Förmodligen har du redan full koll på Alfa Romeo och märkets mycket brokiga historia. Trettiotalets lockelse för synnerligen välbeställda förbyttes efter kriget i mer folklig masstillverkning. Sextiotalets undersköna Giuliacoupéer (jag har haft ett par stycken) kan än i dag få sturska män på fall, medan sjuttiotalets Alfettageneration (jag har haft ganska många) slarvade bort en genialisk chassikonstruktion med bussningar tillverkade av tvättsvamp.

Jo, så var det ju det där med rosten också. När personalen i Arese lät bli att strejka (vilket var ganska sällan) såg de till att fylla varenda hålrum i Alfasud (en brilliant bil annars) med hygroskopiskt skum. Så plåten blev snart till kex, hur väl man än vårdade sin pärla.

Det var alltså väldigt, väldigt länge sedan. Men minnet av kexchoklad lever kvar i kundernas minne och varumärket har allt sedan dess haft svårt att resa sig ur askan. Alfa 164 var ett interiörelektriskt experiment, medan den senare Alfa 156 (jag har bara haft en enda) var en synnerligen reko vagn som dessutom sålde hyggligt. Men det där riktiga självförtroendet från sextiotalet ville aldrig riktigt infinna sig i bilarna.

I stället är det entusiasterna som har burit upp märket under de senaste decennierna. Svenska Club Alfa Romeo har tusentals medlemmar och är livaktiga i diverse sammanhang, inte alldeles utan en doft av Alfareligiösa övertoner. Det är inte att förvånas över, märkets speciella historia har gjort sitt till och bilarna har alltid varit särdeles rappa att ratta.

Och det är den här kärleken som har flammat upp på sistone, när Alfa Romeo äntligen visat en modell med det där så länge efterlängtade självförtroendet. Guilia (2016, inte 1962) bygger på en ny och alldeles egen bakhjulsdriven plattform och de få som haft förmånen att få provköra vittnar om storartade egenskaper.

På samma platta lanserar nu Alfa Romeo sin allra första suv. Stelvio är naturligtvis fyrhjulsdriven med Torque Vectoring och andra kördynamiska hjäpmedel, och i lanseringsutförandet delar den motor med monstermodellen Giulia QV, som nyligen gjorde slarvsylta av Porsche Panamera Turbo runt ökända Nürburgring.

Vadå första? Har ni glömt mig eller?

Med en 2,9-liters turboladdad V6 på 510 hästkrafter lovar Alfa Romeo Stelvio Quadrifoglio att göra samma sak mot Porsche Macan som Guilia gjorde mot Panamera. Och det utan choklad i trösklarna. Alfa Romeos första suv lovar gott, åtminstone på papperet.

Vadå första? Har ni glömt bort mig eller?

Alfa Romeo är inte ett märke som alla andra. Konkurrenter fyller sina pressreleaser med hur mycket elektronik som finns bakom pekskärmar och hur mycket deras senaste produkter kan autobromsa när älgar springer över vägen. Alfa, de pratar om hjulupphängningar, diffbromsar och däckrök. Jo, här finns också alla små finesser som ska göra passagerarnas liv lite drägligare, men det är inte nödvändigtvis märkets fokus.

Det kommer förstås, precis som i Giuliafamiljen, att finnas Stelviomodeller som inte sprutar helvetets eld när man retar dem. Standard-Stelvio kommer att ha en tvålitersturbo med direktinsprutning och sisådär 280 hästkrafter parat med 8-växlad automatlåda. Det lär nog räcka rätt långt för vardagsbehov. Fyrhjulsdrift är standard rakt genom hela modellprogrammet.

Stelviodesignen är närmast kalkerad från Giulia, bara utdragen på höjden. Instrumentpanelen hälsar till Alfa Romeo 1750 Berlina, en av det sena sextiotalets snyggaste interiörer, med sina dubbla instrumentrundlar.

Namnet då, varifrån kommer det? Alfa Romeo har under den senaste tiden lånad modellnamn från sitt historiska arkiv, men Stelvio har tidigare inte prytt någon modell från märket.

Förlåt, du vet ju varifrån namnet kommer. Passo dello Stelvio, en vindlande vägsträcka över de italienska Alperna med 48 hårnålskurvor och en högsta höjd om 2.757 meter över havet. Ett brittiskt teveprogram utnämnde vägen  genom passet till den mest fantistiska körsträckan i världen.

Ingen plats för dåliga bromsar.

Foto: Alfa Romeo, Damian Morys/Wiki Commons
redaktoren@bytbil.com