Bytbil har fått provköra nya Kia Sorento Plug-In Hybrid. Förra året introducerades dieselversionen av den en fjärde generationen av Sorento. Nu finns den även som laddhybrid. Kia har som mål att den ska stå för den större delen av försäljningen av Sorento. Volvo XC90 och Mercedes-Benz GLE är modellens största konkurrenter, men samtidigt så kostar den förstnämnda 819 000 kronor, och den sistnämnda 743 000, och då finns den enbart som femsitsig med laddhybrid. Då är Kia Sorento Plug-In Hybrid ett prisvärt och bra alternativt om man har en stor familj, med ett pris från 569 900 kronor. 

Jag trycker på startknappen och som förväntat så låter det ingenting, förutom den välkomnade trudelutten från Kias Infotainmentsystem. Därefter vrider jag växelindikatorn som finns till höger på mittkonsolen, och är placerad ovanpå kardantunneln. Växlelväljaren är formad som en handvänlig cylinder, eller hockeypuck om man så vill, och bredvid finns de olika körlägena i form av en annan, mindre cylinder. Allt som allt finns det tre vanliga körlägen att välja mellan: Eco, Sport och Smart. Vill man utnyttja fyrhjulsdriften ordentligt finns det tre körlägen även där: Snow, Sand, Mud.

Kian kördes runtomkring och på vägarna i Uppsala. Foto: Anders Nilsson

Jag rattar in D, Drive. Eftersom jag startar mitt i Uppsala drivs bilen på eldrift. I stadskörning ska bilen kunna köra upp till sju mil på ren eldrift, enligt WLTP. Elmotorn är på 91 hästkrafter med 304 Nm i vridmoment. Den drivs av ett litiumjonpolymerbatteri på 13,8 kWh. Bilen är tyst och man sitter allmänt skönt, även om sittdynan kan uppfattas som lite hård. Om man gillar att sitta högt upp, går det dock inte att justera ryggstödet bakåt tillräckligt mycket.

Färden går vidare, upp på E4:an och då aktiveras förbränningsmotorn. Motorn är en 1,6 liters, fyrcylindrig motor, som genererar 180 hästkrafter och 265 Nm. Man hör att den jobbar och är närvarande, men det är inte så att man störs av ljudet. Systemeffekten är på 265 hästkrafter och 350 Nm i vridmoment. Accelerationen 0-100 km/h går på 8,7 sekunder, eller i det här fallet, när man accelererar upp till motorvägen, så går 80 till 120 km/h på 5,8 sekunder, vilket är godkänt. Kraftöverföringen sker via en sexväxlad automatlåda som arbetar på fint och växlar upp och ner utan konstigheter när jag testar bilen. När jag kör på motorvägen så upplever jag faktiskt att det är lite väl högljutt, till viss del på grund av att denna vägsträcka har en mycket ljudligt beläggning. Det är inte motorn som låter, utan det är vägljud och vindbrus som letar sig in i kupén.

En smart sak som jag noterar är döda vinkel-kameran. Kia har kameror som filmar bakåt på båda sidorna om bilen. När man blinkar åt antingen höger eller vänster, så dyker det upp en bild i instrumentklustret som visar om det går att svänga eller inte. En liten detalj som förgyller körandet. Jag kanske är ”old school”, men jag irriterar mig på filkörningassistenten på bilen och även när den tar över styrningen. Visst, det är häftigt, men efter ett tag blir det irriterande eftersom bilen tycker att jag kör för långt ut i väggrenen eller dylikt. 

Undertecknad fick provköra nya Kia Sorento Plug-In Hybrid. Foto: Anders Nilsson

En annan smart funktion är sportläget. Då slås elmotorn av, motorbromsen blir lite mer påtaglig och det känns att den är mer på tårna. Bränsleförbrukningen ökar, men här är det smarta med körläget: man fortsätter ladda upp batteriet, ganska ordentligt beroende på hur långt man åker. 

LÄS MER: Kia om nya EV6: ”Ett statement där vi visar vad vi kan”

En sak som är mindre bra: förarhjälpmedlet som hjälper till att tolka hastighetsskyltarna. Den läser då och då av fel hastighet. Exempelvis på motorvägen, när man närmar sig en avfart med 50-skylt, men fortfarande befinner sig på vägen och kommer fortsätta rakt fram. Bilen läster då av att det är 50 km/h, trots att det är 90 km/h på motorvägen. 

Jag kör lite senare av E4:an vid Knivsta och kör landsvägarna tillbaka till Uppsala. Då återaktiveras eldriften. Enligt Kia så har den en elektrisk räckvidd på upp till 57 kilometer, enligt WLTP. Men när jag kör på landsvägarna runt Uppsala, så lyckas jag nästan köra 61 (60,9) kilometer, intressant.

Tittar man vidare på interiören, så har den ett 12,3 tums instrumentkluster och en 10,25 tums pekskärm. Bilen har ett unikt digitalt kluster för Plug-in hybriden som bland annat instrument som visar hur bilen drivs, trötthetsvarnare, hur långt man kan köra och vad för drivmedel man kör på för tillfället. Det finns ett smart fack i mittkonsolen där man kan placera sin mobiltelefon och stänga locket på. Därmed finns det inget som distraherar föraren medan man kör bilen. Via sladd får man Android Auto och Apple Carplay. Det är en minidetalj, men jag hade gärna sett att den funktionen hade funnits som Bluetooth uppkoppling. Och när man ändå är inne på ämnet, bilen har åtta stycken USB-uttag. Det finns med andra ord gott om laddningsmöjligheter för elektronik. Generellt känns det som att byggkvaliteten på bilen är god.

Foto: Anders Nilsson

Man sitter bra i baksätet, men sittdynan är återigen lite väl hårt, men glasbehållarna är smart placerade. En annan bra sak, och som är standard, är att det finns solskydd för passagerarna bak. Bilen har även ett intercom-system, som gör att föraren kan prata med den tredje passagerarraden. Dock är det en envägskommunikation, och det kanske är skönt för föraren, beroende på vilka passagerare som är med i bilen. 

När batteriet är slut så kommer det stora kruxet, laddningen. Det är inte laddningen i sig som är problemet, men placeringen av laddluckan. På vänster sida, i höjd med bakhjulet finns tanklocket till bensintanken, inga konstigheter där. På motsvarande höjd, på höger sida finns laddluckan. Det betyder att man måste backa in till laddstolpen varje gång man ska ladda sin bil. Jag hade hellre sett uttaget på vänster framsida eller vid stötfångaren, eftersom det är naturligare att köra in med bilen snarare att backa in bilen varje gång man behöver ladda den. När man har kommit över det problemet, så laddas batteriet upp på 4 timmar och 20 minuter med laddbox, eller 6 timmar om man laddar via hushållskontakt. Dock rekommenderar Kia att man alltid laddar med laddbox. 

Foto: Anders Nilsson

Bagageutrymmet är stort. Man tappar bara tolv liter om man väljer laddhybriden jämfört med dieseln, och då kan man ändå ha tre sittrader. Lastgolvet är plant. Man kan ha upp till 1 988 liter lastyta med nedfällda säten, och 604 eller 809 liter beroende på om man två eller tre sätesrader. Man kan med ett knapptryck i bakluckan fälla sätena baktill.

Kia Sorento Plug-in Hybrid har tre olika utrustningsnivåer: Action, Advance, och Advance plus. Man kan uppfatta bilen som något stor i vissa situationer, exempelvis i trånga garage, men med alla förarhjälpmedel så är det inga problem. Dessutom är den designad att rymma upp till sju personer. Avslutningsvis kan jag säga att det är en trevlig bil att köra och den uppfyller sina ändamål, speciellt om man har en stor familj. Kia visar att Sorento Plug-In Hybrid är ett prisvärt alternativ till både Volvo XC90 och Mercedes-Benz GLE. 

LÄS ÄVEN: Video: Bytbil testar Ford Mustang 55