Ända sedan Bosse “Bildoktorn” Andersson, 67, var ett barn har han burit på en dröm om att bygga sin egen sportbil. Bilintresset har också följt med honom genom hela livet, ut genom både radio- och tv-apparater. Men det där idiotprojektet, som han själv kallar det, blev liksom aldrig riktigt av.

Först satte de svenska lagarna helt stopp för amatörbyggen. När lagen väl ändrades satte husbyggen, brist på pengar, barn eller jobb stopp för Bosse själv.

– Saker händer i livet, och saker blir uppskjutna då och då. Det viktiga är att inte ge upp, säger han till Bytbil.

För några år sedan insåg han att han både hade tid och pengar över. Sagt och gjort började han då äntligen bygga sin egen sportvagn.

Konstruktionen är hans egen och delarna tas från alla möjliga håll.

– Man kan ju ifrågasätta varför man gör en sådan här grej. Men det är som i det politiska. Alla partier har någon bra idé, men inget parti har alla idéer som du tycker är bra. Men bygger man sin egen bil kan man ta de bästa idéerna från varje biltillverkare. Och det är det jag håller på att göra, säger Bosse Andersson och fortsätter:

– Jag har ju två Jaguarer, XJ40:s, som är huvuddonatorer. Jag tar motorn därifrån och den variant som jag utgår ifrån är från 93 med en rak 6:a, 6.2 liter och en femväxlad låda. 

Hur kraftfull blir din sportvagn sen då?

– Gränsen för amatörbyggda fordon ligger på ungefär 200 hästkrafter per 1.000 kilo. Den kommer ligga någonstans därvid. Men hästkrafter är något som folk ofta stirrar sig blinda på. Det handlar mer om motorns karaktär och när jag byter insugningssystem på den här blir den mer varvvillig. Och det är roligt. Man ska ha kraft från botten.

Bilens stilistiska själ kommer dock inte från Jaguarerna. Den grundar sig istället i en italiensk träratt som en gång satt “i en tråkig Peugeot”.

– Där satt först ett fult plastcentrum på ratten men med hjälp av goda vänner kunde jag få AHC infräst i ett aluminumcentrum som vi satte på. Den ratten är nu stämgaffel på allt annat som jag tillverkar i den här bilen. Allt ska vara samma typ av formspråk, vilket jag tagit från skiftet mellan 50- och 60-talet, vilket jag tycker är den vackraste formspråksideologin. Det går aldrig ur stil.

Den ovan nämnda akronymen, “AHC”, står för “Andersson Healey Concept” och är Bosses hyllning till bilkonstruktören tillika rallylegenden Donald Healey.

Det är omöjligt att ta miste på “Bildoktorns” entusiasm. Han pratar länge och väl om alla detaljer – stora som små – och att han älskar det han gör är mer än uppenbart.

När sportvagnen, som för övrigt kommer att gå på E85, blir färdig låter han däremot var osagt. 

– Nästa steg blir att sätta ihop ramen. Nu har jag en ram av trä. Det är smidigt, då kan man såga, spika och limma. Sen blir det att placera dit en stol, ratt och pedaler. 

Bosse Andersson har själv besiktigat hemmabyggda bilar sedan 2002. Tack vare detta jobb har han lärt sig av andras misstag.

– Många brukar sätta dit föraren som de sista de gör. Men sitter man inte riktigt bra i en bil kör man inte mycket. Så jag utgick istället från förarplatsen, sen passar jag in motor och kaross efter det. 50 procent ligger i hur du sitter. En bil med dåliga egenskaper kan man ändå behärska om man sitter på ett bra sätt. En bil med jättebra egenskaper kanske är livsfarlig om man inte har en bra körställning.

Den där bekvämligheten och körglädjen vill han nog inte vara utan heller. 

Det simpla men ack så självklara användandet med bilen ska vara just att använda den som mycket som möjligt.

– Sätter man bara på sig läderjackan och håller farten uppe över 70 knyck finns det inget dåligt väder, säger Bosse “Bildoktorn” Andersson.