsidan är orörd är insidan någonting helt annat än när den lämnade fabriken för över ett halvsekel sedan.
Nästan samtliga invändiga ytor är täckta av läder i två nyanser av brunt och sömmar av matchande läderband, inte olikt den basebollinredning som Audi erbjöd i sin sportcoupé TT vid millennieskiftet.
Men Carlex har gått längre. Mycket längre. Här finns skinn på instrumentpanel och mittkonsol, på solskydd och dörrsidor. Bakom sätena finns en läderkoffert med läderremmar och i bagageutrymmet finns en läderklädd picknicklåda. Insidan av bagageutrymmet är läderklätt. Läder, läder, läder.
Kanske faller det inte alla i smaken – somliga skulle säkert se det som helgerån – men resultatet är onekligen spektakulärt. Och fortfarande är den förstås en ”väldigt säker och snabb sportbil” som erbjuder ”en mycket hög grad av åkkomfort”. Fritz Nallinger skulle säkert inte ha någonting att invända.
