En BMW med någon som helst självaktning hade så klart en rak sexa under huven. Så var det bara. Lyxlimpan BMW 745i hade det, med turbo därtill, och sportsedanden BMW M5 hade det. Till och med toppmodellerna i lilla 3-serien hade raka, sexcylindriga motorer: starka och silkeslena maskiner som spillde mjölk och honung omkring sig.

Så när BMW presenterade den allra första BMW M3 någon gång i slutet av 1985 var det många som kliade sig i huvudet. Här fanns en helt ny toppmodell i 3-serien, rustad till tänderna med allt 1980-talet hade att erbjuda i termer av prestanda: massor av plast. Den var dubbelt så dyr som en BMW 325i. Och så hade den en fyrcylindrig motor. Världen var upp och ner.

Och allting var Mercedes-Benz fel. På hösten 1983 hade de lanserat en variant av sin nya lilla 190E som hade spoilers och vingar och en varvvillig fyrventilsmotor där fram. Syftet stavades motorsport. Med 190E 2,3-16 hade Mercedes-Benz ett lämpligt utgångsmaterial att bemästra Grupp A i samma europeiska racingserie som Volvo härjade i vid den här tiden.

BMW var fullkomligt tagna på sängen. I München togs snart beslutet att gå till motattack och BMW M3 togs fram som en homologeringsspecialare, avsedd att byggas i 5.000 exemplar för att blidka motorsportorganens nitiska kontrollanter.
Då var en fyrcylindrig fyrventilsmotor också det naturliga valet – lättare än en rak sexa, och med lämpligare förbrännings- och friktionsegenskaper vid de aktuella cylindervolymerna och så slapp man en lång, vinglig vevaxel. Några hänsyn till ljud och vibrationer tog man inte.

Resten är förstås historia. Modellen blev en succé, inte bara på banorna utan också i entusiastkretsar och de där 5.000 exemplaren hade man snart passerat. Så man kunde kosta på sig fler varianter, framför allt evolutionsmodeller med större motorer och effektivare vingar. Men på sommaren 1988 släppte man också en cabrioletmodell, en variant som med sitt tygtak inte alls lämpade sig för bataljer på banan. Vad spelade det för roll, kunderna köpte ändå. BMW M3 Cabriolet var finansvalparnas favorit.

BMW AG

Och så har det varit sedan dess: varje generation av BMW M3 (eller M4, som det handlar om nuförtiden) har funnits tillgänglig i en variant utan den strukturella integritet som ett riktigt, fast monterat tak utgör. Så lika bra körmaskiner som sina coupébröder har de aldrig varit, men har i gengäld bjudit på solsken när vädergudarna varit på humör.

Det firar BMW nu med att lansera en variant kallad BMW M4 Convertible Edition 30 Jahre. För att åstadkomma den har BMW grävt djut i lådan med tillbehör och Edition 30 Jahre har en diger utrustningslista. Här finns aktiv differential och sportavgassystem, liksom M Competition package som betyder högre effekt och snabbare styrutväxling.

Men Edition 30 Jahre vore inte en jubileumsmodell om det inte också syntes på utsidan, så den har också blanksvarta lister och emblem liksom mattgrå 20-tumsfälgar. På instrumentpanelen sitter en plakett som berättar för de åkande vad det är de sitter i. Blott två kulörer finns att välja mellan: mandarinmetallic eller Macaoblått.

Produktionsserien är begränsad till 300 exemplar, vilket faktiskt gör den mer unik än den ursprungliga BMW M3 Cabriolet, som tillverkades i 786 exemplar innan modellen lades ner 1991. Vad de kommer att kosta? Ingen aning, men de lär inte bli billiga.