Den självkörande tekniken är långt ifrån mogen. Det visar helgens olycka i USA. Frågan är om den någonsin kan mogna.
Det är mörkt. En person leder sin cykel över gatan och upptäcks inte av vare sig bilen eller föraren förrän det är för sent. Bilen bromsar inte. Bilen svänger inte. Bilen kör rakt in i den 49-åriga kvinnan som avlider efteråt på sjukhus.
Det var i söndags kväll som olyckan inträffade i Tempe, Arizona och det som var speciellt var att bilen, en Volvo XC90, var självkörande och ingick i den testflotta som bildelningstjänsten Uber använder i delstaten.
I går släppte polisen i Tempe den film som spelats in från bilen och den visar, bortsett från vad bilen ser, också att den 44-åriga kvinnan bakom ratten inte tycks vara uppmärksam på vägen utan tittar bort eller dåsar till. Hon kör förstås inte – det gör bilen – men hennes uppgift är att gripa in när så krävs. Det gör hon inte.
Filmmaterialet är grynigt. Natten är svart. Det är svårt att som lekman dra några klara slutsatser om vilka chanser bilen eller föraren haft att upptäcka den olycksaliga fotgängaren i tid. Men det har inte hindrat internet från att försöka, förstås.
Oavsett det sätter olyckan sökarljuset på den självkörande bilen som fenomen. För närvarande tävlar biltillverkarna om att försöka överträffa varandra på olika sätt. De stora bilmässornas konceptbilar saknar ratt och sägs kunna köra sig själva inom några år. Redan i dag har avancerade förarstödsystem gjort entré i bilar som du och jag kan köpa, som kökörningsassistenter, filhållningsassistenter och allt mer avancerade autobromsfunktioner.
Läs mer: Laglydiga robotar en oväntad trafikfara
De är inte ofelbara. Flera olyckor har rapporterats där självkörande teknik har fått bära hundhuvudet. Det betyder inte att autonoma bilar nödvändigtvis skulle vara sämre förare än dem av kött och blod, men inte heller tillräckligt bra för att vi ska våga lita på dem och det kommer de inte att vara på länge än. Raj Rajkumar vid GM Collaborative Research Lab vid Carnegie Mellon-universitetet i Pennsylvania har tidigare intervjuats av Automotive News och pekat på att ”datorer kan förvisso vara väldigt kraftfulla, men de saknar sunt förnuft”. Han säger också att det är få tillverkare som på allvar lovar fullt autonoma fordon som aldrig ska behöva ta hjälp av en mänsklig hand och att den första fullt självkörande bilen är minst tio år bort.
Han borde veta. Han har arbetat på högsta nivå med att utveckla självkörande teknik sedan 1980-talet och vet vilka hinder som måste övervinnas. Att följa en kö på motorvägen är enkelt. Att vingla omkring bland skolbarn i stan är närmast omöjligt.
Till de problem som utvecklarna står inför hör hur man ska behandla en situation där utgången är negativ oavsett val – ska man köra över dem som står till vänster eller dem till höger? Det är en utmaning inte bara för teknikerna, utan också för lagstiftarna. Statens väg- och transportforskningsinstitut konstaterade redan i fjol att ”de rättsliga krav som ställs för att en gärning ska anses ha begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet, blir förenade med betydande svårigheter vid bedömning av ansvar, när fordonet styrs av det automatiska körsystemet”. Kort sagt: kan en maskin vara ond?
Om vi så småningom ändå kommer att få självkörande bilar kommer de antagligen att vara minst lika säkra som med en mänsklig chaufför bakom ratten. Sunt förnuft eller inte, faktum är att enligt WHO dör 1,25 miljoner människor i trafiken varje år och det borde vara en enkel match för självkörande teknik att skära ner på den siffran. Maskiner, onda eller ej, är i alla fall inte kända för att ta risker när de är stressade på väg till hämtningen på dagis.
Men om målet är gott är det vägen dit som skrämmer. Vi människor är skapta att vara aktiva, att ta beslut och utföra gärningar. Vi är usla på att sitta och övervaka, i väntan på att det oväntade ska hända. Och om den är någon slutsats man kan dra av filmmaterialet från olyckan i Tempe är det att den beror på just det: någon som var satt att övervaka besegrades av sin biologiska programmering. Det är precis vad som är att vänta.
Så länge de självkörande bilarna måste övervakas kommer olyckor som denna att inträffa, för vi som människor kommer till slut att tröttna på att vakta. Vi kommer att tappa koncentrationen, titta bort, försjunka i tankar eller på annat sätt distrahera oss själva. För i de allra flesta fall kommer våra självkörande bilar att rulla på, problemfritt, mil efter mil, och invagga oss i synbar säkerhet. Tills någon leder sin cykel över vägen i mörkret.
